Det var 36 år sedan jag sist var på Kreta. En del var förändrat, men mycket var sig likt. Då kunde man bara betala kontant, och fick telegrafera hem till mamma som ordnade pengar till en bank när den beräknade reskassan visade sig vara för snålt tilltagen. Nu kunde jag förstås betala allt med det behändiga lilla plastkortet. Då fick man leta sig fördärvad efter en telefonautomat för att ringa hem och tala om att man levde, nu kunde jag sitta vid poolkanten och knappa in några siffror på mobilen. Då var internet ett okänt begrepp. Nu satt folk med uppfällda bärbara datorer. Jag önskar att jag vågat smygfota det unga par på vårt hotell, där han vid middagen satt med en uppfälld dataskärm på ena sidan av bordet, och hon högljutt pratade i en mobil på andra sidan!! Emellan varven tog de några tuggor.
Då var det en hel del gudasköna grekiska ynglingar som visslade och framkastade "skamliga" förslag efter mig. Nu var det ganska tunnsått med det! Hm. Konstigt! Ingen enda för att vara exakt. I det avseendet fick jag förlita mig på maken - som f ö stod bakom kameran på bilden ovan.
Men i övrigt var det mesta sig likt. Solen var lika varm och brännande, havet lika illande turkosblått, blommorna lika färggranna, gummorna lika krumma och svartklädda, gränderna lika myllrande, butikerna lika innehållsrika och fyllda med souvenirer, och souvlakin lika god.
En skillnad nu var förstås att jag inte kunde äta allt, men det visade sig inte vara något stort problem. På det behändiga lilla kortet från Celiakiförbundet som jag dragit ut på datorn, stod det med obegripliga grekiska krumelurer att jag inte tål gluten, och det kortet stack jag under näsan på varenda kypare, som allvarligt begrundade detta faktum och sedan guidade mig rätt i menyn.
Frukostbuffén på hotellet gav en bra start för dagen. Först grekisk yoghurt med både färsk och torkad frukt, mandel, nötter och frön av olika slag samt tjockflytande, mörk, aromatisk honung, sedan omelett, bacon eller skinka, och oliver och grönsaker. Och kaffe förstås! Morgonkoppen är viktigast!
De närmaste dagarna tänkte jag bjuda på lite glimtar i ord och bild från min Kretavecka - medan jag försöker klura ut några nya grekiskinspirerade recept att dela med mig av.
Underbart att du fått en härlig vecka på Kreta. Vilket foto på dig, man kan tro att det är taget för 36 år sedan!
SvaraRaderaJa vilken snyggning. Hade jag varit grek hade jag visslat efter dig :-)
SvaraRaderaMen Kjersti, du har varit på semester i en vecka - hur har du då kunnat pytsa iväg ett fullmatat inlägg varje dag? Inte bra. Det är ok att skriva "nu tar vi en veckas semester". Ingen hade tyckt illa vara om det. Och så får vi reda på att du haft krämpor så som kristallsjukan och annat hemskt! Vi som gillar det du skriver är inga fågelungar som behöver matas varje dag - och vi vill framför allt att du ska orka, och vara den kunniga och djärva kreatören när du känner för det, av lust och pionjäranda, inte pliktblogga.
SvaraRaderaTa ledigt imorgon.
Eller hur?
Jättefin bild, vad härligt allt låter! Ser fram emot både bilder och nya grekrecept :)
SvaraRaderaKära anonym! Stort tack för omtanken!!!! Att jag förberedde inlägg och först i efterhand talade om att vi var borta är helt enkelt av säkerhetsskäl. Vi bor ju på en gård, mitt ute på vischan, och fick för en tid sedan väldigt ovälkomna gäster. Det kan ju faktiskt halka in läsare som inte primärt är intresserade av mina recept. Att jag inte ondgjort mig över mina krämpor beror väl på att jag inte riktigt tycker det platsar i en matblogg. Men jag pliktbloggar inte. Tvärtom har bloggandet varit det som hållit mig på banan, jag tycker det är jättekul!!! Men visst ska jag ta ledigt om inspirationen sinar och jag inte tycker att jag har något att komma med. Men lite idéer finns det kvar. Tack igen för att du har omsorg om mig!
SvaraRaderaNi andra, tack också! Väldigt, väldigt gulligt sagt!