Ugnsbakade äpplen med kryddig fyllning

Oj så mumsigt, och oj så nyttigt! Rena rama hälsoefterrätten, precis som de ugnsbakade nektarinerna häromsistens! Jag klarade förstås inte av att göra allting själv med vänsterhanden, men med hjälp av dotter Erika som var hemma för att bistå sin skraltiga mor gick det galant. Korten lyckades jag knäppa med hjälp av ett stativ som jag fick i "välkommen-hem-present" av min snälla man.

Vi åt Tofuline sojaglass till, men andra alternativ är grädde, havregrädde eller vaniljsås.


6 fasta aromatiska äpplen

15 g solroskärnor
15 g pumpakärnor
15 g melonkärnor
15 g mandel eller kokos
1 tsk kanel
½ tsk ingefära
2 krm kryddnejlikor
2 msk Cane Syrup eller agavesirap
20 g kallpressad kokosolja + lite extra att klicka över

Kärna ur äpplena. Går bra med potatisskalare om du inte har en särskild äppelurkärnare. Låt skalet vara kvar, men lämna lite i botten så fyllningen håller sig kvar.
Lägg äpplena i en form, smord med lite kokosolja.
Mixa ihop alla torra ingredienser, tillsätt sirap och kokosolja, och kör ihop allt till en smet.
Fyll äpplena, och klicka lite extra olja på.
Grädda i 175 graders ugnsvärme, 30 - 45 minuter beroende på äpplesort. De ska vara genommjuka och börja spricka lite. Ös gärna några gånger under tiden.

Glutenfritt surdegsformbröd - variation på gammalt tema

Jag är helt såld på det glutenfria surdegspulvret! Bröden blir så otroligt fina när man förstärker med det, jag tror nästan att jag aldrig mer kommer att baka glutenfritt utan. Det är bara att gratulera Finax, som tagit fram det!

Jag bakade ju ett glutenfritt surdegsformbröd för inte så länge sedan (recept här), men nu bytte jag mjölsort, och hade också i lite andra ingredienser. När vi gjorde morotssaft i vår nyinköpta råsaftcentrifug blev det ju en del "morotsavfall" kvar. Synd att slänga tyckte jag, det är ju både fiberrikt och innehåller en massa nyttigheter. I stället fick det slinka ned i brödet, som blev trevligt orangeprickigt här och där. Du kan ta lite vanliga rårivna morötter i stället, och ev krama ur lite av saften (drick den!) så att det blir lite torrare. Jag sötade också med min härligt smaksatta honung med kanel, ingefära, kryddnejlikor, kardemumma och muskot.

Jag älskar det här brödet, testa det du också! Jag tror inte du kommer att bli besviken.

50 g färsk jäst

5 dl vatten

½ dl rapsolja

2 msk honung - ev smaksatt

2 dl "morotsrasp"

½ dl linfrön

½ dl solrosfrön

½ dl pumpafrön

6 dl Jyttemjöl original

4 msk surdegspulver

1 msk fiberhusk

½ msk salt

Smula jästen i degtbunken.

Ljumma vatten, olja och honung till ca 35 grader. Rör så honungen smälter. Lös jästen i lite av degvätskan, och slå sedan på resten.

Tillsätt "rasp", och frön, och rör om.

Blanda Jyttemjölet med surdegspulver, fiberhusk och salt, och tillsätt lite av mjölet i taget medan maskinen är igång. När allt mjöl är i kör du maskinen på lågt varvtal ca 10 minuter.

Häll upp degen i en väl smord 1,5 liters form, och platta till så det blir jämnt.

Täck över med bakduk, och låt jäsa en timme på dragfri plats.

Grädda i 175 graders ugnsvärme, längst ned i ugnen, en timme.

Stjälp försiktigt ur brödet ur formen, och fortsätt grädda ytterligare en halvtimme utan form.

Linda in brödet väl i dubbla bakdukar, och låt det kallna helt innan du skivar det och fryser in.

Det står sig bra flera dagar, men jag tar fram det jag beräknar gå åt för en dag i taget.

