Vilka avtryck och livsspår lämnar du och jag efter oss ?

Det finns olika definitioner på död. Den definition jag tycker bäst om är den här: "Död är du först den dag då det inte längre finns kvar någon på jorden som minns dig". Det känns lite trösterikt. Om Lilla I blir 100 år så kommer jag att leva länge, länge än, många år efter det att mitt hjärta slutat klappa och jag är fysiskt död. Jag hoppas SÅ att det ska vara ljusa och goda minnen som jag lämnar efter mig!

Tänk så kort ett liv är! Kortare än en blinkning i det hisnande perspektivet att jorden har funnits i många, många miljoner år. Och ändå. Så viktigt det är att vi lämnar goda livsspår och avtryck efter oss! Vissa människor kan vi ha känt länge, och ändå lämnar de bara flyktiga och ytliga spår hos oss. De sköljs bort av första bästa regnskur. Vi kanske inte ens minns deras namn. Andra människor har vi kanske bara träffat några få gånger eller till och med en enda gång, men vi glömmer dem aldrig! De lämnar djupa och outplånliga spår hos oss, evigt intryckta som i betong.

Vi människor gör hela tiden mentala avtryck hos varandra och lämnar spår efter oss, onda likaväl som goda. Jag har haft förmånen att träffa många fantastiska människor i mitt liv, både unga och gamla. Det är människor som lämnat goda avtryck hos mig och som jag aldrig glömmer trots att många av dem nu är döda sedan länge.

Det är inte de rika, berömda, framgångsrika och mest kända människorna som lämnat de djupaste avtrycken. Det är inte människor som gjort karriär, eller människor som fått Nobelpris eller vunnit Oscars. Alltför många av dem som skaffat sig rikedomar eller nått höga positioner har nog gjort det av tvivelaktiga motiv och med hjälp av grumliga medel. Vad är det för vits med att vara rik och kunna köpa vad du vill om du har lurat till dig dina tillgångar eller varit alltför oförsonlig i affärer? Vad är det för glädje med makt om din väg mot makttoppen kantats av medmänniskor som blivit överkörda och ligger och kravlar i diket? Hur känns det att vara "berömd" om det är svek, mutor eller förtal av andra som fört dig dit? Hur är det att vara erkänd och framgångsrik om det är hårda ord och brist på generositet som hjälpt dig att nå den positionen? Kan det vara någon tillfredsställelse på djupet att nå status och berömmelse och vinna fina utmärkelser om priset är brustna relationer och ensamhet? Om du stressar och jagar och nästan arbetar ihjäl dig för att nå de där höjderna, hur ska du hinna med att också kunna njuta av livet ? Ja, vad är det överhuvudtaget för glädje med alla de här yttre attributen om du i slutändan kommer att bli ihågkommen som en hänsynslös och egoistisk streber som aldrig hade tid, och som var beredd att trampa på sina jordiska medvandrare för att nå målet?

Nej, de människor som gjort djupast avtryck hos mig är inga storheter i yttre mening. Det är alldeles vanliga "små" människor som spridit omtanke, generositet, glädje och positiv energi. Det är människor som tagit sin livsuppgift på allvar och gjort det bästa av sina förutsättningar trots olika hinder. Det är människor som - trots vetskapen om att livet är utmätt bara i veckor eller kanske till och med i dagar - delat med sig av sig själva och förmedlat livsvisdom, glädje, hopp och förtröstan till oss som ska finnas kvar ännu en stund här på jorden. Det är människor som engagerat sig i andras liv och haft omsorg om sina medmänniskor - trots egna svårigheter. Det är människor som varit befriade från avund och som haft styrkan att glädjas över andras framgångar - trots egna misslyckanden och tillkortakommanden.

Livsvägen är ganska knagglig ibland, och det är sannerligen lätt att snubbla på alla stenar och ramla i alla de där groparna som vägen är full av. Vi behöver varandra. Vi behöver ta tag i varandra! Vi behöver ha omsorg om varandra och hjälpa varandra. Vi behöver hålla OM varandra! Det blir så mycket lättare att hålla sig på benen då!