onsdag 31 augusti 2011

Sommarens sista dag





Kommer ni ihåg den första sommardagen? När hela sommaren låg framför oss som en oändlig räcka av lustfyllda dagar, med ledighet, härliga upplevelser och förhoppningar. Så fort den gick, sommaren! Idag är det plötsligt den allra sista sommardagen, men nog hoppas jag på många, varma, sköna dagar än. Visserligen är kvällarna ganska mörka, och nog är det kulet ibland, men nej, höst är det inte riktigt än. Och när den kommer på riktigt gäller det att tända mycket ljus och tänka många ljusa tankar för att förjaga mörkret.

Min egen sommar har varit fantastisk, och allt det jag hoppades har faktiskt skett. Den allra bästa sommardagen blev förstås dotter Josefins bröllop med "prins" Anders från Backträsk. Härliga upplevelser blev det också i Luleå, i Värmland, i Tällberg och på Öland.
Nej, jag ska verkligen inte klaga! Nu hoppas jag bara att min axel ska läka ihop fint, så att jag snart ska kunna börja baka och laga mat igen.
Ta hand om er! Här kommer en dikt av en av mina absoluta favoritpoeter Atle Burman. Läs och begrunda!


 
Säj visst är det väl konstigt att sommarens blomma
bara ler fast hon vet att hon snart måste dö,
för att rätt som det är ligger ängarna tomma
och sen är det nära till vinter och snö,
ja hur kan man väl tro på ett mål och en mening
när en sommar så hastigt försvinner sin kos,
och när hösten med mörker och frost i förening
alltför tidigt får ta både blåklint och ros?
 
Kanske står det nåt hemligt och osynligt skrivet
i syrenens och liljekonvaljens doft,
kanske vet både maskros och hästhov att livet
bara skenbart tar slut när en blomma blir stoft,
kanske gullregn och krokus i färger beskriver
det som påskliljan visar med form och gestalt
att det finns nåt som varit och är och förbliver
och är större än sommar och blommor och allt.
 
Kanske gullviva, vallmo och kattfot kan vara
liksom blåsippa, hägg och viol varje vår,
ett slags budskap som ingen behöver förklara
om nu blommornas språk är nånting man förstår,
men då är man nog själv lite släkt med en blomma
som kan tro på en sommar som aldrig tar slut
och kan ana dom ängar som aldrig blir tomma
för att där finns det blommor som aldrig dör ut.
 
Atle Burman
Ur diktsamlingen ”En aning av evighet”



måndag 29 augusti 2011

Lite pauser i bloggandet



Det har nästan gått elva månader sedan jag gjorde mitt första blogginlägg, och jag har kommit upp i ofattbara nästan 50.000 besökare! Det känns helt otroligt roligt, och jag vill passa på och tacka er alla underbara läsare som troget följt mig under det här året, och alla ni som anslutit er vartefter. Jag har tänkt fortsätta ett bra tag till, men tyvärr måste jag göra ett uppehåll med bakning, matlagning och fotografering den närmaste tiden. Jag är nämligen lite trasig.

En del av er som följt mig länge vet att jag ibland ondgjort mig över min värkande och krånglande axel, som jag skadade förra hösten. Jag har försökt hitta sätt att kompensera, och har försökt jobba med vänster arm - och bett om hjälp med det som är alltför tungt - men nu finns det ingen återvändo. Idag läggs jag in på Ackis för att opereras och lagas ihop. Det ska fräsas och borras, och sys ihop trasiga senor och muskler, och förhoppningsvis kommer jag att bli som ny även om det kommer att ta tid. Jag har förstått att jag kommer att vara "fjättrad" och inte få göra någonting på åtskilliga veckor. Det betyder förstås att jag varken kommer att kunna laga mat, baka, fotografera eller blogga. Jag har förberett en del inslag, bl a några av mina favoritäpplerecept och några pratinlägg, som kommer att dyka upp under de närmaste veckorna - så att ni inte alldeles glömmer bort mig - men jag kommer inte att kunna svara på några kommentarer, i alla fall inte den närmaste tiden. Den 10 oktober hoppas jag i alla fall kunna bjuda på ettårstårta!

