Egentligen vet jag inte vad man ska uppfylla för kriterier för att få kalla något för pizza, men jag vet inte vad jag annars ska kalla det här för. Pizza får det bli!
Det låg ett gäng kokta, kalla potatisar i kylen när det började närma sig lunchdags, och jag kände inte riktigt för bondomelett. Igen! Det fick i stället bli de här potatispizzorna med topping av turkisk yoghurt, skivad, kall, kokt potatis, matjessill och massor med gräslök. Inte alls så tokigt! Så här gör du:
3 ganska stora, kokta, kalla potatisar - ca 250 g
1 dl durramjöl
1 dl rårismjöl
1 msk fiberhusk
½ tsk salt
½ tsk bakpulver
1 stort ägg + ev en extra äggvita
salladsblad, kokt, kall potatis, matjessill i bitar, turkisk yoghurt, smetana eller crème fraiche, drösvis med klippt gräslök och ev några dillvippor
Finriv potatisarna i en stor bunke eller direkt ned på bakbordet.
Tillsätt mjöl, salt, husk och bakpulver, och blanda om. Arbeta in ägget till en smidig deg. Om det känns för torrt kan du tillsätta ytterligare en äggvita.
Om du inte redan håller till på bakbordet så tar du upp degen dit nu.
Knåda ihop till en degboll, och dela den i fyra delar, som du i sin tur formar till en boll.
Kavla ut degbollarna tunt, tunt, direkt på bakplåtspapper. Det gick lätt med min finurliga pajkavel, som jag är sååå förtjust i. Två pizzor får plats på en plåt. Nagga pizzorna tätt.
Grädda dem 6 - 7 minuter i 225 graders ugnsvärme.
Servera pizzorna nygräddade, fortfarande lite ljumma, med tillbehören.
Kul idé! Silltårta är ju ett etablerat koncept men tror knappast någon kommit på sillpizza före dig! :-D
SvaraRaderaMan kan inte vara så säker! Ibland tror jag att jag har kommit på världens bästa och mest innovativa idé, men så upptäcker jag att någon annan i alla fall hunnit före, haha! Men egentligen kvittar det ju. Man behöver varken vara störst, bäst eller påhittigast. Det viktiga är att det blir gott och att man själv känner sig nöjd.
Radera