ABC - ett förhållningssätt till livet

För många år sedan läste jag om en ung kvinna i Sydafrika, och berättelsen fastnade hos mig. Hon var i de övre tonåren och på väg hem från skolan när en bil med några unga killar stannade intill henne. Hon trodde att de skulle fråga efter vägen och gick fram till bilen, men i stället blev hon indragen i bilen, körd till ett skogsområde, våldtagen och svårt misshandlad med strupen nästan avskuren, och slängd vid vägkanten för att dö. Som genom ett mirakel kom strax efteråt en läkare körande på vägen. Han råkade dessutom vara en skicklig kirurg, körde henne genast till sjukhuset, och opererade henne själv. Han lyckades rädda livet på henne, men till vilket liv?

Den unga kvinnan överlevde alltså, men fick men av sina svåra skador, bl a i form av tal- och sväljsvårigheter. Hon blev också djupt deprimerad, anklagade sig själv för att hon gått fram till bilen, tappade livslusten, och isolerade sig helt från andra människor. Hon förstod överhuvudtaget inte varför hon hade blivit räddad, och tyckte att hon lika gärna kunde ha fått dö. Livet saknade all mening.

Då, när allt var som mörkast, och hon allvarligt övervägde att själv ta sitt liv, bestämde hon sig. Nej, det som hänt skulle inte få förmörka resten av hennes liv. Hon utvecklade det som hon kallade för sitt ABC, och som står för ATTITUDE -  BELIEF -  CHOISE. Hon förstod att hon måste hitta ett sätt att förhålla sig till det som hänt och även till förövarna. Hon bestämde sig för att tro att det var en mening med att hon blivit räddad och att hennes liv därför måste fortsätta ha en mening. Och hon insåg att hon hade ett eget val när det gällde hur hon skulle gå vidare med livet - med de begränsningar som skadorna innebar. Hon bestämde sig för att inte hata utan förlåta sina förövare, hon utbildade sig, och hon vågade sig ut bland människor igen. Hon åkte runt i skolor, träffade ungdomar och föreläste.

Historien är full av storslagna människor, som just p g a sitt förhållningssätt klarat av de mest vidriga händelser och omständigheter. Alla känner vi till Nelson Mandela som obruten och med resning uthärdade sin långa fängelsevistelse. Victor Frankl och många andra som överlevde koncentrationslägren förmådde också vända sina fasansfulla upplevelser till något positivt och skapa hopp för andra. (Läs gärna hans böcker bl a "Livet måste ha en mening"). Det finns många andra exempel.

Jag tror att vi alla, ständigt, behöver träna oss i ABC. Det behöver inte handla om svåra trauman eller händelser som beskrivits ovan, det kan vara vardagliga förtretligheter som får oss att tappa styrfart och livsglädje, och får oss ur humör. Då är det lätt hänt att man ilsknar till och själv blir otrevlig. Någon tränger sig före i kön, en bilist snor parkeringsplatsen mitt framför näsan på oss, en kassörska är otrevlig, eller en familjemedlem snäser åt oss. Det är sannerligen inte alltid så lätt, men vi har alltid ett val, och vi kan alltid välja hur vi förhåller oss, både i stort och smått.

Dalai Lama lär ha sagt så här: "Välsigna de besvärliga människorna som kommer i din väg, de hjälper dig att öva kärlek och tålamod". Bibeln talar om att vända andra kinden till när man blir slagen. De flesta religioner har nog något med liknande innebörd. Nu menar jag verkligen inte att vi mesigt fånleende ska ta emot vad som helst. Absolut inte! Självklart ska vi sätta gränser och säga ifrån om vi blir illa behandlade. Men vi kanske kan hejda oss innan vi snäser tillbaka, fäller en elak kommentar eller i värsta fall slår tillbaka, och tänka på hur vi säger ifrån. Komma ihåg ABC helt enkelt! T o m en liten "osnäst" kommentar eller en outtalad elakhet kan göra skillnad! Varje gång du bemöter dina medmänniskor med vänlighet och respekt - även de otrevliga - gör du världen lite bättre och mjukare!

När du läser det här kommer jag att vara nyopererad, förmodligen ha ganska ont, och framförallt vara väldigt begränsad i vad jag kan och får göra. Jag kommer nog att få väldigt många tillfällen att traggla mitt ABC, och jag hoppas jag klarar det utan att bli alltför otrevlig!