Visst är naturen förunderlig! Vi har några gamla körsbärsträd, som aldrig någonsin brukar ge mer än något enstaka bär då och då. I år fick vi plötsligt så mycket bär, så vi knappt har vetat vad vi ska göra med allt. Jag har t o m tagit mig för att försöka göra likör, något jag aldrig tidigare prövat på. Om det blir något av det hela får jag väl återkomma med recept, nu står den och drar, och ska göra så ytterligare några veckor.
Sylt har det också blivit förstås. Jättegod sylt som är fantastisk att ha i filen på morgonen, till plättar eller våfflor, och till scones med sour cream. En liten klick i smoothien är inte heller dumt. För att inte tala om så god den är till vaniljglass!
Det absolut mest tidskrävande med körsbärssyltkokning är att pilla ur alla kärnor, men med gott team-work, både vid plockning och urkärning gick det ändå ganska galant. Så här gjorde jag min sylt. Obs att bären var så saftrika att jag inte behövde ta något extra vatten, men det kan säkert variera. Om det verkar torrt så får du helt enkelt pytsa i lite vatten. Plasthandskar rekommenderas varmt! Syltkokning är förvisso en mycket fredlig och stillsam sysselsättning, men köket ser ut som en smärre operationssal när man varit i farten, och man själv som en riktig slagskämpe!.
1750 g körsbär
2 vaniljstänger
4 kanelstänger
500 g syltsocker
Lägg bären i en rymlig gryta och koka upp dem tillsammans med kanelstänger. Koka ca 10 minuter och skumma noga. Lägg i den snittade och urskrapade vaniljstången och koka ytterligare 5 minuter. Rör ned syltsockret och koka under omrörning tills allt sockret smält ordentligt, ca 5 minuter ytterligare.
Häll upp sylten på varma, torra, steriliserade burkar, eller låt sylten kallna helt och frys in den i lagom förpackningar.
Låter supergott! Kan tänka mig att det är pillrigt att få ut kärnorna. Förr så gjorde jag och några vänninor "spottsoppa" av körsbär, då kokade man hela bäret med kärnan kvar i. Sen så tävlade vi om vem som kunde spara flest kärnor i munnen medans man åt upp soppan. Mycket skoj, hihi...
SvaraRaderaDet låter ju festligt! Det kanske vi får slå oss på nästa gång. Nu har fåglarna rensat körsbärsträden, men det finns en hel del i frysen att ta hand om vid senare tillfälle.
SvaraRaderaHörde någonstans att om man räknar noga hur många körsbär man lägger i kastrullen så kan man låta bli att kärna ur dom. Man räknar helt enkelt de kärnor som flyter upp till ytan och ser till att man hittar lika många som körsbären man lagt i. Vet inte om det funkar, men det kan ju vara värt ett försök på en lite mindre sats kanske?
SvaraRaderaPuss
ljuvliga bilder. kram Cat
SvaraRaderaJa visst är naturen förunderlig.
SvaraRaderaEtt antal år och inga bär, och så helt plöstsligt dignar träden.
Det kan ju bero på - och det troligaste är - att det finns någon i grannskapet som skaffat bikupor.
Utan bin - inga bär.
Så enkelt fungerar naturen.
Du har så rätt i att bin är jätteviktiga för att det ska bli frukt och bär, Andreas. Det är flera härute på "vischan" hos mig som har bikupor. Men naturen är komplicerad och det är mycket annat som också ska stämma i samspelet mellan olika "aktörer" för att det ska bli ett resultat. Det kan nog finnas många olika orsaker, både väder, vind, andra insekter, skadedjur osv. Förresten tror jag att fruktträden ibland helt enkelt behöver ta igen sig och vila efter många år av intensivt fruktbärande! Sen är det ju lustigt - som i år - att bara en del träd verkar ge frukt. Vi har närmare 20 äppelträd av olika sorter - i samma trädgård - och i år är det bara kart på tre (3!)av dem. De andra finns det inte ett endaste litet kart på. De båda plommonträden som förra året dignade av plommon står också helt tomma. Spännande att se hur det blir nästa år. Må så gott och hör gärna av dig igen!
Radera