Titta inte för mycket bakåt - då kan du snubbla och missa viktiga vägskäl i livet

Jag brukar samla på kloka ord och meningar. Det här är ett av dem, och meningar med den innebörden finns i lite olika tappningar. Sentensen är densamma. Om du ägnar alltför mycket tid åt tillbakablickar och inte är uppmärksam på var du sätter fötterna, så riskerar du att snubbla, och kanske helt missa målet för din färd.

Själv fick jag en påtaglig påminnelse om detta häromdagen när jag dristade mig ut på en höstpromenad. Jag var så fokuserad på en annalkande bil bakifrån att jag nästan gick bakåtvänd, och höll på att fara på näsan. Tursamt nog höll jag mig på fötter och lyckades välbehållen ta mig hem till min trygga grind.

Ni har säkert alla hört talas om Mindfulness, ett begrepp som blivit "på modet", och som både används som en behandlingsmetod för olika typer av psykiska bekymmer och som en mer allmän "må-bra-metod". Olika hälsotidningar svämmar över av artiklar och olika övningar, och det både skrivs böcker och ges ut tränings- och avslappningsband i massor. Egentligen handlar det om något ganska självklart, en uråldrig visdom. LEV I NUET!!! För riktigt små barn är det en självklar förmåga, som vi vuxna ofta tappar bort på vägen och måste lära oss att återerövra. Se inte för mycket bakåt, och framförallt älta  och grubbla inte över det som hänt tidigare. Du kan ändå inte göra någonting åt det. Se inte heller för mycket framåt, och framförallt, oroa dig inte för framtiden. Ingen av oss vet ändå vad den kommer att innebära. Ganska enkelt, eller hur? Ändå så jättesvårt!!

För att göra det lite begripligare för mig själv brukar jag föreställa mig tre rum. Dåtidsrummet. Nutidsrummet. Framtidsrummet. Alla rum är speciella, vart och ett på sitt sätt.

Till Dåtidsrummet kan du aldrig, aldrig återvända, hur gärna du än skulle vilja. Du kan inte ens gå över tröskeln. Du kan aldrig göra saker ogjorda eller förändra något i det rummet, men du kan själv bestämma om du vill hålla dörren dit vidöppen eller bara glänta lite på den då och då.

Framtidsrummet har du inte heller tillträde till. Hur stort det är, och hur det ser ut där inne har du ingen som helst aning om. Du kan inte ens kika in genom nyckelhålet och få en liten, liten glimt. Du kan planera och fantisera om hur det ska se ut, hur du ska möblera det och vilka människor du ska bjuda in, men du kan aldrig veta om det verkligen blir så, eller om något händer som helt kullkastar alla dina planer. Både lyckor och olyckor är förborgade för oss, så varför oroa sig för något som kanske aldrig inträffar?

Det enda rum som du har fritt tillträde till är faktiskt Nutidsrummet. Där kan du se dig omkring, och bestämma hur du vill ha det. Du kanske behöver möblera om, rensa bort gammalt skräp för att skapa mer utrymme och fria ytor, eller skaffa något nytt och fräscht. Du kanske upptäcker att du vill be vissa människor som dränerar dig på energi att gå hem, och i stället bjuda in andra, som fyller dig med livsglädje. Du kanske rentav bara ska sätta dig ned och njuta av hur bra du faktiskt har det i ditt rum, och glädjas över de människor du har omkring dig och hur fint du har lyckats ordna det i ditt rum. Våra Nutidsrum ser förstås olika ut, och har olika begränsningar, men inom dem har vi stora möjligheter att själva välja hur vi vill utforma möblemanget.

Vad händer om vi alltför mycket uppehåller oss i Dåtidsrummet eller Framtidsrummet? Om vi hela tiden grubblar över varför vi gjorde si eller så, eller hur livet skulle ha varit om saker och ting hade varit annorlunda? Eller om vi alltför ofta oroar oss över Framtidsrummet, hur det kommer att se ut, om vi kommer att ha råd att betala "hyran" eller hur vi ska kunna mota ut oinbjudna gäster? Jo, det som händer då är att vi tappar fokus på det som sker här och nu. Vi får inte tid och kraft att utforska och göra de förändringar som kanske skulle behövas i Nutidsrummet. Vi missar också chansen att faktiskt njuta och glädjas över det goda vi redan har i vårt Nutidsrum. Även om tapeterna flagnar kan det ju finnas annat som väger upp. Om vi hela tiden jagar mellan dåtiden och framtiden kan vi i värsta fall snubbla, och missa viktiga vägskäl och människor som skulle kunna förändra vårt liv.

Låter det svårt? Jag säger inte att det är alldeles enkelt, men jag säger att det går att lära sig, och som alltid  handlar det om träning. Självklart behöver vi ibland kika in i Dåtidsrummet, för att glädjas över hur bra vi haft det, så mycket roliga saker vi varit med om eller kanske för att lära oss av misstag vi gjort. Lika självklart behöver vi planera för Framtidsrummet, det går inte att bara ta dagen som den kommer i vårt samhälle. Men när du märker att du börjar grotta ned dig alltför mycket i Dåtidsrummet eller oroa dig alltför mycket för Framtidsrummet är det dags att säga stopp och återföra sig själv till Nutidsrummet. Se dig omkring! Försök att göra en sak i taget! Försök att glädjas över det som är positivt i ditt liv! Försök att lite i taget göra de förändringar som du tror att du skulle må bra av! Acceptera att allt inte kan vara perfekt!

Ett klassiskt och bra sätt att träna mindfulness är just vid måltiden. Titta på den goda maten som du har på tallriken framför dig, känn doften av den, och njut av varenda tugga du stoppar i munnen - i stället för att samtidigt tänka på vad du åt förra veckan eller planera för vad du ska bjuda på i morgon! Annars kanske du helt missar vad maten smakar!