torsdag 29 september 2011

Caféliv II - Tonår och tidigt vuxenliv






Som jag skrivit om tidigare älskar jag att gå på café, och tänkte fortsätta att berätta om mina caféäventyr.

Nervositet och förväntan låg i luften. Det var tidigt 60-tal och förestående skrivning. Bästisen Ulla och jag satt mittemot varandra på stamstället  – strategiskt beläget mittemot skolan – och tragglade franska verb. Vi hade upptuperat hår och setjumper, tantkjolar och taxklackar, och beställningen var alltid densamma. Kaffe och ”Myrstack”. Cancerfond och antirökkampanjer var okända begrepp, och röken svävade Lutzentät omkring våra unga huvuden. Kaffet kallnade i kopparna medan vi insåg att vi som vanligt borde ha pluggat lite mera. Världen hade blivit lite större, och allt var inte längre gott och oskyldigt. Där borta i Amerika blev president Kennedy skjuten, men livet låg fortfarande framför oss, och vi kände oss oändligt världsvana och vuxna.

Sextiotalet led mot sitt slut, och jag hade redan avverkat några år på Socialhögskolan. Därute i världen avlöste revolutionerna och ockupationerna varandra.. Men inne hos tanterna på Vetekatten var livet oföränderligt, och man lyckades åtminstone för en kort stund inbilla sig att världen var trygg och stabil. Till påsk arrangerades påskliljorna på det runda bordet med de tunga kaffekannorna i silver, till advent kom julstjärnorna, och kaffekopparna byttes ut mot de röda julkopparna. Kanelbullarna var stora och varma och smakade verkligen kanel. Om en tenta varit ovanligt lyckad kunde man festa loss på en Knäckbakelse. Oemotståndliga, men fullständigt omöjliga att äta! Åtminstone med finess.

Nu har Vetekatten byggt ut, sortimentet bytts ut mot trendiga skapelser på höjden, men kanelbullarna är fortfarande stora och varma, och inne i det ”riktiga” rummet med det runda bordet och de nedsuttna sofforna kan man fortfarande för ett ögonblick låtsas att man är ung student och att livet ligger framför.

9 kommentarer:

  1. Vilken härligt skriven text! Jag var inte född på 60-talet men kan ändå föreställa mig hur det såg ut och hur det kändes. Kan man kalla det nostalgi fast man inte var med då? Nostalgiskt kändes det i alla fall <3 Jag älskar också att gå på café, synd att det är så dyrt =/ Mina studentpengar får jag hålla hårt i ibland ;)

    SvaraRadera
  2. Tack, Alexandra! Håller med att det är lite dyrt, och att man inte kan unna sig cafébesök dagligen - det gäller både studenter och pensionärer! Man får sikta in sig på de riktiga guld- och njutarstunderna!

    SvaraRadera
  3. Väldigt intressant och fint skrivet. Nu blev jag sugen på fika :)

    SvaraRadera
  4. Åh vad härligt, kan riktigt se er framför mig! Blev också sugen på att sitta på café en hel dag och bara mysa :)

    SvaraRadera
  5. Vilken fin blogg du har! Älskar också att gå på café...:-)

    SvaraRadera
  6. Härligt! Vetekatten är så mysigt :-)

    SvaraRadera
  7. Vi får ta en heldag vid tillfälle, Erika! Bara mysa och filosofera och titta på folk. Och dricka kaffe förstås!
    Tack, Tant Gul! Så kul att du hittat till mig, och gillar bloggen! Vsrmt välkommen tillbaka!
    Ja, Tess Vetekatten är mysigt! Det har en alldeles speciell plats i mitt hjärta, och jag missar nästan aldrig ett besök där när jag är i Stockholm. Ha en finfin helg allihop!

    SvaraRadera
  8. Varje gång som jag tar en resa till Stockholm (bor i örebro) så börjas den alltid men en fika på Vete Katten, bara älskar det stället...
    Är själv dock bara 38 år men gillar den lite "äldre" stilen på det fiket mot dom som bara är moderna, blir lixom ingen själ på dom ställena ;)

    SvaraRadera
  9. Där ser man! Vi kanske rentav stöter ihop där när vi är på Stockholmsbesök! Jag älskar också den speciella, gammeldags atmosfären. Så glad jag blir att du hittat till min blogg, Ullis. Varmt välkommen tillbaka!

    SvaraRadera