Tja, livet blir inte alltid som man tänkt sig. Kanske blir det här en nyttig läxa för mig, som avskyr att be om hjälp och vara beroende, och som hela livet varit inställd på att hjälpa andra. Mina närmaste påstår att jag har lite svårt att släppa kontrollen, och kanske har de rätt. Min uppväxt på internatskola har väl satt sina spår kan jag tänka mig, där lärde man sig att klara sig själv, och förlita sig på sig själv. Nu måste jag vackert finna mig i att släppa kontrollen och bli beroende i det mesta. Tack och lov för att jag har en hjälpsam familj runt mig! Hur beter man sig om man är helt ensam? Jag har försökt träna lite genom att äta, tvätta mig och borsta tänderna med vänster hand. Det är inte helt lätt om man är utpräglat högerhänt kan jag meddela!

Klart det känns lite pirrigt! Jag har i alla fall försökt förbereda mig, både fysiskt och mentalt. Jag har försökt äta nyttigare än någonsin för att underlätta läkning och återhämtning, och IFD-soppor finns på lut i frysen, liksom nyttigt, glutenfritt bröd. Målbilden? Jo, det är att jag åtminstone i jul ska kunna lyfta mitt första lilla barnbarn som väntas i början på november. Till dess får jag enligt expertisen bara snusa på honom/henne, men ojojoj vad det ska snusas!

Ta hand om er tills vi ses live igen! Jag hoppas att det inte ska dröja alltför länge, för jag har massor med recept kvar som jag vill dela med mig av, och huvudet proppfullt av idéer.
Ni får gärna tänka lite extra på mig, hålla tummarna och be en bön för att allt ska gå bra så att jag snart får träffa er igen.!

söndag 28 augusti 2011

Ljuvlig chokladkräm med vanilj- och kanelmarinerad mango



Idag grattar jag dotter Josefin som fyller år, och det får bli med den här ljuvliga chokladkrämen. För drygt ett år sedan tillbringade Josefin och jag en härlig s k "mammavecka" i Paris. Jag har tidigare år gjort detsamma med de andra döttrarna, då på Sicilien och i Dubrovnic. Reglerna är enkla. De väljer vart de vill åka - inom rimliga kostnadsgränser förstås. Jag betalar resa, boende och några middagar. Resten delar vi på. Det är helt underbart att få en hel vecka tillsammans på tu man hand, uppleva nya, spännande saker tillsammans (ibland lite väl spännande!), prata klart, ev reda ut saker, skratta tillsammans, och bara vara tillsammans. Och förstås äta massor med god mat! Rekommenderas å det varmaste!

Nu var vi alltså i Paris, Josefin och jag, och bodde på ett litet mysigt hotell i Montmartre. Jag har aldrig traskat så mycket tidigare, och definitivt aldrig haft så många skavsår! Jag spenderade nästan en tusenlapp på olika skavsårsplåster och förband, och haltade omgående till en av distriktssköterskorna och blev omplåstrad när jag kom tillbaka till jobbet!

Jag har dessutom nästan aldrig ätit så god chokladkräm tidigare. Vi firade det faktum att jag trotsat min höjdrädsla och åkt ända högst upp i Eiffeltornet, med en bättre middag. Trots att vi ätit oss proppmätta redan på varmrätten, och portionen chokladkräm var gigantisk, så kunde vi inte sluta äta! Vi åt och åt och åt, så vi knappast orkade ta oss därifrån.
Receptet var förstås hemligt, men här är i alla fall ett försök att återskapa ljuvligheten.

Tidigare har jag serverat ingefärsmarinerade eller Limoncellomarinerade jordgubbar till, men eftersom det inte fanns några fina gubbar fick det bli kryddmarinerad mango i stället den här gången.

Det här får också bli mitt bidrag till Kalasgotts augustiutmaning som har temat Choklad.



3 dl grädde, 36%
1 msk mörk agavesirap (alt Cane Syrup)
100 g mörk choklad, Ögon Premium
100 g ljus choklad, Ögon
1 tsk vaniljsocker 
2 äggulor
25 g rumsvarmt smör

1 paket frysta mangotärningar
1 dl vatten
1 dl rårörsocker
½ vaniljstång
2 kanelstänger
1 stjärnanis
Garnering:
ev chokladspån
citronmeliss


Hacka chokladen, och lägg i en värmetålig skål.
Koka upp grädden med sirapen, och slå det över chokladen.
Rör kraftigt tills chokladen smält. Låt svalna något.
Rör ned äggulorna och vaniljsockret och vispa kraftigt.
Klicka ned smöret, och rör kraftigt till en slät kräm.
Fördela i glas eller krämkoppar, och ställ kallt minst några timmar, gärna över natten.

