Lider du av IFS? Kanske dags för en detox!

Har du hört talas om IFS? Du kanske rentav har en släng av åkomman utan att vara medveten om det. Nej, det är inte någon ny neuropsykiatrisk bokstavsdiagnos, och det handlar inte heller om någon ny revolutionerande bokstavsdiet. Bokstäverna uttyds Information Fatigue Syndrome eller på svenska informationsutmattningssyndrom. Åkomman kallas också digital demens och breder ut sig alltmer, framförallt bland ungdomar, som ständigt är informationsuppkopplade. Symptomen liknar de som uppträder vid annan demens, nämligen sviktande minne, deppighet, humörsvängningar och koncentrationssvårigheter. Därav namnet.

Teknikutvecklingen har fullkomligt exploderat på senare år, och styr och påverkar hela vår vardag. På gott och ont förstås! Visst är det fantastiskt med den tekniska utvecklingen inom sjukvården, inom fordonsindustrin, ja inom snart sagt varje område, men det är klart den har sina risker. Biologiskt sett har det inte hänt särskilt mycket varken med våra kroppar eller våra hjärnor under många hundratusentals år, och frågan är om vi i längden klarar av att hantera och sortera detta ständiga informationsflöde. Se dig omkring! Det twittras och Facebookas och Instagrammas och hashtaggas och Podcastas precis ÖVERALLT! Nyligen läste jag i en tidning att mobilrelaterade olyckor ökat dramatiskt på senare tid. Du kanske drullar ut i gatan framför en bil medan du är upptagen med att Instagramma och hashtagga det du senast åt till lunch, du kanske tappar uppsikten över din baby som trillar ur barnstolen medan du följer vad dina vänner senast haft för sig på FB, eller du kanske är så upptagen med att prata i mobilen att du kör mot rött och krockar. Visst är det skrämmande?

I vår lokaltidning UNT läste jag för några veckor sedan att vi redan nästa år kommer få tillgång till "Google Glass", röststyrda datoriserade glasögon med virtuell skärm som både kan fotografera, filma och lagra information. Om vi turistar någonstans och står och tittar på ett vackert palats kan vi med en liten harkling - eller kanske blinkning, vad vet jag - få fram all upptänklig information om byggnaden ifråga. Alla som inte behöver glasögon då????? Man kanske måste skaffa sig det i alla fall! Glasögonbågsdesigner borde med andra ord vara ett framtidsyrke!

Någon annanstans läste jag att vi inom en inte alltför avlägsen framtid bara genom att gå på toaletten raskt kan få fram en liten dataremsa med en analys av hur det står till i kroppen och vad vi bör äta. "Lite lax och spenat till middag och gärna några kapslar B-vitamin vore en god idé! Men dra gärna in på kaffet och chokladbollarna, du satte i dig alldeles för många igår kväll!"

För att inte tala om alla dessa appar! Det finns appar för ALLT! Vad du ska äta till middag, vilket vin du ska välja till, hur du ska möblera ditt hem, hur du ska gräla med din partner, hur du ska LÅTA BLI att gräla med din partner, hur du ska uppfostra dina barn, hur du ska träna din hund och dig själv, hur du ska gå ned i vikt, hur du ska komponera musik, vad du ska göra på din fritid. ALLT! I samma artikel som jag nämnde ovan läser jag att det laddas ned 47.000 appar per minut från Appstore. Dygnet runt! Det blir 67.680.000 på ett dygn. Ja, du läste rätt! Sextiosjumillionersexhundraåttiotusen!!! Min stilla undran är. Om mobil- och datanätet en dag kraschar, hur ska vi klara av att leva våra liv då?

Lilla I har inte fyllt 2 år ännu, men blir aldrig så förtjust som när hon upptäcker ett tangentbord eller en fjärrkontroll. Hon har full koll och knäpper själv på TV:n och stereon eller ringer upp folk - när man själv inte har koll. Själv var jag nästan 50 innan jag högst motvilligt tussades ihop med min första dator. Snacka om försprång! Och ja, även risker! När jag var 2 år bodde jag på en liten missionsstation mitt inne i den afrikanska djungeln, vid stranden av en liten biflod till Congofloden. En gång i månaden kastades den stora postsäcken i land från flodbåten och då var det fest! Då kom det tidningar och brev från familj och vänner i Sverige, och då fick man veta vad som hänt. Däremellan levde man i lycklig okunnighet om vad som skett, både ute i världen och med dem därhemma. Nuförtiden blir jag smått ängslig om mina älsklingar inte hör av sig eller besvarar mina SMS inom några timmar!

Jag vill absolut inte vrida klockan tillbaka! Jag tänker inte säga att det var bättre förr, även om en del förvisso var det. Mycket är bättre nu. Jag är själv en del av det här informationsflödet, bl a genom min blogg. Jag älskar min smartphone som tillåter mig att Facetima med lilla I när vi är sjuka och inte kan träffas. Den var mig till stor hjälp när jag var i Warszawa och förlagt min adressbok. Eniro letade raskt och behändigt upp adresserna när jag skulle skriva vykort. Den är oumbärlig för en sån som jag, som totalt saknar lokalsinne och inte ens hittar hem till hytten på en Ålandsfärja. Och joodå, även jag Instagrammar emellanåt och kikar in hos andra med jämna mellanrum. Men ibland kan jag faktiskt undra. Vad har jag EGENTLIGEN för glädje av att veta vad alla människor äter till frukost, lunch och middag, och BEHÖVER jag verkligen veta vad de har för sig under dygnets alla timmar? Hur beter sig de som följer hundratals FB-vänner, hundratals bloggar och tusentals Instagram????  Plus att de själva dokumenterar vartenda steg under hela sin vakna tid!!!! Finns det tid för NÅGOT annat?

Ibland är det nog läge att stanna upp och tänka efter. Det här gäller absolut mig själv också! Jag tror livet är till för att UPPLEVAS, och inte i första hand för att dokumenteras. Känner du dig stressad, splittrad och glömsk kanske det är på plats med lite IT-detox. Varför inte en 5:2 diet eller 16-timmarsfasta? Gör något helt annat! Lämna mobilen hemma och ta en promenad! Läs en bok! Dansa! Lägg pussel! Spela Alfapet (inte WF)! Eller, varför inte jobba en stund i trädgården?