Var dig själv! Det finns redan så många andra!

Eller hur? För många, många år sedan hittade jag det här kortet i en bokhandel, och det har sedan dess hängt med och genomlevt både ommöbleringar och köksrenoveringar. Det hänger fortfarande på min anslagstavla som en viktig påminnelse.

Har du tänkt på hur sant det är? Vi är i dagsläget ungefär sju miljarder människor här på jorden, och ändå är både du och jag fullständigt unika! Det finns inte en endaste kopia av oss! Inte ens enäggstvillingar är identiskt lika även om det kan förefalla så vid en första titt. Och lika olika varandra som vi är på utsidan, lika olika är vi faktiskt också på insidan. Inte så konstigt kanske att det ibland blir förvecklingar och missförstånd!Trots att vi alltså bara finns i en unik uppsättning, så ägnar vi hur mycket tid som helst på att försöka likna andra och leva upp till alla möjliga förväntningar, både egna och andras, i stället för att vårda och utveckla det som är speciellt för just oss. Visst är det konstigt?

Det gäller i stort sett allting. Plötsligt ska alla människor klä sig i jeansskjortor eller tights, i paisleymönstrat eller leopard, och det är stört omöjligt att få tag på en blommig klänning i just mina färger. En vacker dag är det hopplöst ute att äta thaimat, för då ska alla människor äta japanskt eller afrikanskt! Jag läser i tidningen att hårmodet i vår föreskriver hästsvans, knalliga färger och lång lugg. Där har jag ingen chans! Köksinredningen ska vara rostfri, rosa eller svart, alltefter trend. Alla ska läsa en speciell författare, se en särskild film, resa till ett speciellt trendigt resmål, osv i all oändlighet. Det här gäller även bakning, matlagning och matbloggeri har jag upptäckt. Efter långa rader med cupcakes, cake-pops och macarons, är det nu whoopies som gäller!

Missförstå mig inte, jag är inte ute efter att raljera eller nedvärdera, och det är tillåtet att göra precis som man vill. Jag är dessutom själv inte alls befriad från det här fenomenet. Jag vill inte heller vara hopplöst "ute", och sneglar också lite för ofta på andra. Men jag tycker det är lite sorgligt att vi är så beroende av vad andra tycker och tänker, och att vi ägnar så oändligt mycket kraft, tid och resurser åt att följa trender, och åt att släta ut oss, anpassa oss och försöka likna andra.

Under alla mina år som kurator har jag träffat mängder med fina ungdomar - söta, duktiga, "lyckade" - som ändå känt sig deppade och misslyckade för att de inte "räckt till", och inte kunnat leva upp till "normen" när det gäller utseende, studier, relationer och framgång. Vilken norm då?
Visst är det viktigt att lära sig av andra, och förmågan att imitera, den behöver vi för vår arts överlevnad. Det lilla barnet skulle inte klara sig långt utan den förmågan. Men när vi hela tiden måste jämföra oss, se ut som "alla andra", tycka och tänka som alla andra, och göra som alla andra för att känna att vi duger, då har det gått lite för långt. Och när välskapta och helt normala tonåringar börjar spruta in medel, och operera sig både här och där för att leva upp till olika skönhetsideal, då har det definitivt gått för långt!

Om vi kan acceptera och respektera oss själva som unika -  med alldeles unika gåvor, möjligheter och förutsättningar -  tror jag också det blir lättare att vara tolerant mot andra människor och deras livsval.

Åh, vad jag önskar att jag skulle kunna ingjuta lite mod i dig! Du är du, och du duger precis som du är! Du behöver inte likna någon annan. Du är fullständigt unik, och det är det som gör dig till den du är. Visst ska du låta dig inspireras av andra, och visst ska du ha goda förebilder och mål att sträva efter, men känn efter vad du trivs bäst i, hur du vill ha det runtomkring dig, och vad just du vill, uppskattar och mår bra av!

VAR DIG SJÄLV helt enkelt!!! Det finns faktiskt alldeles tillräckligt med andra!