Öland från norr till söder - och allt däremellan

Som jag skrev igår har jag spenderat en härlig och innehållsrik vecka på Öland. Eftersom vi bodde på Kastanjegården inte långt från Borgholm hade vi ett bra utgångsläge både mot norr och söder. Det blev besök på vackra Solliden, med alla sina blommor och konstverk, utflykt till både Långe Jan och långe Erik, besök på Ottenby kungsgård och fågelstation, konstrunda på fantastiska Vida konsthall/museum, besök på strutsfarm och karamellfabrik, och förstås ett antal gårdsbutiker. Joodå, nu är skafferiutrymmena ännu mer välfyllda! Det finns ju så otroligt mycket roliga kryddblandningar, marmelader och inläggningar. Här kommer lite bilder. I morgon blir det Ölandsmat för hela slanten!

Jag - en Ölandstok

Ja, nog är det lätt att bli tokig i Öland, denna fantastiska ö, där jag tillbringat den senaste veckan. I våras hade Arla en tävling, där man skulle laga en maträtt med crème fraiche, smaksatt av Årets kock 2010, och den hade jag den stora turen att vinna (recept här). Vinsten var ett presentkort på Bo på Lantgård, och det valde jag att lösa in hos Sonia på Kastanjegården i lilla söta Mellösa by utanför Köpingsvik. Jättemysigt ställe, som varmt rekommenderas! Fräscht, eget badrum, varm atmosfär och innehållsrik frukost, inklusive glutenfritt bröd.

På vägen till Öland gjorde vi ett stopp i Oskarshamn, där vi bodde på Hotell Ett, ett gammalt omgjort badhus där man fortfarande kunde se spåren av tidigare badövningar. Jättetrevligt, och med kunnig, omtänksam och mycket vänlig service. På onsdagar och lördagar bjuds en härligt generös grillbuffé till ett mycket överkomligt pris, och eftersom vi kom dit på lördagskvällen passade vi på att avnjuta den. Hotell Ett är också ett ställe jag gärna rekommenderar.

Ni som följt mig under sommaren vet att jag varit ute på en massa trevligheter, men nu är det stopp, och slut på utsvävningar av det slaget. Nu får jag ägna mig åt andra trevligheter, som att ta rätt på plommon och körsbär, baka och laga mat. Och baka till det stora Kakkalaset förstås, som går av stapeln på lördag här i Gammelgården i Rasbo. Kom gärna och smaka på alla 110 sorterna om du har vägarna förbi!

Recept kommer vartefter jag hinner baka, laga, mäta, väga, fotografera och skriva, och under tiden får ni nöja er med lite glimtar från min alltigenom lyckade och soliga Ölandsvecka.

Idag får det bli lite bilder från Hotell Ett och Kastanjegården. I morgon får ni bilder från Öland, från norr till söder, och i övermorgon får ni smakprov på all fantastisk mat vi ätit. Håll till godo!

Serranolindad sparris med smakrikt täcke

Idag bjuds en lättgjord sommarrätt till lunch eller middag. Vit sparris finns det fin på burk om du inte har tillgång till färsk. Om du använder färsk måste du först förvälla sparrisen några minuter i kokande, saltat vatten. Tyvärr glömde jag ta kort på det färdiga resultatet. När jag kom på det var maten redan uppäten, men du får lita på mig att det var gott. Maten platsar definitivt i LCHF- facket om du nöjer dig med grönsaker till och slopar potatisen.

Det här behövs till två personer

12 - 16 vita sparrisstjälkar

8 - 12 skivor serranoskinka

1 dl limeaioli - hemgjord eller färdigköpt

1 dl crème fraiche eller turkisk yoghurt

1½ dl riven, smakrik ost

1 tsk Dijonsenap

1 - 2 tsk smulad, torkad oregano

Bunta ihop sparrisen till 4 buntar, och vira skinkan om sparrisen.

Blanda ihop allt till osttäcket.

Bred över. Lägg delade tomathalvor bredvid, och strö lite salt och peppar eller någon örtkrydda över dem.

Gratinera i 225 - 250 graders ugnsvärme tills osttäcket börjar bubbla och blivit lite brunt.

Servera genast, med kokta grönsaker eller sallad, eller - om du inte räds kolhydrater - gärna färsk potatis.

Caféliv I - dofter och barndomsminnen

Religionsprofessorn, författaren och Uppsalaflanören Owe Wikström och jag har åtminstone två saker gemensamt. Båda är vi förtjusta i Agneta, och båda gillar vi att gå på café. Agneta är hans fru och min gynekolog. Passionen att sitta på ett trivsamt café i timtal och filosofera över livet och människorna - ibland i skydd av en tidning eller bok - delar vi definitivt. Det finns knappast något bättre!

