Är du lycklig? Har du lyckats? Är du kanske rentav lyckad?

Är du lycklig? Har du lyckats? ÄR du kanske rentav LYCKAD?

Ibland när jag tittar på reklamen på TV, ser kvällstidningarnas löpsedlar, eller läser olika tidningar kan jag inte låta bli att fundera på det här med lycka. Vad ÄR lycka egentligen? Är det verkligen ett glänsande hårsvall, en välfylld plånbok, ett designat och perfekt välstädat hem, ett toppjobb, ett spännande och häftigt sexliv, en biljett till kändisfester och möjligheten att få vimla runt i tidningarnas kändisbilagor?? Man kan nästan förledas att tro det, eller hur? Så lätt det är att dras med i den desperata jakten på en perfekt fasad





och att ständigt vilja ha mer och mer av prylar och häftiga upplevelser.

Jag tror att det är ett stort misstag att tro att man ständigt måste gå omkring i ett rus av lycka. Det är helt enkelt orimligt! Strävar vi efter det är risken alldeles uppenbar att vi MISS-lyckas och känner oss odugliga. Livet är verkligen inte en enda lång och bred autostrada där vi "nylackerade" kan susa fram i glänsande vrålåk utan fartbegränsningar och farthinder. Nej, för de allra flesta av oss är det en ganska knagglig grusväg emellanåt med en massa gupp, avstickare, återvändsgränder och motorhaverier. Det blir en hel del blåmärken och skavsår under den där livsresan.

Den franska författarinnan Francoise Sagan, som skrivit den kultförklarade boken Bonjour Tristesse, lär ha sagt att hon hellre grät i en Rolls Royce än i en Volkswagen, men jag undrar jag om det spelar någon roll. När livet går sönder, när man drabbas av sjukdom och förluster, när ens älskade lämnar en, när man mister ett efterlängtat barn, när konkursen slår till, när ens barn trasslar till det, när man blir uppsagd och huset brinner ner eller försvinner under regnmassor. Blir man verkligen lyckligare av att sitta i en Roll Royce och gråta? Lindrar det smärtan om jag har nyfriserat hår, blekta tänder, upphissade bröst, gymmade magrutor, och den nya Marc Jacobsväskan proppfull av kreditkort och viktiga adresser? Känns det bättre om man i det läget tar en selfie och får 700 likes? Nja, jag tror ju faktiskt inte det. I det läget tror jag det duger bra med en gammal begagnad Volkswagen! Jag tror det är mer läkande att få gråta tillsammans med någon som verkligen bryr sig om än att få några likes av okända människor.

Tänk, jag tror att vi i stället behöver damma av de gamla förlegade och bortglömda orden TACKSAMHET och FÖRNÖJSAMHET. Det innebär naturligtvis inte att vi ska slå oss till ro med det som är fel och galet. Det innebär inte att vi ska släppa alla ambitioner och nöja oss med vad som helst. Men det innebär att stanna upp och reflektera över vad som är viktigt i livet. Det innebär att se sig omkring och upptäcka vad man HAR i stället för att jaga livet ur sig efter det man INTE har. Det innebär att vara tacksam över det som är gott i livet och som de allra flesta åtminstone har något av. Det innebär att fånga de där ögonblicken av glädje som dyker upp . Pirret som uppstår när man älskar någon och inser att man själv är älskad - hur gammal och skruttig och begagnad man än är. En lekstund med lilla I och hennes smittande, livsbejakande skratt. En god middag en varm sommarkväll när luften är full av blomdoft och fågelsång. Känslan som kan uppstå när man lyssnar på vacker musik. Stunder av frizoner när smärtan i kroppen pausar. Och ibland glimtar det till av de där riktigt stora lyckostunderna. De stunderna kan man leva länge på!

Då och då läser jag också om människor som vågat hoppa av ekorrhjul och framgångskaruseller, som lämnat statusjakt och välbetalda jobb för att förverkliga sina drömmar. Det kan vara en sjuksköterska som öppnat ett café, en ingenjör som startat webbutik, eller en advokat som flyttat ut på landet och börjat odla ekologiskt. Det kan vara en direktör som sålt villa och bohag för att i stället uppleva friheten att flyta omkring på en husbåt eller segla världen runt. Ofta handlar det om någon livskris som gör att man omvärderar livet, vågar släppa taget om det gamla och tar steget ut i det okända. När livet ställs på sin spets kanske man äntligen vågar göra verklighet av drömmen. Sånt gör mig glad och hoppfull! Att det finns människor som vågar!

Och vet du vad? Du ÄR lyckad! Det ÄR tillåtet att misslyckas och att inte alltid vara på topp. Det är rentav mänskligt. Ta ett djupt andetag! Ta det till dig! Du är MÄNNISKA med allt vad det innebär av resurser och möjligheter. Du är ett underverk! Men du kan inte sitta där och kura i mörkret och vänta på att någon annan ska tända alla ljus som finns omkring dig. Det måste du faktiskt göra själv! Det må vara en urgammal klyscha, men det bjuder jag på. Det är faktiskt sant. "Det här är första dagen på resten av din livsresa"! Ta hand om dig själv och ditt liv!