Julpyssel med förhinder - eller vad har Kameliadamen och jag gemensamt?

De senaste två veckorna har jag inte varit på topp precis. När jag hasade omkring här hemma i mitt elände kom jag osökt att tänka på Kameliadamen! Ni vet, den där filmen (efter Alexander Dumas d y: roman) där Greta Garbo, dödligt tuberkulossjuk, blek men underskön ligger draperad i sidennegligé på spetsprydda lakan och ler matt mot sin älskade Armand. Man anar doften av kamelior och fin parfym som svävar över de perfekt lagda lockarna. Vad har vi gemensamt, Kameliadamen och jag? Inte särskilt mycket kan jag konstatera - förutom hostan förstås! Jag undrar bara, hur bar hon sig åt?

Min egen outfit består av obeskrivligt fula men hostvänliga mjukisbyxor, raggsockor och en riktigt snofsig, broderad, varm ullkofta från Indiska därtill. Jag är rödnäst och rödögd och håret står på ända åt alla håll i alla väderstreck. Kring mina testar svävar knappast doften av någon parfym, utan i stället starka ångor av Vicksalva som jag är insmord med både på längden och på tvären. Även om jag vore singel så tror jag knappast att det skulle bli någon trängsel bland friare som ville knäböja vid mina fötter! Tur att maken inte tillhör den lättskrämda sorten! Annars hade han nog lagt benen på ryggen. Men han är ganska härdad efter snart fyrtio års samvaro i lust och nöd, och står stadigt pall vid min sida.

Igår var jag till husdoktorn och fick konstaterat att jag i alla fall inte har lunginflammation (inte tuberkulos heller för den delen), vilket jag nästan misstänkte.p g a ihållande hugg i ena sidan. Förmodligen har jag hostat sönder något. Så nu blir det mer honungsvatten, mer hostmedicin och mer Vick. Och några vilodagar. Men vänta bara! Snart är jag redo att ta upp kampen mot Kameliadamen! Jag måste bara skaffa mig en sidennegligé först!