Kontroll över livet

"Nu har jag tagit kontrollen över mitt liv!" Rubriken fick mig att haja till, i synnerhet som tidningen damp ned i brevlådan samma vecka som vi överrumplades med bilder från katastrofen i Japan - med både jordbävning, tsunami och kärnkraftshaveri!

När jag läser artikeln i tidningen förstår jag att Land nog spetsat till formuleringen en smula. Det Peter Jöback pratar om är att han tagit kontrollen över tankar och känslor kring händelser i det förflutna som på olika sätt påverkat och begränsat hans livsglädje och livsrum. Så långt är jag definitivt med! Jag tror absolut att det är viktigt att försöka "ta tag i tömmarna" över vissa delar av livet, just den del som handlar om i vilken grad vi låter omständigheter och andra människor styra våra liv. Men kontroll över livet? Knappast! Där handlar det nog mer om att släppa taget och hänga med i svängarna så gott det går.

Ju längre tiden går, ju mer förstår jag att livet inte är en föreställning som låter sig regisseras i varje scen.. Det är i stället en "improvisationsteater", där förmågan att hitta nya repliker och nya sätt att agera avgör händelseförloppet. Hur föreställningen i slutändan kommer att te sig, och hur slutscenen blir har vi ingen aning om. Det handlar om att ta emot livet precis som det är och att försöka förhålla sig till den nya förutsättningarna på bästa möjliga sätt!

Jag tror att man i andra delar av världen är mer medveten om det här, och att man förr i världen också i större utsträckning var det hos oss. Nu har vi alltmer invaggats i en illusion om att vi kan planera och styra in livet i just den fåra som passar oss bäst. Och då riskerar minsta motgång eller oförutsedd händelse att bli en "riktig katastrof". En stor finne på näsan just när jag ska gå på mitt livs fest! Ett inställt tåg eller en misslyckad tenta kan få mig alldeles ur balans. Besvikelsen över att vakna med influensa samma dag jag ska åka på semester kan få orimliga proportioner. Att inte bli gravid precis i det ögonblick jag själv planerat in det för att passa in bäst i just min almanacka rubbar hela min värld.

Nej, livet går inte att kontrollera!! Det vet den som drabbas av livshotande sjukdom eller en olycka som helt förändrar livsförutsättningarna. Det vet också den som förlorat alla sina ägodelar eller sina närmaste i olika naturkatastrofer.

Självklart ska vi fortsätta att planera, och lika självklart ska vi ha framtidsdrömmar, men jag tror också att vi behöver ha en beredskap för att livet kan ta nya riktningar som vi inte riktigt har tänkt oss. Vi behöver lära oss att ta emot livet, precis som det kommer till oss!

Och när livet krisar och svajar rejält, då gäller fortfarande de klassiska 4 H:na. Hålla om, Hålla tyst, Hålla ut och Hälla i. När livet handlar om att försöka överleva en minut i taget, kan förutom uthållighet och en ordlös kram av en vän, en tallrik värmande soppa eller några nybakta bullar vara det som hjälper mig att klara ännu en dag.

Den dan som jag själv tappar bort alla mina repliker, eller snubblar och faller riktigt hårt, då hoppas jag på en bra sufflös som hjälper mig att hitta nya ord, och på trygga och kloka medspelare som tar emot mig och hjälper mig att kunna genomföra föreställningen på ett nytt sätt.