Lite pauser i bloggandet

Det har nästan gått elva månader sedan jag gjorde mitt första blogginlägg, och jag har kommit upp i ofattbara nästan 50.000 besökare! Det känns helt otroligt roligt, och jag vill passa på och tacka er alla underbara läsare som troget följt mig under det här året, och alla ni som anslutit er vartefter. Jag har tänkt fortsätta ett bra tag till, men tyvärr måste jag göra ett uppehåll med bakning, matlagning och fotografering den närmaste tiden. Jag är nämligen lite trasig.

En del av er som följt mig länge vet att jag ibland ondgjort mig över min värkande och krånglande axel, som jag skadade förra hösten. Jag har försökt hitta sätt att kompensera, och har försökt jobba med vänster arm - och bett om hjälp med det som är alltför tungt - men nu finns det ingen återvändo. Idag läggs jag in på Ackis för att opereras och lagas ihop. Det ska fräsas och borras, och sys ihop trasiga senor och muskler, och förhoppningsvis kommer jag att bli som ny även om det kommer att ta tid. Jag har förstått att jag kommer att vara "fjättrad" och inte få göra någonting på åtskilliga veckor. Det betyder förstås att jag varken kommer att kunna laga mat, baka, fotografera eller blogga. Jag har förberett en del inslag, bl a några av mina favoritäpplerecept och några pratinlägg, som kommer att dyka upp under de närmaste veckorna - så att ni inte alldeles glömmer bort mig - men jag kommer inte att kunna svara på några kommentarer, i alla fall inte den närmaste tiden. Den 10 oktober hoppas jag i alla fall kunna bjuda på ettårstårta!

Tja, livet blir inte alltid som man tänkt sig. Kanske blir det här en nyttig läxa för mig, som avskyr att be om hjälp och vara beroende, och som hela livet varit inställd på att hjälpa andra. Mina närmaste påstår att jag har lite svårt att släppa kontrollen, och kanske har de rätt. Min uppväxt på internatskola har väl satt sina spår kan jag tänka mig, där lärde man sig att klara sig själv, och förlita sig på sig själv. Nu måste jag vackert finna mig i att släppa kontrollen och bli beroende i det mesta. Tack och lov för att jag har en hjälpsam familj runt mig! Hur beter man sig om man är helt ensam? Jag har försökt träna lite genom att äta, tvätta mig och borsta tänderna med vänster hand. Det är inte helt lätt om man är utpräglat högerhänt kan jag meddela!

Klart det känns lite pirrigt! Jag har i alla fall försökt förbereda mig, både fysiskt och mentalt. Jag har försökt äta nyttigare än någonsin för att underlätta läkning och återhämtning, och IFD-soppor finns på lut i frysen, liksom nyttigt, glutenfritt bröd. Målbilden? Jo, det är att jag åtminstone i jul ska kunna lyfta mitt första lilla barnbarn som väntas i början på november. Till dess får jag enligt expertisen bara snusa på honom/henne, men ojojoj vad det ska snusas!

Ta hand om er tills vi ses live igen! Jag hoppas att det inte ska dröja alltför länge, för jag har massor med recept kvar som jag vill dela med mig av, och huvudet proppfullt av idéer.

Ni får gärna tänka lite extra på mig, hålla tummarna och be en bön för att allt ska gå bra så att jag snart får träffa er igen.!