Hösten är oåterkalleligen här - jag tröstar mig med en dikt av Lars Forsell

I natt slog klockan om till vintertid, hösten är oåterkalleligen här, och vintern är i antågande. Den här dikten av Lars Forsell ur diktsamlingen "Det enda vi har är varandra" speglar min sinnestämning just nu - även om jag har människor runtomkring mig som älskar mig, och jag varken är ensam eller övergiven. Hösten /vintern och jag har aldrig varit riktigt sams, och jag längtar redan efter våren!

Evas visa

  Mörkret stiger svart
  och stjärnorna lyser.
  Vinden är så kylig
  och natten är så lång.
  Ingen bryr sig om
  att fåglarna fryser.
Jag är den som ingen bryr sig om.
  Ensam och rädd,
  lite rädd, lite rädd
som ni väl också varit nån enstaka gång.
Och som man är rädd, så blir man ju hädd.
Ingen bryr sig om en och natten är lång.

  Nyss stod marken full
  av grönskande ekar.
  Nyss stod vallmon här
  i glödande fång.
  Nyss så var han här-
  vi lekte kärlekslekar
Nu är natten här - och den är lång.
  Ensam och rädd
  lite rädd, lite rädd....
som ni väl också är eller varit nån gång.
Rädd för allt som är, ensam i sin bädd.
Gråsparvarna fryser - och natten är lång.

  Nyss så var han här
  men nu är han borta.
  Nyss var jorden varm
  men nu är den kall.
  Timmarna som är
  är så sländlikt korta.
Man får leva på i alla fall.
  Ensam och rädd
  lite rädd, lite rädd,
som ni väl också varit nån enstaka gång.
Och som man är rädd, så blir man ju hädd.
Ingen bryr sig om en och natten är lång.