Livet är sannerligen fullt av mirakel! För mindre än två månader sedan såg det ut så här, och nu fullständigt sprakar naturen av pånyttfött liv. Och vilket mirakel att jag kan gå ut och njuta av alltsammans!
Malou hade igår som gäst i morgonsoffan en ung tjej, Nina Muhonen, som nyligen kommit ut med en bok med titeln "Bara jag kommer hem". Där berättar hon om sitt liv efter det att hon som som sjuttonåring blev totalförlamad från axlarna och nedåt efter en dykolycka. Inget ömkande och offertänk eller "varför just jag?" där inte! Hon utstrålade värme och positivt liv, och såg möjligheterna i stället för hindren. Jag skämdes lite när jag tänkte på hur ofta jag knorrar över min strejkande axel och rinnande allerginäsa. Jag kan ju andas själv, äta själv, och jag kan använda armar och ben! En tankeställare verkligen.
Jag tog mig en långpromenad, och insåg att grönt och gult är vårens nyanser, med lite inslag av rött och blått här och var. Jag har läst någonstans - jag minns inte var - att grönt är den färg som vi människor förmår uppfatta flest nyanser av. Kanske också det är en rest från urtiden, när vi var tvungna att vara vaksamma på olika nyanser och skiftningar i naturen för att kunna skilja ont från gott för att inte råka illa ut.
Hur var det nu Barbro Hörberg sjöng i sin kända visa? "Med ögon känsliga för grönt". Mina ögon njuter i fulla drag av all grönska, och av det faktum att vi faktiskt har flera månader med ljus, värme och grönska framför oss innan det vänder igen.
Malou hade igår som gäst i morgonsoffan en ung tjej, Nina Muhonen, som nyligen kommit ut med en bok med titeln "Bara jag kommer hem". Där berättar hon om sitt liv efter det att hon som som sjuttonåring blev totalförlamad från axlarna och nedåt efter en dykolycka. Inget ömkande och offertänk eller "varför just jag?" där inte! Hon utstrålade värme och positivt liv, och såg möjligheterna i stället för hindren. Jag skämdes lite när jag tänkte på hur ofta jag knorrar över min strejkande axel och rinnande allerginäsa. Jag kan ju andas själv, äta själv, och jag kan använda armar och ben! En tankeställare verkligen.
Jag tog mig en långpromenad, och insåg att grönt och gult är vårens nyanser, med lite inslag av rött och blått här och var. Jag har läst någonstans - jag minns inte var - att grönt är den färg som vi människor förmår uppfatta flest nyanser av. Kanske också det är en rest från urtiden, när vi var tvungna att vara vaksamma på olika nyanser och skiftningar i naturen för att kunna skilja ont från gott för att inte råka illa ut.
Hur var det nu Barbro Hörberg sjöng i sin kända visa? "Med ögon känsliga för grönt". Mina ögon njuter i fulla drag av all grönska, och av det faktum att vi faktiskt har flera månader med ljus, värme och grönska framför oss innan det vänder igen.
Ska bli mysigt att komma hem imorn!
SvaraRaderaÄppelträden verkar blomma tidigt i år. 1972 blommade de lagom till 3 juni.
SvaraRaderaJa, det stämmer nog. Äppelträdem här hemma har i stort sett blommat över nu, så det är nog ovanligt tidigt. Häromdagen när det blåste så förskräckligt var luften alldeles full av vit äppelblom, det kändes nästan som om det snöade. Ha det bra där nere i Skåne! Där är väl sommaren i full gång kan jag tro.
SvaraRadera