Jag växte upp i ett moln av kvicksilver och DDT

Förkylningsbacillerna verkar vara i topptrim den här vintern! Och det har väl knappast undgått någon att de allihop har bestämt sig för att hemsöka mig! November, december och januari har varit en lång räcka av feberfrossa, snuva och ihållande, skrällande hosta. Äntligen börjar det ge med sig!

Jag brukar skylla mitt skraltiga immunförsvar på det faktum att jag är uppvuxen i ett moln av DDT och kvicksilverångor! Jag bodde mina första 14 år i livet (förutom kortare besök i "hemlandet" Sverige) på små missionsstationer strax söder om ekvatorn i dåvarande Belgiska Congo. Det var på många sätt en väldigt sund tillvaro och ett nyttigt kosthåll med massor av färsk frukt och grönsaker dagligen. Däremot hade man på den tiden noll koll på vådan av att exponera sig för miljögifter. Det gällde att skydda sig mot andra farsoter i stället, malaria och sömnsjuka t ex. Så för att hålla de surrande malariamyggen och de ihärdiga tse-tseflugorna på avstånd sprutade man DDT ur någon slags pumpmanick. Direkt över matbordet!!! Och runtomkring myggnäten vid sängen!!! Förresten  fick jag malaria i alla fall!

En period när jag var i 10-årsåldern hade jag en liten chimpans som husdjur. Jag älskade honom högt och rent, och han satt ofta på min fot med armarna omslingrade om mina ben när jag traskade runt eller lekte. Tyvärr smittade han mig med envisa loppor som det var svårt att bli av med. Behandlingen? Jag fick klä av mig naken, och pappa sprutade hela mig med DDT!!

Pappa var - förutom pastor och missionär -  också tandläkare, och det enda lagningsmaterial som fanns att tillgå på den tiden var amalgam. Ibland fick jag hjälpa pappa att rulla de små amalgamfyllningarna, och ibland när det var något extra klurigt som skulle lagas och pappa var tvungen att koncentrera sig till hundra procent, fick jag hjälpa till att trampa borren. Just det, TRAMPA!! Det fanns ingen elektricitet, vad trodde ni? Så där stod jag och trampade frenetiskt och koncentrerat för att hålla takten, och ni kan ju föreställa er alla kvicksilverångor som svepte omkring både mitt eget unga, blonda huvud och pappas mer grånade hjässa! Var allt "spill" gjordes av har jag ingen aning om. Sugar, skyddshandskar, munskydd och engångsmaterial? Glöm det! Det existerade överhuvudtaget inte. Men pappa var trots de primitiva förutsättningarna otroligt skicklig, och fick ofta beröm för de arbeten han utfört när hans missionärskollegor, tillika patienter, kom hem till Sverige igen efter några år, och uppsökte tandläkare här.

"Mottagningen" höll till på verandan (som synes på bilden) så lite frisk luft cirkulerade väl tursamt nog omkring oss i alla fall.

Inte konstigt om man får sviter av en sån uppväxt, eller hur? Ibland tänker jag att jag kanske borde klassas som riskavfall den dagen det blir aktuellt med slutförvaring! Hursomhelst brukar jag skylla mina allergier och alla de infektioner som ibland drabbar mig på alla gifter under min uppväxt. Men det kunde vara värre! Periodvis är jag riktigt pigg och nyter, vilket jag åtminstone till en del tillskriver den nyttiga, antioxidantspäckade mat som jag försöker laga och äta. Hoppas du gillar den också - även om du är lyckligt befriad både från kvicksilver, DDT, malaria och sömnsjuka!

I morgon blir det - med Mary Poppins ord -  superoptimoptisktopsiskpangfenomenaliskt nyttig vegomat igen!
Vi ses väl då?