Kulturnatt - den hoppar jag över i år

Hej på er! Tänkte bara upplysa om att jag lever, och att operationen gått bra. Men det har onekligen varit, och är fortfarande, en riktigt tuff match! Djävulusiska smärtor, minimalt med sömn, och totalt beroende av andra. Maken påstår att det är som att ha kolikbarn, och dottern tycker det är bra att vi tränar att vara vakna tills vi ska sitta barnvakt åt lilla Knubbe/Knubba som väntas i början av november.

Tyvärr fick jag hemska biverkningar av morfinet, så jag fick sluta med det, och Alvedon är inte så mycket att hurra för när det både har sågats, skurits och sytts i en!
Annars har det som sagt gått bra, och jag är oändligt tacksam för den goda och kvalificerade vård jag fått! Jan Novak, som lär vara en av världens främsta axelkirurger, och min egen läkare Mattias Falk, som jag också har det största förtroende för, teamworkade, och fick tydligen till det hela över förväntan. All personal både på operation och på avd 70 E var fantastiska, vänliga och otroligt hjälpsamma, och min trevliga sjukgymnast Anita Hansson tänjer mjukt men bestämt min stela och värkande axel så jag ska få upp rörligheten och kunna vispa i mina kastruller igen så småningom.

Det enda jag kan klaga på är maten! Jag hade anmält både i förväg och när jag kom till avdelningen att jag behövde gluten- och mjölkfritt, men fick ändå vid frukosten frågan "Vill du ha gröt, välling eller fil." "Ingendera, jag behöver alternativ utan gluten och mjölk." "Aj, sjutton, vad ska vi då hitta på." Det slutade med att jag fick lite mjölkfritt margarin till mitt eget medhavda bröd, och ett glas blåbärssoppa. Dag 3 trollades det fram ett par skinkskivor också. Lunch och middag OK men inte så mycket mer. Ingen frukt, minimalt med grönsaker. Oj så kortsiktigt man tänker! Jag är övertygad om att många vårddagar och sköna skattekronor skulle sparas med lite annat tänk kring just maten. Det gäller ju inte bara att hålla patienterna vid liv, utan vid ett bra liv!
Fast å andra sidan. På många sjukhus världen över serveras det ingen mat alls, utan det är upp till anhöriga att hålla en vid liv i det avseendet. Så jag kanske inte ska klaga i alla fall!

Vilken välsignelse det är med nära och kära som kan och vill hjälpa till! Ett extra stort tack till min kära svägerska Randi, som varit hos mig den här veckan, och fungerat som personlig assistent, och som skjutsat mig till sjukgymnastövningarna.

I kväll och i natt infaller en av årets stora begivenheter här i Uppsala, nämligen Kulturnatten. Då fylls hela dagen, kvällen och natten med en massa uppträdanden, konserter, föredrag, utatällningar, författarstafetter och allt möjligt annat spännande. Det brukar vara en riktig folkfest! Tyvärr kanske lite väl mycket av just festande för en del - som det ofta blir dessvärre.
Jag skulle gärna vara ute i vimlet, gå på författarstafett och lyssna på en gospelkonsert, men jag tror nog att både kulturen och Uppsalanatten får klara sig utan mig den här gången. Jag ska be maken vispa till en värmande chokladdryck och titta på Gäster med gester i stället. Inte så värst mycket kultur, men kul, och skratt är också bra för läkning och välbefinnande. Och så lyssna på Mozart förstås! Det är dokumenterat läkande!
Ta hand om er så länge. Ingen matlagning på ett bra tag än för mig, men jag har fler förberedda inlägg på lut, och nu klarar jag i alla fall - om än med viss möda med bara vänsterhanden - svara på ev kommentarer.
Tack för värmande tankar, det har känts!           

Kjerstis goda äppelkaka - gluten och mjölkfri

Den här äppelkakan har lite känning av cheese cake, och jag vann faktiskt pris med den i en äppelkaketävling på Allt om Mat för många år sedan. Med originalreceptet vill säga. Sedan jag blev glutenintolerant har jag förändrat den lite. Den finns också med i en bakbok från Allt om Mat, och det känns ju roligt och hedrande.

