söndag 20 mars 2011

Det spelar ingen roll hur gammal du är, det avgörande är hur du är gammal!


"Alla vill bli äldre, men ingen vill att det ska synas. Vad är det för fel med rynkor, mage och lite häng här och där?" Så sa kloka Camilla Thulin i TV:s morronsoffa häromsistens. Jag är böjd att hålla med. Det är alldeles ofrånkomligt att det händer saker med kroppen när vi blir äldre, det går inte att förhindra hur mycket vi än stretar emot. Ibland glömmer jag bort mig, och blir alldeles chockad när jag tittar mig i spegeln. Den yttre och den inre bilden stämmer ju inte överens alls! Hur är det möjligt?

Nåja, vi kan faktiskt göra en hel del för att försöka hålla både kroppen och sinnet ungt så länge som möjligt. På samma sätt som vi kan förlänga en blommas hållbarhet och fräschör genom att pyssla om den och ge den näringslösning, på samma sätt kan vi förlänga vår egen "hållbarhet" genom att äta bra mat, lyssna på våra kroppar och vad de behöver, pyssla om dem, och försöka vara intresserade och nyfikna på livet. Där har jag verkligen goda förebilder. Min mamma, som blev nästan 94 år, var långt upp i åldern aktiv och engagerad både i samhällsfrågor och med att hjälpa och finnas till för människor i sin närhet, och min svärmor, som blev nästan 91 kunde inte få nog av livet! Hon ville inte missa något!

De flesta av oss som passerat klimakteriet vet att det är viktigt med kalk och promenader för att undvika osteoporos - benskörhet - men något som det inte pratas lika mycket om är sarkopeni - nedbrytning av muskelmassa och muskelstyrka - något som också drabbar med stigande ålder (läs gärna mer här t ex.). En del av det är oundvikligt, men sjukdom och felaktig, näringsfattig kost kan påskynda förloppet.

De flesta som håller på med kroppsbyggeri vet att man behöver äta mycket protein för att bygga muskler och detsamma gäller för att bibehålla de muskler man redan har. Det handlar inte om att bli bodybuildare på äldre dar, utan om att försöka ha kvar så mycket av sin muskelmassa så länge som möjligt. Annars skrumpnar vi mer eller mindre ihop. Jag har genom åldriga anhöriga tillbringat en hel del tid på äldreboenden de senaste tio åren, och kan bli alldeles sorgsen när jag tänker på alla små "skrumpna" gummor och gubbar som jag sett. En del av det är ofrånkomligt, det tillhör själva åldrandeprocessen, men jag tror att en hel del skulle kunna undvikas genom bättre mat och aktivitet. Tänk, jag tror t o m att vällagad, näringsrik, proteinrik och närlagad mat skulle betala sig ekonomiskt på lite sikt - i form av färre sjukdagar, färre fallolyckor, mindre depressioner men framförallt minskat själsligt och kroppsligt lidande.

Vi som fortfarande har möjlighet att styra över våra liv och vår mat, vad kan vi då göra? En hel del faktiskt. Extra viktigt är det att få i sig tillräckligt med protein. Plussa på frukosten med ett ägg t ex, eller ta en proteinsmoothie som mellanmål. Ät fisk flera gånger i veckan. Mjölkprodukter för den som tål det. Bönor och linser av alla de slag. Och håll dig fysiskt aktiv så långt det är möjligt. Det hjälper i alla fall en bra bit på vägen. Och eftersom sarkopeniprocessen börjar redan i 30-årsåldern är det viktigt att börja i tid och skaffa sig goda vanor. Läs också gärna mer om IFD-kost om du har lust.

När det gäller den mentala hälsan tror jag att nyfikenhet och viljan att lära sig nya saker och att utvecklas som människa är avgörande. Livslust kort och gott!

När jag har mina deppardagar och tycker att det borde utfärdas vrakvarning både för kroppen och själen, brukar jag tänka på svärmor Siri. Dagen innan hon dog, och med en mycket skröplig kropp, viskade hon knappt hörbart: "Jag hoppas jag snart blir bra igen, jag vill ju så gärna leva!".
Det spelar faktiskt ingen roll hur gammal du är, det viktiga är hur du är gammal!

Överst ser ni svärmor Siri, ca 80 år ung när bilden togs en midsommarafton när hon fick för sig att hon skulle pröva gungan. Nederst min mamma Iris, på sin 91-årsdag. Båda bilderna tagna av Josefin. Det skedde före digitalkamerornas tid, och fotografierna är i sin tur avfotograferade av mig. Tyvärr är de därför inte alls  rättvisande varken när det gäller färg eller skärpa.



5 kommentarer:

  1. Vackra bilder på vackra gamla kvinnor.
    Hallå där, vad är det för fel på ditt utseende? Se på dig själv på julkortet!
    Kram

    SvaraRadera
  2. Tack Catarina! Jag är för det mesta försonad med mitt utseende. Det är bara det att jag ibland tror jag att jag är 25 år yngre, och då kan det bli lite chockartat att upptäcka att jag faktiskt är 64. Fast å andra sidan känner jag mig ibland som 100, och då blir det i stället en glad överraskning att se att jag bara ser ut som 64! Det jämnar ut sig med andra ord! Kram tillbaka!

    SvaraRadera
  3. Fint skrivet, och man blir alltid glad av att se de där bilderna! Ibland saknar man dem så man går åt! Puss

    SvaraRadera
  4. Kloka ord igen! Min mans moster blir 97 år i höst och är fortfarande kristallklar i knoppen. Benen är slut efter ett långt arbetsliv, men hon ska definitivt bli hundra säger hon.Och vad mycket man kan berätta när man är född 1914! Två världskrig har hon genomlevt i Finska Karelen. Varje människas liv är värd en bok!
    Kram

    SvaraRadera
  5. Jag håller med, Laila! Varje människa rymmer en spännande livsberättelse. Det man kan ångra i efterhand är att man inte var klok nog att ta reda på mer medan man hade chansen, men då var det fullt upp med att få hela livspusslet att fungera! Allt gott både till dig och gamla moster. Då hoppas vi det blir 100-årskalas om några år!
    Ja, Erika, alltsomoftast kniper det till i hjärtat av saknad. Men så många härliga minnen vi har av dem!! Puss tillbaka.

    SvaraRadera