söndag 3 november 2013

Uppochnedbilden. Ser du en gumma eller gubbe? En prinsessa eller en drake?



Har du någon gång sett en uppochnedbild? Du vet, en sån där bild som när man först tittar på den ser en prinsessa, men som när man vänder den uppochned plötsligt uppenbarar en drake - eller en häxa. Det finns lite olika varianter på bilden. Just den här bilden visar antingen en gubbe med hatt och kravatt eller en gumma med halsduk och glasögon - beroende på hur man håller bilden.

Jag tänker rätt ofta på den där bilden när jag läser om eller lyssnar på olika diskussioner eller debatter - antingen det gäller religion, politik eller något annat. Och jag använde den ibland när jag fortfarande jobbade som kurator som ett hjälpmedel i mina samtal med par eller föräldrar/barn som hamnat i olika typer av relationssvårigheter och som hade svårt att nå varandra.

Tänk, så ofta vi hamnar i låsta positioner när vi grälar eller råkar i dispyt med våra partners, familjemedlemmar, arbetskamrater, vänner eller meningsmotståndare i alla möjliga olika sammanhang. Vi sitter där på vår egen sida och förfäktar envist vår uppfattning och syn på saken. "Det är visst en prinsessa!!!" "Nej, du har fel, fel, fel, ser du inte att det är en häxa?" Inte nåt särskilt bra och konstruktivt sätt att lösa ett gemensamt problem, eller hur? Båda har ju rätt! Ingen har fel! Det är precis samma bild, samma situation, och ändå ser vi den så olika! Hur vi uppfattar bilden eller situationen beror alldeles på vilket perspektiv vi har, från vilket håll vi betraktar den, och vilka "ögon" vi är utrustade med.

Vi är  i skrivande stund en bra bit över 7 miljarder människor som trampar runt på denna jord, och vi blir fler och fler för varje sekund. ALLA är vi unika och olika varandra, både till det yttre och det inre. Inte ens enäggstvillingar är identiskt lika varandra, och insidan är precis lika varierad, mångfasetterad och unik som utsidan. Visst är det förunderligt? Vilken mångfald! Och vilken fantasi Vår Herre måste ha haft när han skapade oss!

Vi utvecklas och formas till de människor vi är genom en mix av gener och yttre påverkan, och vi blir dem vi är genom ett komplicerat samspel mellan alla de olika upplevelser och erfarenheter vi gör under hela vårt liv. Vi påverkas av hur vår ursprungsfamilj sett ut och vilken roll vi tvingats eller själva valt att spela i den. Vår självbild formas till stor del av hur vi blir sedda, tilltalade och bemötta av andra, och den processen fortgår också under hela livet. De allra flesta av oss bär på ett livsbagage med både goda och mindre goda upplevelser och känslor. Livet ÄR orättvist. En del av oss drabbas hårdare än andra av mörkret, medan andra får mer av solljuset.

Inte är det så underligt att vi ibland hamnar i gräl och har svårt att förstå varandra! Egentligen är det ganska förunderligt att vi för det allra mesta kan samspela så bra som vi faktiskt gör!

Hur ska vi då undvika att hamna i de där situationerna som bara leder till dödläge, där vi var och en tjurigt håller fast vid vår egen bild och tolkning, där vi fastnar i anklagelser och personangrepp, och där vi väldigt sällan kommer någonvart? Ofta slutar det ju bara med att vi känner oss ledsna, frustrerade och missförstådda. Tja, en bra början är att vara öppen och nyfiken. Vrid och vänd på bilden! Släpp prestigen! PRATA med varandra i stället för att bara skrika! LYSSNA! Var nyfiken på den andres uppfattning och fråga hur i allsin dar hen kan se och tolka bilden som hen gör! Förhoppningsvis kan du då locka din motpart till att göra detsamma. Ni kanske rentav kan bli MEDparter i stället för MOTparter. I bästa fall kanske ni kan enas om att bilden föreställer BÅDE en gumma och en gubbe.

Kika in här så hittar du fler kluriga bilder och illusioner. Testa din förmåga att växla perspektiv, upptäcka nya saker, och få en större förståelse både för dig själv och andra! Du har ett spännande liv framför dig!



4 kommentarer:

  1. Väldigt klokt skrivet. Tack för den påminnelsen!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Vi behöver nog alla bli påminda - jag också.

      Radera
  2. Mycket intressant! Det är verkligen enormt viktigt att se den andres perspektiv. Jag har även hört att det är så att dom här "dubbelbilderna" att vissa har väldigt svårt att se det andra ansiktet. Är det så?
    Vi ser ju aldrig en sak på samma sätt som den andre. Såg en gång en serieruta som visade det, den ena säger "jag har köpt en hund" och man får se hur han tänker på sin hund, den andre ser en helt annan hund framför sig, och sedan får man se hur han genom att fråga sig fram hela tiden ändrar sin bild av den andres hund. Väldigt tänkvärt för givetvis kan han aldrig, utan att ha sett hunden se den på samma sätt som den som berättar. Den bilden tänker jag ofta på när jag försöker att berätta saker för människor. Det ligger mycket i det indianska ordspråket "innan du dömer någon ska du gått ett månvarv i hans skor". Vi måste verkligen tänka på att vi alla är olika och tolkar allt utifrån våra egna erfarenheter!
    Ha en fin vecka! Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det behövs nog en påminnelse ibland. Det är lätt att tro att alla tänker och ser saker som jag själv gör. Även när det gäller förmågan att se olika saker och skeenden i samma bild är vi individer. En del har jättesvårt att se olika figurer, hur man än vrider och vänder på bilden. Andra kan växla och se olika figurer - utan att ens behöva vrida eller vända på bilden. Men jag tror också att det liksom det mesta handlar om träning. Försöker man tillräckligt länge - och kanske blundar med ett öga - brukar den andra bilden framträda så småningom. Hundserien låter väldigt tänkvärd. Sensmoral. Vi måste bli bättre på att KOMMUNICERA med varandra för att kunna förstå varandra. ha en fin vecka du också. Kram!

      Radera