Om-tankar

Ibland brukar jag tänka att om jag hade makt att påverka så borde orden OM och BORDE tas bort ur vokabulären. Tänk så mycket elände de ställer till med!

Hur ofta fastnar vi inte i grubblerier och ältande kring hur livet skulle ha varit om det ena eller andra inte hade hänt. Om jag skulle gjort annorlunda eller sagt något helt annat. Om jag hade tagit den där chansen när jag hade möjlighet. Om jag inte hade blivit så sviken och grundlurad. Om jag hade varit vackrare, smalare, rikare, smartare, friskare, mer framgångsrik, haft fler vänner, en bättre uppväxt, en mer kärleksfull familj, en mer förstående chef, och så vidare, och så vidare i all oändlighet.
Hur kan jag veta hur livet skulle ha varit då, eller om jag hade varit lyckligare? Vi har knappast något facit på hur livet skulle ha varit om förutsättningarna hade varit annorlunda. Att fastna i sådana om-tankar stjäl bara en massa energi från det liv vi har, och hindrar oss från att utvecklas utifrån de förutsättningar vi faktiskt har. Och livet ser olika ut för oss. Det är orättvist och ojämlikt, så är det bara! När jag utgår från hur livet faktiskt är - just för mig, just idag - så kanske jag t o m kan få kraft att göra något åt det och förändra något i positiv riktning, både för mig själv och andra.

Likadant med ordet borde. Han eller hon borde verkligen inte ha behandlat mig så illa och svikit mig så. Jag borde ha fått bättre lön med tanke på hur mycket jag jobbar. Jag borde ha fått den där Lottovinsten i stället för väninnan som redan har mer pengar än hon behöver, och i alla fall borde hon dela med sig lite av överflödet. Hon borde verkligen ha tänkt sig för innan hon gifte sig med den där typen, det kunde man väl räkna ut hur det skulle sluta! Jaha, kanske det, men nu är det som det är. Vi kan inte styra andra människor och hur de tänker, känner och agerar, vi har bara makt att förändra våra egna tankar, känslor och beteende. Om vi fastnar i tankar om hur livet och andra människor borde vara blir vi lätt offer, och det finns knappast något som är mer destruktivt och handlingsförlamande.

Har du sett filmen "Sliding doors" med Gwyneth Paltrow? Den har några år på nacken, men är sevärd även idag. Den handlar om två olika skeenden, om hur livet utvecklas utifrån att huvudpersonen antingen hinner med eller missar sitt tunnelbanetåg. I verkliga livet har jag inte den möjligheten. Jag vet inte hur livet skulle ha utvecklat sig om jag hade hunnit med det där tåget. Visst kan jag fantisera om det, men det är klokast att inte fastna i det. Då kanske jag missar chansen att lära känna dem som står kvar med mig på perrongen!

Livet är här och nu! Det är solsken och regn, lycka och olycka, tur och otur, glädje och sorg, kärlek och svek, alltihop i en salig och stundtals osalig blandning. Försök att ta emot det, precis som det kommer till dig!