Caféliv I - dofter och barndomsminnen

Religionsprofessorn, författaren och Uppsalaflanören Owe Wikström och jag har åtminstone två saker gemensamt. Båda är vi förtjusta i Agneta, och båda gillar vi att gå på café. Agneta är hans fru och min gynekolog. Passionen att sitta på ett trivsamt café i timtal och filosofera över livet och människorna - ibland i skydd av en tidning eller bok - delar vi definitivt. Det finns knappast något bättre!

Jag tror faktiskt att det började redan när jag var 5 år. Mina första 4 år tillbringade jag på en liten missionsstation i Kongo, strax söder om ekvatorn, och där var det definitivt tunnsått med caféer. Men nu hade vi kommit "hem" till Sverige för att hälsa på och för första gången på fyra år träffa familj och vänner.

Då tog morfar med mig på kondis! Till det Kungliga Hofkonditoriet minsann! Bara han och jag! Morfar var stor och rund och glad och lite bullrig. Han var skräddare, och hans tunga överrock luktade varm ånga från pressmaskinen. Doften blandade sig med doften från kaffe och cigarrer till en trygg och varm kompott. Med hans stora hand om min lilla kände jag mig trygg.
Vilket himmelrike av frestelser! Ljusgröna prinsessbakelser, spröda moccabakelser, "grodor", vaniljkrämsstinna petit-chouer, pösiga gräddbakelser, rosaskimrande Napoleonbakelser och jag vet inte allt! Damen som tog upp beställningen hade svart kjol, litet stärkt spetsförkläde, rosa plutmun och ljust hår i platta vågor. Jag trodde nog att hon var en prinsessa! Eller åtminstone att hon extraknäckte som filmstjärna på lediga stunder när hon inte trippade omkring mellan borden och tog upp beställningar! Jag kunde knappt slita blicken ifrån henne. Till slut lyckades jag i alla fall bestämma mig. Sockerdricka och hallonbakelse. Jag stoppade munnen full av gräddig vaniljkräm, sockerkaka och sött gelé, och nös av sockerdrickans kittel i näsan. Det var första gången jag smakade sockerdricka, och jag kan fortfarande i minnet återkalla smaken och den speciella känslan av den bublande drycken. Min värld var liten, trygg och full av kärlek!

Nuförtiden blir det inte så mycket bakelser och sockerdricka för min del. Det blir kaffe eller grönt te, och gärna en glutenfri smörgås om det är ett välförsett ställe som även tänker på oss med särskilda behov. Men den där speciella förkärleken för caféatmosfären finns kvar. Och jag ska villigt erkänna - ibland festar jag loss på en moccabakelse!