Om du tål gluten och mjölk, och vill göra som i originalreceptet byter du ut sour creamen mot ca 200 g färskost, ex. Creme Bonjour naturell el. Desirée Krämig färskost naturell, och hirsmannagrynen mot vanliga mannagryn. I originalreceptet använde jag också vanligt, vitt socker, men eftersom jag numera försöker undvika det så mycket som möjligt tar jag rårörsocker. Gör precis som du vill.

Kakan är god som den är, men kan bli ännu godare med glass eller grädde. När advent och jul stundar kan du ta i lite saffran, så får du en härlig julkaka.

Hirsmannagrynen köpte jag i min vanliga Life-butik, och sour creamen på ICA.

100 g LF eller vanligt smör, alternativt mjölkfritt margarin

2 dl rårörsocker

1 tsk äkta vaniljsocker

225 g Sour Cream av soja

(½ g saffran)

3 ägg – delade i gulor och vitor

1,25 dl hirsmannagryn

2 – 3 äpplen av en fast, aromatisk sort - Grvensteiner är en favorit

1 tsk kanel

1 tsk äkta vaniljsocker

Börja med att låta alla ingredienser stå framme i rumstemperatur en stund.

Rör smör, socker och vaniljsocker riktigt ljust och luftigt. Jag tog elvispen till hjälp.

Tillsätt sour creamen, lite i taget, och rör om.

Tillsätt gulorna, en i taget, och rör om emellan.

Rör ned hirsmannagrynen.

Vispa vitorna till riktigt fast skum, och vänd försiktigt , ex.vis med degskrapan, ned i smeten.

Blanda väl, men rör inte för mycket. Bred ut smeten i smord, rund form med löstagbar botten, ca 24 - 25 cm diameter, gärna teflonbelagd.

Skala, kärna ur och klyfta äpplena, och stick ned i smeten i fint mönster.

Blanda kanel och vaniljsocker och sikta över.

Grädda i 175 grader ca 40 minuter. Stäng av ugnen och låt stå kvar i ytterligare 10 – 15 minuter.

Låt kakan kallna i formen.

Dunderfrukost

När jag inför min operation frågade hur jag skulle förbereda mig på bästa sätt fick jag bara rådet att försöka vara utvilad - eftersom man klarar smärta bättre då. "Inget speciellt när det gäller maten?" "Nä, inget speciellt, ät som vanligt". Vilken himla tur att jag även vanligtvis äter ganska vettigt säger jag! Vår svenska sjukvård är alldeles fantastisk på många sätt, och jag är innerligt tacksam för den kvalificerade vård jag får, men nog finns det en hel del mer att önska när det gäller kostmedvetenhet, och matens betydelse för läkning och återhämtning. Jag är fullständigt övertygad om att det har stor betydelse vad man stoppar i sig, i synnerhet inför påfrestningar av olika slag, både fysiska och psykiska.

Den här frukosten laddade jag med inför en särskilt prövosam dag en av de sista dagarna hemma.

Färskpressad äppelmust från egna äpplen

Alf Spångbergs hälsogröt med blåbär, hallon och färsk sojamjölk

Surdegsformbröd med ghi, kokt ägg och kaviar

Yogite med citron/ingefära och med kanelhonung

Den alldeles ljuvliga honungen, som är smaksatt med kanel, ingefära, kryddnejlikor, kardemumma och muskot hittade jag på Gobalen, Uppsalas Rättvisebutik. Den finns säkert i liknande butiker över hela landet.

Kryddigt ugnsbakade nektariner med kanel, vanilj, kardemumma och mörkt muscovadosocker

Nektariner är ju fantastiskt goda precis som de är - om de är saftiga och mogna. Men ibland kan det vara kul att göra något lite extra med dem. Den här kryddiga, ugnsbakade varianten kan varmt rekommenderas.

