Blodröda läppar

Jag läste en undersökning för en tid sedan. Där konstaterade man att  åhörarna lyssnade mer uppmärksamt till budskapet om den kvinnliga föreläsaren hade målat munnen röd. Man kom också i efterhand ihåg mer av det som sagts än om samma föreläsare höll samma föreläsning helt omålad. Jag tar inget som helst ansvar för evidensen i detta, men håll med om att det är lite intressant? Det kanske är en kvarleva från den tid när vi lufsade omkring i skog och mark och själva sökte vår föda. Vi behövde kanske helt enkelt bli uppmärksammade på det nyttiga som fanns runtomkring oss för vår överlevnad.

"Hallå" ropade de illröda lingonen, "kom hit och plocka oss, vi är jättenyttiga och fulla med antioxidanter och flavonoider"! "Tjohoo" signalerade de solgula kantarellerna, "vi är maxade med nyttigt D-vitamin, du behöver oss för att klara den långa, mörka vintern"!
"Spring inte förbi oss" tjöt de djupblå blåbären, "glödlampan är inte uppfunnen än, men vi är jättebra för synen, så plocka oss och ät oss, så kommer du att se bättre under de skumma höstkvällarna!"

Idag behöver vi inte anstränga oss särskilt mycket för att hitta det vi behöver, allt finns uppdukat i affären. Men fortfarande gäller att vi behöver äta färgrika frukter, bär, grönsaker och kryddörter för att må bra. Mer om detta kan du läsa bl a  i Helena Nybloms böcker. Hon är läkare och har kostens betydelse för hälsan som specialintresse.
Nu vet vi ju alla att både röda bär och röda läppar kan vara nog så giftiga, så det gäller nog att vara på sin vakt i alla fall.
Men inte vågar jag chansa inte! Nästa gång jag har något viktigt att säga ska jag måla munnen illröd!