Det spelar ingen roll hur gammal du är, det avgörande är hur du är gammal!

"Alla vill bli äldre, men ingen vill att det ska synas. Vad är det för fel med rynkor, mage och lite häng här och där?" Så sa kloka Camilla Thulin i TV:s morronsoffa häromsistens. Jag är böjd att hålla med. Det är alldeles ofrånkomligt att det händer saker med kroppen när vi blir äldre, det går inte att förhindra hur mycket vi än stretar emot. Ibland glömmer jag bort mig, och blir alldeles chockad när jag tittar mig i spegeln. Den yttre och den inre bilden stämmer ju inte överens alls! Hur är det möjligt?

Nåja, vi kan faktiskt göra en hel del för att försöka hålla både kroppen och sinnet ungt så länge som möjligt. På samma sätt som vi kan förlänga en blommas hållbarhet och fräschör genom att pyssla om den och ge den näringslösning, på samma sätt kan vi förlänga vår egen "hållbarhet" genom att äta bra mat, lyssna på våra kroppar och vad de behöver, pyssla om dem, och försöka vara intresserade och nyfikna på livet. Där har jag verkligen goda förebilder. Min mamma, som blev nästan 94 år, var långt upp i åldern aktiv och engagerad både i samhällsfrågor och med att hjälpa och finnas till för människor i sin närhet, och min svärmor, som blev nästan 91 kunde inte få nog av livet! Hon ville inte missa något!

De flesta av oss som passerat klimakteriet vet att det är viktigt med kalk och promenader för att undvika osteoporos - benskörhet - men något som det inte pratas lika mycket om är sarkopeni - nedbrytning av muskelmassa och muskelstyrka - något som också drabbar med stigande ålder (läs gärna mer här t ex.). En del av det är oundvikligt, men sjukdom och felaktig, näringsfattig kost kan påskynda förloppet.

De flesta som håller på med kroppsbyggeri vet att man behöver äta mycket protein för att bygga muskler och detsamma gäller för att bibehålla de muskler man redan har. Det handlar inte om att bli bodybuildare på äldre dar, utan om att försöka ha kvar så mycket av sin muskelmassa så länge som möjligt. Annars skrumpnar vi mer eller mindre ihop. Jag har genom åldriga anhöriga tillbringat en hel del tid på äldreboenden de senaste tio åren, och kan bli alldeles sorgsen när jag tänker på alla små "skrumpna" gummor och gubbar som jag sett. En del av det är ofrånkomligt, det tillhör själva åldrandeprocessen, men jag tror att en hel del skulle kunna undvikas genom bättre mat och aktivitet. Tänk, jag tror t o m att vällagad, näringsrik, proteinrik och närlagad mat skulle betala sig ekonomiskt på lite sikt - i form av färre sjukdagar, färre fallolyckor, mindre depressioner men framförallt minskat själsligt och kroppsligt lidande.

Vi som fortfarande har möjlighet att styra över våra liv och vår mat, vad kan vi då göra? En hel del faktiskt. Extra viktigt är det att få i sig tillräckligt med protein. Plussa på frukosten med ett ägg t ex, eller ta en proteinsmoothie som mellanmål. Ät fisk flera gånger i veckan. Mjölkprodukter för den som tål det. Bönor och linser av alla de slag. Och håll dig fysiskt aktiv så långt det är möjligt. Det hjälper i alla fall en bra bit på vägen. Och eftersom sarkopeniprocessen börjar redan i 30-årsåldern är det viktigt att börja i tid och skaffa sig goda vanor. Läs också gärna mer om IFD-kost om du har lust.

När det gäller den mentala hälsan tror jag att nyfikenhet och viljan att lära sig nya saker och att utvecklas som människa är avgörande. Livslust kort och gott!

När jag har mina deppardagar och tycker att det borde utfärdas vrakvarning både för kroppen och själen, brukar jag tänka på svärmor Siri. Dagen innan hon dog, och med en mycket skröplig kropp, viskade hon knappt hörbart: "Jag hoppas jag snart blir bra igen, jag vill ju så gärna leva!".
Det spelar faktiskt ingen roll hur gammal du är, det viktiga är hur du är gammal!

Överst ser ni svärmor Siri, ca 80 år ung när bilden togs en midsommarafton när hon fick för sig att hon skulle pröva gungan. Nederst min mamma Iris, på sin 91-årsdag. Båda bilderna tagna av Josefin. Det skedde före digitalkamerornas tid, och fotografierna är i sin tur avfotograferade av mig. Tyvärr är de därför inte alls  rättvisande varken när det gäller färg eller skärpa.