Koka upp vatten och rårörsocker.
Lägg ned kanelstänger, den snittade och urskrapade vaniljstången och stjärnanis, och koka kraftigt några minuter.
Ta från plattan, och vänd ned de frysta mangotärningarna. Låt kallna i lagen.
Garnera efter tycke och smak.







lördag 27 augusti 2011

Lime- och muscovadomarinerade lammkotletter med rosmarindoftande smörfluff





Jag får nog se till att äta rosmarin varje dag hädanefter, och varför inte? Rosmarin är en jättegod krydda som kan användas till mycket mer än lamm. Nu fick det i alla fall bli lammkotletter, marinerade i en marinad som fått smak av lime och mörkt muscovadosocker, och med ett fluffigt rosmarindoftande smör därtill.
Mums, mums och åter mums!

4 - 8 lammkotletter beroende på hur stora de är
olja/smör till stekning

Marinad:
saft av en stor lime
1 pressad vitlöksklyfta
1/4 dl glutenfri soja
1/4 dl jungfruolivolja
1 msk mörkt muscovadosocker

Smörfluff:
50 g rumsvarmt, LF eller vanligt smör, alternativt mjölkfritt margarin
1 msk LF eller vanlig grädde, alternativt någon alternativ grädde
1 pressad vitlöksklyfta
1 tsk mald rosmarin
salt och vitpeppar från kvarn
färsk rosmarin

Blanda ihop ingredienserna till marinaden. Jag blandade allt i en kraftig plastpåse och skakade om.
Lägg ned kotletterna, skaka om så det kommer åt överallt, och knyt till påsen ordentligt. Lägg i kylskåp att marinera minst några timmar, gärna längre. Vänd ibland på påsen.
När det är dags att steka kotletterna tar du ut dem en halvtimme i förväg så de hinner bli lite rumstempererade, och torkar av dem.
Stek/grilla i het panna på båda sidor.
Efterstek ev i ugnen. Jag gjorde det ca 8 minuter i 200 graders ugnsvärme, men då var mina kotletter ganska stora.
Blanda ingredienserna till smörfluffet i en bunke, och vispa riktigt, riktigt fluffigt med elvisp.
Garnera med färsk rosmarin.
Servera kotletterna med fluffet och enbart en sallad, eller kanske någon potatisrätt. Vi åt potatissallad till.
Riktigt, riktigt gott!






fredag 26 augusti 2011

CRAFT-syndromet



Har du hört talas om CRAFT-syndromet? Du kanske rentav inte minns att du har gjort det! Det uttyds nämligen - ja ursäkta språkbruket men det kan inte hjälpas - "Can`t Remember A Fucking Thing!" Jag hörde första gången talas om det i Cecilia Hagens roliga bok "Kulla-Gulla stretar vidare" och hon i sin tur har visst snappat upp det av författarinnan Nora Ephron. Tror jag det var. Cecilia och jag har en hel del gemensamt. Vi är födda samma år, vi har tillbringat delar av vår barndom på internatskola, vi har barn i samma ålder, vi gillar livets goda, och vi lider båda allvarligt av CRAFT-syndromet. Jag kan upplysa om att  en mig mycket närstående person också har tydliga symptom.

Nu ska jag berätta en historia som jag tror att t o m Cecilia skulle uppskatta. Om någon av er därute i cyberrymden känner Cecilia kan ni ju upplysa henne om att hon här har en medsyster! Risken är förstås att ni efter att ha läst detta allvarligt börjar tvivla på mitt omdöme och inte vågar testa några recept i fortsättningen, men den risken får jag väl ta.

Så här var det:
L var bortrest i tjänsten, men hade glömt sin mobil på byrån i hallen (CRAFT!!). Det upptäckte jag på morgonen när någon ringde och sökte honom. Frampå kvällskvisten hade jag i min tur glömt att han hade glömt mobilen (CRAFT igen!), och tänkte att jag skulle ringa och höra hur han hade det. Sätter mig tillrätta i soffan i vardagsrummet och slår numret till mobilen. Det börjar förstås ringa i hallen. "Men sjutton, att den ska börja ringa precis nu!" Jag knäpper av min bärbara telefon, rusar ut i hallen och greppar mobilen (CRAFT i kvadrat!). "Hallå, L:s mobil, Kjersti här". Konstigt! Inget svar! Vad är det för knäppgök som lägger på utan att säga nåt! Jaja, det var väl någon som ringde fel och inte ville ge sig tillkänna! Traskar tillbaka till soffan, slår mig ned, och slår numret till mobilen. Igen!!!!!! (CRAFT upphöjt till 1000!). Rusar ut i hallen, lyfter mobilen och..........inser plötsligt med förfärande klarsyn vem den där knäppgöken är! Det är i sådana dystra stunder man ser sig över axeln och undrar om någon har sett en, fastän man vet att man är absolut ensam i hela huset.

