Sardinien - sett med mina ögon

Som jag berättat tidigare har jag varit ute på vift. Den sista veckan i maj åkte vi på en veckas semester till Sardinien med våra goda Lulevänner, som vi sedan över 20 år tillbaka varje sommar tillbringar en semestervecka tillsammans med. Jag har aldrig tidigare varit på Sardinien, men det är en ö jag gärna skulle återvända till. Det är otroligt vackert, med blommor och grönska, med slingriga serpentinvägar, med vänliga människor och god mat. Hela ön lyser grön som en smaragd av den täta buskvegetationen - macchian - som breder ut sig precis överallt.

Vädret var växlande. Ibland var det stekhet gassande sol, ibland hängde mörka moln tätt över himlen, och ibland spöregnade det. Blåste gjorde det varje dag, mer eller mindre. En morgon blåste det så rejält så att ostskivorna blåste av frukostmackan!

Vi bodde i San Teodoro på den nordöstra sidan av ön nära den berömda Smaragdkusten. Området heter Gallura. Vi åkte med Air Tours och bodde på ett jättemysigt familjeägt hotell, Hotel Bonsai. Jag kan verkligen rekommendera både researrangören (första gången jag åkte med Air Tours) och hotellet, som var personligt, välskött, och med vänlig och hjälpsam service. Den förstärkta frukosten - olika juicer, yoghurt, kokta ägg, flingor, ost, prosciutto och salami, bröd, kex och olika bakverk samt te och valfritt kaffe - serverades ute på en kringbyggd gård.

Vi hyrde bil och åkte runt lite på den norra delen av ön. Vi var på marknad, strövade i Dorgali, tittade på världens äldsta olivträd - 4000 år gammalt - förirrade oss på slingriga och knappt framkomliga små vägar där varken GPS eller karta kunde rädda oss, och besökte skärgården vid La Maddalena. Och naturligtvis åt vi en massa god mat. Jag fick t o m glutenfri pasta vid några tillfällen. Det var inga som helst bekymmer att äta glutenfritt, och all resturangpersonalverkade ha full koll. Italienarna är faktiskt ganska bra på det här med glutenfritt. Det är dock med viss tvekan jag visar bilden på skaldjursrisotton. Jag ska förskona er från närmare detaljer, men den var utan tvekan orsak till att det nog är den första semester jag återvänt från 2 kg lättare!

Små mysiga byar med ganska rucklig bebyggelse varvades med lyxiga inhägnade jetset-villor. Just på Smaragdkusten satsade den stormrike Aga Khan på 60-talet en massa millioner dollar på att bygga upp ett lyxigt område för det vimlande penningstinna innefolket. Här kan du läsa mer om det. Som alltid här i livet lever man under olika förutsättningar!

Eftersom vi åkte i maj hade den riktiga turistsäsongen ännu inte hunnit starta. Det kändes som en fördel. Vi behövde inte trängas varken på resturangerna, i affärerna eller på vägarna, och befolkningen hade inte hunnit tröttna på alla turister.

Här följer ett högst personligt - och LÅNGT - bildcollage från vår vecka på Sardinien.