Den är både god och lättgjord. Servera dem aningen ljumma eller kalla, med glass, grädde eller avrunnen yoghurt smaksatt med lite vaniljpulver eller vaniljsocker. Jag tog naturell sojayoghurt och lät den rinna av i kaffefilter, innan jag smaksatte med äkta vaniljpulver. Det finns färdig vaniljsojayoghurt, men jag tycker den är så illande söt så jag föredrar den naturella. Då kan jag anpassa sötman som jag vill. Gör som du tycker är bäst. Du som tål vanlig mjölk tar förstås vanlig yoghurt eller vaniljyoghurt av något slag och gör på samma sätt.

Du kan använda samma recept till ugnsbakade äpplen. Det blir också supergott!

4 mogna nektariner - eller äpplen

2 dl vatten

2 kanelstänger

½ snittad och urskrapad vaniljstång

½ tsk kardemummakärnor - lätt krossade

2 msk ljus agavesirap

1 msk mörkt muscovadosocker

Klyv och kärna ur nektarinerna och lägg i en ugnssäker form.

Koka upp vattnet med kryddorna, sockret och sirapen, och låt koka ihop 5 minuter.

Slå den varma lagen över nektarinerna, och baka i ugnen ca en halvtimme i 200 graders ugnsvärme. Ös några gånger under tiden.

Ta upp nektarinerna och lägg på de fat de ska serveras från. Sila ned lagen i en kastrull, och koka kraftigt några minuter så lagen går ihop. Slå den över nektarinerna och toppa med yoghurten.

.

Äppel- och morotsdrink med ingefärssmak

Inför min förestående operation tänkte jag att jag skulle "boosta" mig med vitaminer och nyttigheter. Har ni förresten tänkt på hur lätt det går mode i ord. Nuförtiden ska det "boostas", "pimpas" och "bombas" när det gäller nyttigheter i mat. Hursomhelst, här skulle både boostas, pimpas och bombas med IFD-ingredienser, så vi investerade i en råsaftcentrifug eftersom vi har så mycket äpplen. Härligt med alldeles nypressad äppelmust till frukost! På kvällarna har jag druckit den här drinken. Inte bara nyttig utan också väldigt god!

1½ dl nypressad äppelmust
1½ dl nypressad morotssaft
1 msk pressad ingefärssaft

½ tsk kanel

1 liten stång blekselleri

För att få ingefärssaft river du färsk ingefära, och kramar helt enkelt ur saften med handen. Det går förstås att pressa ingefäran i råsaftcentrifugen också, men då är det lite svårare att avgöra mängderna.

Blanda allt, och rör om med selleristången. Drick genast, och knapra i dig sellerin!.

ABC - ett förhållningssätt till livet

För många år sedan läste jag om en ung kvinna i Sydafrika, och berättelsen fastnade hos mig. Hon var i de övre tonåren och på väg hem från skolan när en bil med några unga killar stannade intill henne. Hon trodde att de skulle fråga efter vägen och gick fram till bilen, men i stället blev hon indragen i bilen, körd till ett skogsområde, våldtagen och svårt misshandlad med strupen nästan avskuren, och slängd vid vägkanten för att dö. Som genom ett mirakel kom strax efteråt en läkare körande på vägen. Han råkade dessutom vara en skicklig kirurg, körde henne genast till sjukhuset, och opererade henne själv. Han lyckades rädda livet på henne, men till vilket liv?

Den unga kvinnan överlevde alltså, men fick men av sina svåra skador, bl a i form av tal- och sväljsvårigheter. Hon blev också djupt deprimerad, anklagade sig själv för att hon gått fram till bilen, tappade livslusten, och isolerade sig helt från andra människor. Hon förstod överhuvudtaget inte varför hon hade blivit räddad, och tyckte att hon lika gärna kunde ha fått dö. Livet saknade all mening.

