Tänk så mycket gott jag kan äta!

Jag tål inte gluten, och ska helst också undvika mjölkprodukter - även om jag ibland slarvar med det senare. Ibland kan jag längta ihjäl mig efter ett riktigt frasigt wienerbröd, eller förfalla till dysterhet när jag inser att jag aldrig mer kommer att kunna äta en "riktig" pizza med krispig botten och massor av smältande ost. Då brukar jag tillåta mig själv att riktigt grotta ned mig i självömkan en stund. Men sen brukar jag försöka tänka på den intervju jag för många år sedan hörde i radio. Den handlade om en ung kille, tidigare idrottsstjärna av något slag, som tvingats amputera sitt ena ben p g a cancer. "Ojojoj", ömkade den unga kvinnliga journalisten, "det måste vara förfärligt att råka ut för det som Du har gjort. Tänk att aldrig mer kunna hålla på med det som varit Ditt stora intresse". "Jamen vaddå då" svarade den unga killen, "jag har ju ett ben kvar!" Vilken gåva att kunna vara så positiv, och att ha förmågan att fokusera på möjligheterna i stället för hindren! Så jag ska verkligen inte klaga, även om jag emellanåt känner mig lite "trasig". Jag kan äta massor av god mat! Ibland krävs det bara lite mer fantasi för att hitta möjligheterna. De närmaste dagarna tänker jag bjuda på gott glutenfritt matbröd - det går faktiskt att få till - och en gluten- och mjölkfri äpplekaka. Kika gärna in på bloggen då!