Idag är det vår gott folk! Äntligen, äntligen! Då kan det faktiskt vara läge med ett litet bonusinlägg. Förvisso ser det inte särskilt vårlikt ut, med snön som ligger i tjocka drivor, med snöflingorna som dansar rumba i luften, med snökaos, inställda busssar och tåg, avåkningar och klass I-varningar. Vintern gjorde come back med besked, och igår åkte både de undanplockade långkalsingarna och broddarna fram igen, men det är i alla fall vår i almanackan. Idag är det ju faktiskt VÅRDAGJÄMNING, Hurra!
Den här vintern har känts segare än vanligt, och Det Stora Deppet har lurpassat runt hörnet och stuckit fram sitt fula tryne när jag inte varit på min vakt och hunnit schasa iväg det, men nu börjar även jag känna att det lättar - trots all den där snön. Ljuset börjar återerövra makten och mörkret får dra sig undan. Underbart! Idag är dagen lika lång som natten, och från och med nu blir det bara ljusare och ljusare. Mer och mer hoppfullt.
Förra året så här dags fick ni ta del av Nobelpoeten Tomas Tranströmers fina dikt Blåsipporna. I år får ni njuta av en liten vårdikt av Värmlandspoeten Gunvor Anér, ur samlingen "Värmlandsvers" och på värmlandsmål. Ja, nog är hela naturen full av under! Snart sticker nog tussilagon upp nosen igen!
Unnerverk
Di säjer jämt att unnras ti
ho ä för längesen förbi —
ett tal som inte ja förstår
å allre minst når dä är vår.
Varenda da ett unner hänner:
dä kommer svaler, kommer änner,
di samme som var här i fjol,
tänk att di minns ôss här i nol!
Där dä va driver häromdan
dä stecker opp en tullepan.
Å borte ve vår lagårdsknut
slôr förste tussilagon ut,
så gul å grann, i lort å ler
— säj sen att inga unner sker!
GLAD VÅR PÅ ER!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar