Viskningar och rop

Har någon av er lekt viskleken? Ni vet, den där leken som man roade sig med som barn, och som gick ut på att man satt i en ring eller på rad och viskade en mening till varandra. Sedan skulle den som var sist säga vilken mening det var från början. Det hände aldrig att den sista meningen var densamma som den första, inte ens om man bara var tre eller fyra personer! Ibland - om man var många i ringen -  hade den inte ens en avlägsen likhet med den första!

Tyvärr ägnar sig många av oss åt visklekar även i det verkliga livet. Förhoppningsvis är det oftast ganska oskyldigt och handlar mest om obetänksamhet eller kanske sensationslystnad. Jag kanske rentav själv får en dos uppmärksamhet om jag levererar en saftig "nyhet". Ibland handlar viskleken dessvärre om ren illvilja, och då kan den första lilla oskyldiga viskningen sluta som ett skallande rop, som allvarligt skadar både upphovsmannen och den som ropet landar hos.

För ganska många år sedan - medan Swedbank fortfarande hette Sparbanken, och hade någon form av sparlotteri - hade jag turen att vinna 1000 kronor. Det berättade jag glatt, och en tid senare fick jag av någon i omgivningen veta att jag vunnit en miljon!! Jojo, om så ändå hade varit fallet! En annan gång ringde en bekant, och blev alldeles ställd när jag svarade. Det gick rykten på "byn" att jag hade träffat en annan och lämnat familjen! Han hade tänkt ringa för att trösta och stötta min man! Jag har fortfarande ingen aning om hur ryktena hade uppstått, och vilka vägar de hade vandrat, men allt var så befängt att jag bara skrattade. Jag kunde också snabbt dementera. Jag är ofta ganska frikostig med ömhetsbetygelser även i offentliga sammahang, men jag tror nog att maken fick några extra pussar tiden efteråt, för att verkligen demonstrera att ryktet var falskt!

"Sagda ord lever sitt eget liv" sa min mamma vid något tillfälle när en god vän blivit utsatt, och jag har den senaste tiden haft anledning att reflektera över den meningen. Så sant det är! Jag har ingen som helst möjlighet att styra över hur mina ord och "viskningar" ändrar form och förvanskas av andras munnar - kanske till något helt oigenkännligt som allvarligt skadar en medmänniska, och i förlängningen kanske också mig själv. Tänk på alla rykten som överhuvudtaget inte når oss!! Som skapar bilder och uppfattningar om oss som inte har ett uns med verkligheten att göra! Dem kan vi ju inte ens dementera!

Vi kan aldrig styra över vad andra människor tänker, säger eller gör med våra "viskningar", och inte heller över vilka "sanningar" de levererar om oss. Det vi kan göra är att leva vårt eget liv så bra och rakryggat som möjligt, och på det sättet visa att föreställningarna och ryktena inte stämmer. Och vi behöver nog alla vara lite mer varsamma med de egna orden och tänka till en extra gång innan vi viskar vidare till nästa person. En oskyldig liten fimp kan lätt explodera och utvecklas till en skogsbrand om vi släpper den på fel ställe!

"Sagda ord lever sitt eget liv!" Det kan bli ett långt liv!