Idag blir det inget recept. Det vågar jag mig inte på! Men i morgon tänkte jag bjuda på något med rosmarin. Rosmarin lär vara väldigt bra för minnet! Läste jag någonstans, någongång. Om jag nu minns rätt förstås!

torsdag 25 augusti 2011

Lättgjord potatissallad med kronärtskockshjärtan, oliver, ruccola och soltorkade tomater



Den här potatissalladen är enkel att göra, och passar till allt möjligt. Den är bra på buffé, till allt slags kallskuret, men också till stekt eller grillat kött. Gör den gärna en god stund i förväg så att smakerna hinner utvecklas. Med egen potatis och ruccola från landet blev det förstås extra gott!
800 - 900 g potatis
½ dl rapsolja av jungfrukvalitet
½ dl vatten
2 msk Dijonnaise
vitlökssalt och svartpeppar från kvarn
1 dl urkärnade, svarta oliver eller blandade gröna och svarta
1 dl soltorkade körsbärstomater
1 liten burk marinerade kronärtkockshjärtan i olja
80 - 100 g ruccola


Koka potatisen.
Vispa ihop olja, vatten, Dijonnaise, salt och peppar i den bunke som salladen ska serveras ur.
Skala potatisen och tärna den direkt ned i bunken.
Låt kronärtkockor, oliver och tomater rinna av, och blanda ned dem i potatisen. Blanda om försiktigt.
Ställ kallt, gärna några timmar i kylskåp.
Skölj, slunga och strimla ruccolan, och vänd ned den i salladen strax före servering.








onsdag 24 augusti 2011

Ingefärskakor - gluten- och mjölkfria



Här snackar vi ingefärskakor go´vänner!! Söta, sega och med fyllig ingefärssmak. Oj så nöjd jag är! Snudd på lite mallig faktiskt!

Ofta när jag är i Uppsala brukar jag gå in i Saluhallen och ta en härlig kopp kaffe och lika härlig chokladpralin på Vardein & Co. Förutom kaffe, te, choklad och godis i olika former säljer de en del kryddor, lite hushållsprylar som har med kaffe/te att göra, och kex/kakor. Jag har länge tittat snett på deras förpackningar med Ginger Biscuits - som jag naturligtvis inte kan äta eftersom de innehåller mjöl. Alltså bestämde jag mig för att göra mina egna. Nu behöver jag inte sukta längre! Kakburken är full. Jag fick ut exakt 50 kakor på den här satsen.
Amaranthmjöl är framställt av ett supernyttigt, glutenfritt frö, som är släkt med quinoa, men om du inte har det hemma kan du öka på mängden bovetemjöl.
Jag använde min ljuvliga, kolasmakande råsirap som jag köpte på Solberga Gård på Öland, men det går säkert lika bra med annan sirap.
Kakorna är så gott som hälsokostklassade, så baka, ät och njut!


3 dl bovetemjöl
½ dl amaranthmjöl
1½ dl rårörsocker
½ msk fiberhusk
½ msk vaniljsocker
1 msk malen ingefära
2 bitar syltad ingefära
½ msk lag från den syltade ingefäran
100 g kallpressad kokosolja - behöver inte vara flytande
2 msk råsirap eller mörk agavesirap - vanlig mörk sirap går säkert också bra
1 ägg

Blanda alla torra ingredienser i matberedaren, och kör ett varv så det blandas.
Finhacka den syltade ingefäran och tillsätt den tillsammans med övriga ingredienser.
Kör matberedaren tills degen samlar ihop sig.
Ta upp på bakbordet, och knåda ihop degen. Forma till en avlång rulle, rulla in i folie eller Glad Pack, och ställ in i kylskåpet en timme.
Skär rullen i halvcentimetertjocka skivor och lägg på bakpapprad plåt. Jämna ev till kakorna lite. De kan ha blivit lite platta på den sida de legat på i kylen.
Grädda i 200 graders ugnsvärme, strax nedanför mitten, ca 8 minuter.
Låt kallna på plåten och lägg i lufttäta burkar.










tisdag 23 augusti 2011

Körsbärssylt med vanilj och kanel




Visst är naturen förunderlig! Vi har några gamla körsbärsträd, som aldrig någonsin brukar ge mer än något enstaka bär då och då. I år fick vi plötsligt så mycket bär, så vi knappt har vetat vad vi ska göra med allt. Jag har t o m tagit mig för att försöka göra likör, något jag aldrig tidigare prövat på. Om det blir något av det hela får jag väl återkomma med recept, nu står den och drar, och ska göra så ytterligare några veckor.