Jag tror faktiskt att det började redan när jag var 5 år. Mina första 4 år tillbringade jag på en liten missionsstation i Kongo, strax söder om ekvatorn, och där var det definitivt tunnsått med caféer. Men nu hade vi kommit "hem" till Sverige för att hälsa på och för första gången på fyra år träffa familj och vänner.

Då tog morfar med mig på kondis! Till det Kungliga Hofkonditoriet minsann! Bara han och jag! Morfar var stor och rund och glad och lite bullrig. Han var skräddare, och hans tunga överrock luktade varm ånga från pressmaskinen. Doften blandade sig med doften från kaffe och cigarrer till en trygg och varm kompott. Med hans stora hand om min lilla kände jag mig trygg.
Vilket himmelrike av frestelser! Ljusgröna prinsessbakelser, spröda moccabakelser, "grodor", vaniljkrämsstinna petit-chouer, pösiga gräddbakelser, rosaskimrande Napoleonbakelser och jag vet inte allt! Damen som tog upp beställningen hade svart kjol, litet stärkt spetsförkläde, rosa plutmun och ljust hår i platta vågor. Jag trodde nog att hon var en prinsessa! Eller åtminstone att hon extraknäckte som filmstjärna på lediga stunder när hon inte trippade omkring mellan borden och tog upp beställningar! Jag kunde knappt slita blicken ifrån henne. Till slut lyckades jag i alla fall bestämma mig. Sockerdricka och hallonbakelse. Jag stoppade munnen full av gräddig vaniljkräm, sockerkaka och sött gelé, och nös av sockerdrickans kittel i näsan. Det var första gången jag smakade sockerdricka, och jag kan fortfarande i minnet återkalla smaken och den speciella känslan av den bublande drycken. Min värld var liten, trygg och full av kärlek!

Nuförtiden blir det inte så mycket bakelser och sockerdricka för min del. Det blir kaffe eller grönt te, och gärna en glutenfri smörgås om det är ett välförsett ställe som även tänker på oss med särskilda behov. Men den där speciella förkärleken för caféatmosfären finns kvar. Och jag ska villigt erkänna - ibland festar jag loss på en moccabakelse!

Grädd- och senapskokt sommarkål

Tjaha, så kan det gå! Nu var jag tydligen så hungrig och glupsk att jag totalt glömde bort att väga, mäta och fotografera matlagningsprocessen. Ni får alltså den här gången nöja er med en bild på det färdiga resultatet. Jag hejdade mig precis när jag skulle hugga in på maten, och fick i alla fall ett kort på den.

Jag hade en färdiggrillad kycklingfilé, som jag visste att jag skulle ha till lunch, men vad skulle jag ta till?
Eftersom jag hade en bit vitkål kvar i kylen efter att ha gjort cole-slaw, och dessutom en skvätt grädde, fick det bli gräddkokt vitkål. Äppelsenap, ett nyförvärv i matlagningsarsenalen, fick ge extra stuns. Den är gjord på äppelmust, senapsfrö, socker, ättika och muscovadosocker. Jag kan meddela att det blev väldigt, väldigt gott! Mängderna får du alltså den här gången försöka klura ut själv.

Kål är supernyttigt, och enligt en del förståsigpåare ska vi egentligen äta en dos kål varje dag för att hålla oss friska och pigga.. Varför inte? Kål är jättegott och kan varieras på en mängd olika sätt. Recept på två olika sorters cole-slaw och en soppa hittar du här, här, och här. Är du sugen på en mustig soppgryta med lamm, rotfrukter och savojkål, så hittar du det receptet här.

Det här hade jag till min gräddkokta kål.

färsk vitkål, s k sommarkål
grädde
äppelsenap
vitlökssalt

Strimla vitkålen fint med osthyvel eller i mandolin.
Fräs lätt i lite olja. Häll på grädde och kvarna över vitlökssalt. Tillsätt också senapen. Låt småputtra under locks tills kålen känns lagom mjuk, 5 - 10 minuter beroende på hur färsk och späd den är. Klart!

Körsbärskräm med kanel och vanilj

Vi har några gamla körsbärsträd, som väl aldrig gett särskilt mycket bär förr om åren. I år har de fullständigt fått fnatt! Det verkar som om de försöker överträffa varandra i att svämma över med bär. Köket ser ut som ett slagfält, och jag själv som om jag avverkat ett rejält krogslagsmål! Det är nämligen i det närmaste omöjligt att kärna ur körsbär eller koka saft utan att skvätta åt alla håll och kanter. Men, men, ju starkare färg, desto nyttigare, det gäller både frukt, bär och grönsaker. Körsbär är fulla med C-vitamin och allehanda andra nyttigheter, så det är bara att kärna på! Ett par tunna plasthandskar kan vara en bra idé om du är rädd om manikyren.

