Tänk att det blivit första juni igen! Vem trodde det när vintermörkret låg som tätast och mörkast omkring oss, när det bet i kinderna, när vi halkade omkring som Bambi på isiga trottoarer, och när ljuset och värmen verkligen kändes som om de låg ljusår bort. Nu är sommaren här i alla fall, och jag tänker bara hänvisa till det jag skrev förra året den här tiden, för vår längtan och våra förhoppningar på den här sommaren är nog desamma som då. Och vem kan uttrycka det bättre än Alf Henriksson gör i sin fina, lilla sommardikt?
Jag hoppas att jag ska kunna leva "mindfulness" och ta dagarna som de kommer, för det jag lärt mig under ett ganska långt liv är att livet inte låter sig regisseras. Det är klart att vi ska planera och längta och hoppas - det gör jag också - men allt kommer kanske inte att infrias. Det kan komma saker och händelser emellan. Så skört och oförutsägbart är ju livet!
Den här sommaren har jag till skillnad mot de två senaste somrarna inget bröllop att se fram emot. Däremot har jag ett ljuvligt litet barnbarn att njuta av! Hennes livsglädje och upptäckariver är ett under i sig, och smittar av sig även på en stundom ganska trött och förstelnad mormor!
En resa till favoritlandet Italien är inplanerad, liksom sedvanlig teatertripp till Värmland och fantastiska Västanå Teater. I övrigt ska jag försöka insupa det under som sommaren innebär, och glädjas över att jag får uppleva det ännu en gång.
En alldeles underbar sommar önskar jag dig, med det bästa av allt!!!
Hoppas det blir lite varmare bara!
SvaraRaderaFrös på morgonpromenaden idag!
Instämmer av fullaste hjärta! Själv går jag och huttrar i tjock tröja.
RaderaDet har du så rätt i, att leva för dagen och inte fastna i oro är otroligt viktigt och ett bra mål inför sommaren. Jag skulle SÅ gärna vilja åka till Italien jag också - har aldrig varit där men älskar ändå landet av någon anledning O.o Bara maten är ju en orsak till att åka dit! Jag hoppas också på lite värme snart igen, men nu i kylan kan man ju vara inne och med gott samvete stöka i köket - det är också trevligt :)
SvaraRaderaAtt leva i nuet är förstås lättare sagt än gjort - men som allting annat, ger övning färdighet. De flesta av oss behöver nog träna på att släppa oro och grubblerier och i stället ta vara på nuet.
RaderaDu kommer säkert till Italien, Alexandra, du har livet framför dig!! Och ja, bara maten är värt ett besök!