Sylt har det också blivit förstås. Jättegod sylt som är fantastisk att ha i filen på morgonen, till plättar eller våfflor, och till scones med sour cream. En liten klick i smoothien är inte heller dumt. För att inte tala om så god den är till vaniljglass!

Det absolut mest tidskrävande med körsbärssyltkokning är att pilla ur alla kärnor, men med gott team-work, både vid plockning och urkärning gick det ändå ganska galant. Så här gjorde jag min sylt. Obs att bären var så saftrika att jag inte behövde ta något extra vatten, men det kan säkert variera. Om det verkar torrt så får du helt enkelt pytsa i lite vatten. Plasthandskar rekommenderas varmt! Syltkokning är förvisso en mycket fredlig och stillsam sysselsättning, men köket ser ut som en smärre operationssal när man varit i farten, och man själv som en riktig slagskämpe!.


1750 g körsbär
2 vaniljstänger
4 kanelstänger
500 g syltsocker

Lägg bären i en rymlig gryta och koka upp dem tillsammans med kanelstänger. Koka ca 10 minuter och skumma noga. Lägg i den snittade och urskrapade vaniljstången och koka ytterligare 5 minuter. Rör ned syltsockret och koka under omrörning tills allt sockret smält ordentligt, ca 5 minuter ytterligare.
Häll upp sylten på varma, torra, steriliserade burkar, eller låt sylten kallna helt och frys in den i lagom förpackningar.







   

måndag 22 augusti 2011

Gluten- och mjölkfri majsugnspannkaka med bacon och äpplen rullade i kanel, ingefära och råsocker


Ugnspannkaka tror jag knappast att jag har gjort sedan jag blev glutenintolerant för sisådär sex år sedan. Nu fick jag i alla fall en omåttlig lust att göra det, och förstärkte pannkakan med bacon och de allra första mogna äpplena. Jag gjorde också ugnspannkakan mjölkfri, och använde quinoamjölk eftersom jag hade en förpackning hemma. Det går bra med havremjölk, rismjölk eller alldeles vanlig mjölk också om du tål det.

Vi åt pannkakan med rårörd lingonsylt och rårivna morötter blandat med apelsiner. Jag hittade några riktigt fina ekologiska apelsiner, trots att det ju inte är säsong än. Riktigt mumsigt blev det, och en både hälsosam och god vardagsmiddag.

Vegetarianer hoppar såklart över baconet. Mjukfräst purjo kan vara ett alternativ. Jag vet att det finns något slags vegetarisk "bacon", men jag har ingen erfarenhet av att använda det så jag törs inte uttala mig om huruvida det fungerar i det här receptet.

Du kan variera genom att skaka äppelklyftorna i curry i stället för kanel/ingefära. Det är också gott ihop med äpplen och bacon. Du kan också smaksätta själva pannkakssmeten med någon rolig örtkrydda. Släpp loss fantasin! Det är så härligt med mat!

2 dl majsmjöl
5 dl valfri mjölk
4 ägg
1 tsk salt
1 tsk fiberhusk
½ tsk bakpulver
1- 2 paket bacon - helst ekologisk
2 fasta, aromatiska äpplen
1 tsk kanel
1 tsk ingefära
1 tsk rårörsocker

Blanda majsmjöl, husk, bakpulver och salt, och vispa ned hälften av mjölken. Vispa också i äggen, och vispa ordentligt så inga klumpar bildas. Vispa slutligen i den resterande mjölken. Låt stå och svälla i rumstemperatur ca en timme.
Dela baconet och klipp i strimlor. Fräs det lite "halvknaprigt" i het stekpanna, och låt det rinna av på hushållspapper. 
Skala och klyfta äpplena. Blanda kanel, ingefära och rårörsocker i en plastpåse, och skaka runt äpplena i blandningen.
Häll pannkakssmeten i en smord mindre långpanna, och fördela baconfräs och kryddäpplen jämnt över. 
Sätt in i ugnen på drygt 200 grader, och grädda ca 25 minuter tills pannkakan är gyllenbrun och "puffat upp sig" lite.
Skär i bitar och servera genast med valda tillbehör.