Observera att detta är det ENDA receptet i bloggen som inte är glutenfritt. Jag har sparat det eftersom det var mitt allra första blogginlägg. ALLA andra recept är glutenfria eftersom jag tagit bort några recept från mitt "gamla liv" som jag hade i början och som jag hänvisade till när jag gjort om dem till glutenfria alternativ.
Jag har turen att bo på en gammal 1700-talsgård med massor av gamla äppelträd. Det gäller att ha fantasi för att variera äpplerecepten.Den här kakan är busenkel att svänga ihop, och vann 2:a pris i Lands äpplekaketävling förra hösten.
Jag har turen att bo på en gammal 1700-talsgård med massor av gamla äppelträd. Det gäller att ha fantasi för att variera äpplerecepten.Den här kakan är busenkel att svänga ihop, och vann 2:a pris i Lands äpplekaketävling förra hösten.
50 g smör
1 dl mjölk, röd eller grön
3 dl vetemjöl
1½ dl socker
1 msk vaniljsocker
2 tsk bakpulver
1 dl citron- eller limecurd (gärna Mrs Darlingtons som är krämig och mild i smaken
2 ägg
ca 3 äpplen, fasta och syrliga
½ dl kokos
rivet skal av en citron, gärna ekologisk, annars väl tvättad och borstad
Smält smöret, tillsätt mjölken, och ställ åt sidan så länge.
Blanda mjöl, socker, vaniljsocker och bakpulver i en rymlig skål.
Tillsätt smör/mjölken, curd och ägg, och vispa till en jämn smet, gärna med elvispen.
Häll i smord och kokosbeströdd form, gärna teflonbelagd och med löstagbar kant, och stick ned skalade äppelklyftor i ett tätt och fint mönster.
Blanda citronriv och kokos och strö över, och grädda i 175 – 200 graders ugnsvärme ca 40 – 45 minuter. Känn med sticka att kakan är färdig.
Kakan är god som den är, men blir ännu godare med en klick lättvispad grädde eller halvsmält vaniljglass.
LYCKA TILL!
Din bästa äppelkaka tycker Randi och Ante
SvaraRaderaJag är jätteglad att ni gillar den. Ja, den är en av mina bättre. Kram
SvaraRaderaEfterrätter:
SvaraRaderaJag har tänkt på att förr i tiden, när jag var liten och även när sönerna var små, så hade man ofta någon form av efterrätt. Jag tror att det var både gott och nyttigt. På femtiotalet fanns inga färska eller frysta bär eller grönsaker, då var nog efterrätter tänkt som ett komplement till måltiden. Fast vi inte hade det fett så lagade mamma nästan dagligen en efterrätt. Och pannkakor var bara som efterrätt, efter torsdagssoppan.
Nu för tiden är efterrätt bara till fest, eller som hot till baren "är upp – annars får du ingen efterrätt.
Jag tror att det är nyttigt med något efter middagen, men är själv dålig på att förbereda det. Kanske är det haken, vi har blivit dåliga på att förbereda.