Jag har blivit mormor igen, och Lilla I har fått en kusin

Vet ni vad!? Lilla I har fått en liten kusin, och jag har blivit mormor igen!! I onsdags kväll fick vår äldsta dotter Josefin och hennes man Anders en hett efterlängtad liten rödhårig kille, Lille V. Igår fick jag för första gången träffa och snuffa på det lilla miraklet. Jag kan inte i ord uttrycka hur tacksam jag är för att allt slutade lyckligt! Det var en lång och komplicerad förlossning, för den lille rackaren ville inte komma ut! Han trivdes alldeles för bra där inne i den go´a värmen. Likadant var det när Lille V:s mor kom till världen, och lika jobbigt var det för hans gammelmormor, så det går tydligen i arv. Själv traskar jag omkring här på jorden enbart tack vare att min mor befann sig i Sverige och kunde förlösas med kejsarsnitt när det var dags. En äldre syster till mig föddes i Kongo, på en liten missionsstation långt från närmaste sjukhus, och blev så skadad av den svåra och utdragna förlossningen att hon bara orkade leva några dagar.

Så jag är oändligt tacksam över att Lille V fick födas på ett svenskt, tryggt sjukhus och med hjälp av både fantastisk teknik och fantastisk personal. TACK, TACK, TACK! Och jag tänker med sorg och medkänsla på alla mödrar och mormödrar som förlorar sina barn och barnbarn för att de inte är lika lyckligt lottade som vi är här i Sverige och i västvärlden.
.
Du som vill bidra till att fler barn får födas under goda omständigheter kan förslagsvis ge en gåva till Action Aid, Röda Korset, Alliansmissionen, eller Läkarmissionen som alla arbetar för att bidra till en trygg och säker förlossning, både för mor och barn. Det tänker jag göra!