Då, när allt var som mörkast, och hon allvarligt övervägde att själv ta sitt liv, bestämde hon sig. Nej, det som hänt skulle inte få förmörka resten av hennes liv. Hon utvecklade det som hon kallade för sitt ABC, och som står för ATTITUDE -  BELIEF -  CHOISE. Hon förstod att hon måste hitta ett sätt att förhålla sig till det som hänt och även till förövarna. Hon bestämde sig för att tro att det var en mening med att hon blivit räddad och att hennes liv därför måste fortsätta ha en mening. Och hon insåg att hon hade ett eget val när det gällde hur hon skulle gå vidare med livet - med de begränsningar som skadorna innebar. Hon bestämde sig för att inte hata utan förlåta sina förövare, hon utbildade sig, och hon vågade sig ut bland människor igen. Hon åkte runt i skolor, träffade ungdomar och föreläste.

Historien är full av storslagna människor, som just p g a sitt förhållningssätt klarat av de mest vidriga händelser och omständigheter. Alla känner vi till Nelson Mandela som obruten och med resning uthärdade sin långa fängelsevistelse. Victor Frankl och många andra som överlevde koncentrationslägren förmådde också vända sina fasansfulla upplevelser till något positivt och skapa hopp för andra. (Läs gärna hans böcker bl a "Livet måste ha en mening"). Det finns många andra exempel.

Jag tror att vi alla, ständigt, behöver träna oss i ABC. Det behöver inte handla om svåra trauman eller händelser som beskrivits ovan, det kan vara vardagliga förtretligheter som får oss att tappa styrfart och livsglädje, och får oss ur humör. Då är det lätt hänt att man ilsknar till och själv blir otrevlig. Någon tränger sig före i kön, en bilist snor parkeringsplatsen mitt framför näsan på oss, en kassörska är otrevlig, eller en familjemedlem snäser åt oss. Det är sannerligen inte alltid så lätt, men vi har alltid ett val, och vi kan alltid välja hur vi förhåller oss, både i stort och smått.

Dalai Lama lär ha sagt så här: "Välsigna de besvärliga människorna som kommer i din väg, de hjälper dig att öva kärlek och tålamod". Bibeln talar om att vända andra kinden till när man blir slagen. De flesta religioner har nog något med liknande innebörd. Nu menar jag verkligen inte att vi mesigt fånleende ska ta emot vad som helst. Absolut inte! Självklart ska vi sätta gränser och säga ifrån om vi blir illa behandlade. Men vi kanske kan hejda oss innan vi snäser tillbaka, fäller en elak kommentar eller i värsta fall slår tillbaka, och tänka på hur vi säger ifrån. Komma ihåg ABC helt enkelt! T o m en liten "osnäst" kommentar eller en outtalad elakhet kan göra skillnad! Varje gång du bemöter dina medmänniskor med vänlighet och respekt - även de otrevliga - gör du världen lite bättre och mjukare!

När du läser det här kommer jag att vara nyopererad, förmodligen ha ganska ont, och framförallt vara väldigt begränsad i vad jag kan och får göra. Jag kommer nog att få väldigt många tillfällen att traggla mitt ABC, och jag hoppas jag klarar det utan att bli alltför otrevlig!

Sommarens sista dag

Kommer ni ihåg den första sommardagen? När hela sommaren låg framför oss som en oändlig räcka av lustfyllda dagar, med ledighet, härliga upplevelser och förhoppningar. Så fort den gick, sommaren! Idag är det plötsligt den allra sista sommardagen, men nog hoppas jag på många, varma, sköna dagar än. Visserligen är kvällarna ganska mörka, och nog är det kulet ibland, men nej, höst är det inte riktigt än. Och när den kommer på riktigt gäller det att tända mycket ljus och tänka många ljusa tankar för att förjaga mörkret.

Min egen sommar har varit fantastisk, och allt det jag hoppades har faktiskt skett. Den allra bästa sommardagen blev förstås dotter Josefins bröllop med "prins" Anders från Backträsk. Härliga upplevelser blev det också i Luleå, i Värmland, i Tällberg och på Öland.

Nej, jag ska verkligen inte klaga! Nu hoppas jag bara att min axel ska läka ihop fint, så att jag snart ska kunna börja baka och laga mat igen.