Det har blivit saft och sylt, och även kräm. Den smakade jättegott med lite gräddmjölk till. Vanligtvis reder man ju kräm med potatismjöl eller maizenamjöl. Jag testade den här gången att reda med guarkärnmjöl från LCHF-butiken. Det är en helt naturlig produkt, tillverkad av guarbönan. Den är glutenfri, smak- och luktfri, och passerar tarmen utan att tas upp av kroppen, varför den är ett bra alternativ för den som undviker kolhydrater. Om du tittar på olika färdiga produkter som glass, kräm, sylt, brödmixer m m, så hittar du ofta just guarkärnmjöl i ingredienslistan.

Det gick alldeles utmärkt att reda krämen med det. Vill du i stället göra soppa tar du hälften av mjölet. Du kan naturligtvis också reda på vanligt sätt med potatismjöl.

400 g urkärnade körsbär

4 dl vatten

3/4 - 1 dl rårörsocker

1 kanelstång

2 tsk guarkärnmjöl

½ tsk vaniljpulver

Koka upp vatten tillsammans med kanelstång och socker, och vispa tills sockret löst sig.

Lägg ned bären, och koka 3 - 5 minuter.

Blanda gurakärnmjöl och vaniljpulver, och sikta ned i krämen under ständig omrörning så att det inte klumpar ihop sig.

Låt koka någon minut så krämen tjocknar.

Servera krämen lite ljummen med gräddmjölk till.

Välkryddade köttfärsbiffar med Dijonsenap och chilipulver

Alldeles vanliga, men välkryddade och smakrika köttfärsbiffar bjuds det idag. Vi åt dem igår tillsammans med kokt färskpotatis och kokta morötter, som jag bara vände runt i lite mandelolja och dragon. Rårörda lingon eller en kryddig chutney smakar också gott till, liksom inlagd eller vanlig salt gurka.


500 g blandfärs 70/30
1 ägg
1 medelstor kokt, riven potatis
1 riven vitlöksklyfta
1 msk Dijonsenap
2 krm chilipulver
2 krm paprikapulver
ca 1½ tsk salt
svartpeppar från kvarn
smör/olja till stekning

1 förpackning LF mellangrädde, 3,3 dl
1 msk kalvfond
Blanda ihop alla ingredienser till färsen, och rör den smidig.
Forma med vattensköljda händer 8 - 10 biffar.
Stek biffarna gyllenbruna på båda sidor i olja eller en blandning av olja/smör.
Tillsätt grädde och fond, och låt småkoka på svag värme under lock tills biffarna är genomstekta, ca 8 - 10 minuter. Jag tyckte inte att såsen behövde redas, men det avgör du själv.

Snabbinlagd gurka med annorlunda smak - med champagnevinäger, kokossocker och koriander

När jag var barn bjöds det nästan alltid inlagd gurka till söndagssteken, och nu sist jag gjorde helstekt karré i ugnen fick jag en obändig lust att lägga in gurka. Däremot bytte jag ut det vanliga sockret mot kokossocker, och den klassiska persiljan mot koriander. Jag tog också min jättegoda champagnevinäger från Oil & Vinegar här i Uppsala som är en guldgruva för matnördar. Oljor, smaksatta vinägrar, röror, kryddor, oliver och inläggningar och allt möjligt annat spännande. Gurkan blev väldigt fräsch och god i smaken, och passade förträffligt till den stekta karrén. Gurkan står sig någon dag i kylskåpet, men inte så värst mycket längre tror jag. Då blir den nog för sladdrig.

ca 250 g slanggurka

1 dl champagnevinäger eller riktigt fin vitvinsvinäger

½ - 3/4 dl vatten

1 msk kokossocker

ca 1 tsk grovt vitlökssalt

1 liten bunt koriander, ca 2 msk hackad - kan bytas mot persilja om man inte gillar koriander

Blanda vinägern med kokossocker och salt, och vispa tills det löst sig.

Tillsätt vatten och fint hackad koriander. Smaka av. Tillsätt mer vatten om du tycker det verkar för starkt.

Skiva gurkan tunt, tunt, på mandolin eller med osthyvel, och läg ned i lagen. Blanda om ordentligt, och ställ kallt någon timme.

Klipp ev ned lite mer koriander precis innan servering.

Njut gurkan till stek eller köttbullar t ex, eller varför inte toppa leverpastejmackan med gurkan.