Kulturnatt - den hoppar jag över i år

Hej på er! Tänkte bara upplysa om att jag lever, och att operationen gått bra. Men det har onekligen varit, och är fortfarande, en riktigt tuff match! Djävulusiska smärtor, minimalt med sömn, och totalt beroende av andra. Maken påstår att det är som att ha kolikbarn, och dottern tycker det är bra att vi tränar att vara vakna tills vi ska sitta barnvakt åt lilla Knubbe/Knubba som väntas i början av november.

Tyvärr fick jag hemska biverkningar av morfinet, så jag fick sluta med det, och Alvedon är inte så mycket att hurra för när det både har sågats, skurits och sytts i en!
Annars har det som sagt gått bra, och jag är oändligt tacksam för den goda och kvalificerade vård jag fått! Jan Novak, som lär vara en av världens främsta axelkirurger, och min egen läkare Mattias Falk, som jag också har det största förtroende för, teamworkade, och fick tydligen till det hela över förväntan. All personal både på operation och på avd 70 E var fantastiska, vänliga och otroligt hjälpsamma, och min trevliga sjukgymnast Anita Hansson tänjer mjukt men bestämt min stela och värkande axel så jag ska få upp rörligheten och kunna vispa i mina kastruller igen så småningom.

Det enda jag kan klaga på är maten! Jag hade anmält både i förväg och när jag kom till avdelningen att jag behövde gluten- och mjölkfritt, men fick ändå vid frukosten frågan "Vill du ha gröt, välling eller fil." "Ingendera, jag behöver alternativ utan gluten och mjölk." "Aj, sjutton, vad ska vi då hitta på." Det slutade med att jag fick lite mjölkfritt margarin till mitt eget medhavda bröd, och ett glas blåbärssoppa. Dag 3 trollades det fram ett par skinkskivor också. Lunch och middag OK men inte så mycket mer. Ingen frukt, minimalt med grönsaker. Oj så kortsiktigt man tänker! Jag är övertygad om att många vårddagar och sköna skattekronor skulle sparas med lite annat tänk kring just maten. Det gäller ju inte bara att hålla patienterna vid liv, utan vid ett bra liv!
Fast å andra sidan. På många sjukhus världen över serveras det ingen mat alls, utan det är upp till anhöriga att hålla en vid liv i det avseendet. Så jag kanske inte ska klaga i alla fall!

Vilken välsignelse det är med nära och kära som kan och vill hjälpa till! Ett extra stort tack till min kära svägerska Randi, som varit hos mig den här veckan, och fungerat som personlig assistent, och som skjutsat mig till sjukgymnastövningarna.

I kväll och i natt infaller en av årets stora begivenheter här i Uppsala, nämligen Kulturnatten. Då fylls hela dagen, kvällen och natten med en massa uppträdanden, konserter, föredrag, utatällningar, författarstafetter och allt möjligt annat spännande. Det brukar vara en riktig folkfest! Tyvärr kanske lite väl mycket av just festande för en del - som det ofta blir dessvärre.
Jag skulle gärna vara ute i vimlet, gå på författarstafett och lyssna på en gospelkonsert, men jag tror nog att både kulturen och Uppsalanatten får klara sig utan mig den här gången. Jag ska be maken vispa till en värmande chokladdryck och titta på Gäster med gester i stället. Inte så värst mycket kultur, men kul, och skratt är också bra för läkning och välbefinnande. Och så lyssna på Mozart förstås! Det är dokumenterat läkande!
Ta hand om er så länge. Ingen matlagning på ett bra tag än för mig, men jag har fler förberedda inlägg på lut, och nu klarar jag i alla fall - om än med viss möda med bara vänsterhanden - svara på ev kommentarer.
Tack för värmande tankar, det har känts!