Ta hand om er! Här kommer en dikt av en av mina absoluta favoritpoeter Atle Burman. Läs och begrunda!

 

Säj visst är det väl konstigt att sommarens blomma

bara ler fast hon vet att hon snart måste dö,

för att rätt som det är ligger ängarna tomma

och sen är det nära till vinter och snö,

ja hur kan man väl tro på ett mål och en mening

när en sommar så hastigt försvinner sin kos,

och när hösten med mörker och frost i förening

alltför tidigt får ta både blåklint och ros?

 

Kanske står det nåt hemligt och osynligt skrivet

i syrenens och liljekonvaljens doft,

kanske vet både maskros och hästhov att livet

bara skenbart tar slut när en blomma blir stoft,

kanske gullregn och krokus i färger beskriver

det som påskliljan visar med form och gestalt

att det finns nåt som varit och är och förbliver

och är större än sommar och blommor och allt.

 

Kanske gullviva, vallmo och kattfot kan vara

liksom blåsippa, hägg och viol varje vår,

ett slags budskap som ingen behöver förklara

om nu blommornas språk är nånting man förstår,

men då är man nog själv lite släkt med en blomma

som kan tro på en sommar som aldrig tar slut

och kan ana dom ängar som aldrig blir tomma

för att där finns det blommor som aldrig dör ut.

 

Atle Burman

Ur diktsamlingen ”En aning av evighet”

Lite pauser i bloggandet

Det har nästan gått elva månader sedan jag gjorde mitt första blogginlägg, och jag har kommit upp i ofattbara nästan 50.000 besökare! Det känns helt otroligt roligt, och jag vill passa på och tacka er alla underbara läsare som troget följt mig under det här året, och alla ni som anslutit er vartefter. Jag har tänkt fortsätta ett bra tag till, men tyvärr måste jag göra ett uppehåll med bakning, matlagning och fotografering den närmaste tiden. Jag är nämligen lite trasig.

En del av er som följt mig länge vet att jag ibland ondgjort mig över min värkande och krånglande axel, som jag skadade förra hösten. Jag har försökt hitta sätt att kompensera, och har försökt jobba med vänster arm - och bett om hjälp med det som är alltför tungt - men nu finns det ingen återvändo. Idag läggs jag in på Ackis för att opereras och lagas ihop. Det ska fräsas och borras, och sys ihop trasiga senor och muskler, och förhoppningsvis kommer jag att bli som ny även om det kommer att ta tid. Jag har förstått att jag kommer att vara "fjättrad" och inte få göra någonting på åtskilliga veckor. Det betyder förstås att jag varken kommer att kunna laga mat, baka, fotografera eller blogga. Jag har förberett en del inslag, bl a några av mina favoritäpplerecept och några pratinlägg, som kommer att dyka upp under de närmaste veckorna - så att ni inte alldeles glömmer bort mig - men jag kommer inte att kunna svara på några kommentarer, i alla fall inte den närmaste tiden. Den 10 oktober hoppas jag i alla fall kunna bjuda på ettårstårta!

Tja, livet blir inte alltid som man tänkt sig. Kanske blir det här en nyttig läxa för mig, som avskyr att be om hjälp och vara beroende, och som hela livet varit inställd på att hjälpa andra. Mina närmaste påstår att jag har lite svårt att släppa kontrollen, och kanske har de rätt. Min uppväxt på internatskola har väl satt sina spår kan jag tänka mig, där lärde man sig att klara sig själv, och förlita sig på sig själv. Nu måste jag vackert finna mig i att släppa kontrollen och bli beroende i det mesta. Tack och lov för att jag har en hjälpsam familj runt mig! Hur beter man sig om man är helt ensam? Jag har försökt träna lite genom att äta, tvätta mig och borsta tänderna med vänster hand. Det är inte helt lätt om man är utpräglat högerhänt kan jag meddela!

