Kakkalas - hur ska jag kunna välja?

I Rasbo där jag bor arrangeras varje år i augusti en kulturvecka med allehanda konserter, aktiviteter och utställningar. Sedan några år tillbaka anordnas det också inom ramen för den veckan ett stort Kakkalas. Ett gäng bakglada damer i trakten (faktiskt ingen herre so far) hjälps åt att baka, och för 50 kronor får man sedan äta precis hur många kakor man vill med kaffe/saft därtill. Alla intäkter går till Röda Korset.
Jag har aldrig i mitt liv sett så mycket kakor på en gång! Sist var det 110 olika sorter! Drömmar, chokladsnitt, rullrån, kokostoppar, mandelflarn, krämkakor, och jag vet inte allt! Och genast infinner sig det stora dilemmat. Vilka kakor ska jag satsa på? För även det mest inbitna kakmonster inser att man inte klarar  av att äta 110 kakor. Rekordet innehas av Ola, och lyder på 57 kakor. Bra jobbat! Och när man sitter där proppmätt med kaksmulor upp över öronen kanske man börjar undra. Valde jag verkligen rätt? Tänk om de där bruna med kokossmet på toppen var ännu godare?

Det här tror jag är ett stort problem idag, även om det naturligtvis också innebär stora möjligheter. Det finns så otroligt mycket att välja på! Har just kommit hem från min veckohandling, och räknade till 82 (!!!!) olika sorters tandkräm. Jag skojar inte, jag kontrollräknade två gånger. Man kan ju få valångest av mindre! Vilken är bäst egentligen? Ska man våga chansa, luta sig mot och lita på reklamen, eller helt enkelt beta sig igenom hela sortimentet? Och vilken ketchup är godast? Jag ilade raskt till ketchuphyllan och räknade till 19 sorter!.
Vilka TV-program ska jag se, vilka böcker ska jag läsa, vilka bloggar ska jag följa, vilken resturang ska jag välja, vilket gym, vilken butik, vilken hudkräm, vilken utbildning? Listan kan göras oändlig.

Det är nog lika bra att inse bistert faktum. Även om jag skulle hålla mig vaken alla dygnets minuter kommer jag aldrig någonsin att hinna med allt som jag skulle vilja, för det kommer hela tiden nytt i en alltmer hisnande takt. Jag måste nog inse att jag varje dag, varje stund måste välja, och försöka känna mig nöjd med mina val. Ett ja till något, betyder med automatik ett nej till något annat, och så måste det få vara.

Låter det stressande? Nej, jag tycker faktiskt precis tvärtom. När jag förstår att jag inte kommer att hinna med allt som jag skulle vilja kan jag slappna av lite mer. När jag inser att jag inte kommer att hinna med tåget - även om jag skulle kunna spurta som Usain Bolt - kan jag ju lika gärna sakta ned farten och lufsa på i min egen takt.

Igår hade jag tänkt hinna med brödbak, men det  blev nej till det och ja till något helt annat. Men det är helt OK. Det får bli en annan dag i stället.

Förra året gavs det ut en receptbok med recept på ett urval av alla kakor. Det blev succé. All behållning av boken går också till Röda Korsets verksamhet.
Två av de recept som jag bidrog med kommer i morgon och övermorgon.