Klart det känns lite pirrigt! Jag har i alla fall försökt förbereda mig, både fysiskt och mentalt. Jag har försökt äta nyttigare än någonsin för att underlätta läkning och återhämtning, och IFD-soppor finns på lut i frysen, liksom nyttigt, glutenfritt bröd. Målbilden? Jo, det är att jag åtminstone i jul ska kunna lyfta mitt första lilla barnbarn som väntas i början på november. Till dess får jag enligt expertisen bara snusa på honom/henne, men ojojoj vad det ska snusas!

Ta hand om er tills vi ses live igen! Jag hoppas att det inte ska dröja alltför länge, för jag har massor med recept kvar som jag vill dela med mig av, och huvudet proppfullt av idéer.

Ni får gärna tänka lite extra på mig, hålla tummarna och be en bön för att allt ska gå bra så att jag snart får träffa er igen.!

Ljuvlig chokladkräm med vanilj- och kanelmarinerad mango

Idag grattar jag dotter Josefin som fyller år, och det får bli med den här ljuvliga chokladkrämen. För drygt ett år sedan tillbringade Josefin och jag en härlig s k "mammavecka" i Paris. Jag har tidigare år gjort detsamma med de andra döttrarna, då på Sicilien och i Dubrovnic. Reglerna är enkla. De väljer vart de vill åka - inom rimliga kostnadsgränser förstås. Jag betalar resa, boende och några middagar. Resten delar vi på. Det är helt underbart att få en hel vecka tillsammans på tu man hand, uppleva nya, spännande saker tillsammans (ibland lite väl spännande!), prata klart, ev reda ut saker, skratta tillsammans, och bara vara tillsammans. Och förstås äta massor med god mat! Rekommenderas å det varmaste!

Nu var vi alltså i Paris, Josefin och jag, och bodde på ett litet mysigt hotell i Montmartre. Jag har aldrig traskat så mycket tidigare, och definitivt aldrig haft så många skavsår! Jag spenderade nästan en tusenlapp på olika skavsårsplåster och förband, och haltade omgående till en av distriktssköterskorna och blev omplåstrad när jag kom tillbaka till jobbet!

Jag har dessutom nästan aldrig ätit så god chokladkräm tidigare. Vi firade det faktum att jag trotsat min höjdrädsla och åkt ända högst upp i Eiffeltornet, med en bättre middag. Trots att vi ätit oss proppmätta redan på varmrätten, och portionen chokladkräm var gigantisk, så kunde vi inte sluta äta! Vi åt och åt och åt, så vi knappast orkade ta oss därifrån.

Receptet var förstås hemligt, men här är i alla fall ett försök att återskapa ljuvligheten.

Tidigare har jag serverat ingefärsmarinerade eller Limoncellomarinerade jordgubbar till, men eftersom det inte fanns några fina gubbar fick det bli kryddmarinerad mango i stället den här gången.

Det här får också bli mitt bidrag till Kalasgotts augustiutmaning som har temat Choklad.

3 dl grädde, 36%

1 msk mörk agavesirap (alt Cane Syrup)

100 g mörk choklad, Ögon Premium

100 g ljus choklad, Ögon

1 tsk vaniljsocker 

2 äggulor

25 g rumsvarmt smör

1 paket frysta mangotärningar

1 dl vatten

1 dl rårörsocker

½ vaniljstång

2 kanelstänger

1 stjärnanis

Garnering:

ev chokladspån

citronmeliss

Hacka chokladen, och lägg i en värmetålig skål.

Koka upp grädden med sirapen, och slå det över chokladen.

Rör kraftigt tills chokladen smält. Låt svalna något.

Rör ned äggulorna och vaniljsockret och vispa kraftigt.

Klicka ned smöret, och rör kraftigt till en slät kräm.

Fördela i glas eller krämkoppar, och ställ kallt minst några timmar, gärna över natten.

Koka upp vatten och rårörsocker.

Lägg ned kanelstänger, den snittade och urskrapade vaniljstången och stjärnanis, och koka kraftigt några minuter.

Ta från plattan, och vänd ned de frysta mangotärningarna. Låt kallna i lagen.

Garnera efter tycke och smak.