söndag 20 februari 2011

Sockerchock


Jag älskar att gå på café, att bara få sitta och filosofera över livet och tillvaron över en kopp te eller kaffe och något ätbart därtill.
Vid ett tillfälle hade jag en av döttrarna med mig. Vid bordet alldeles intill satt en familj. Den bestod av ett mycket ungt par, en alldeles förtjusande, mörklockig liten flicka på uppskattningsvis 10 månader, och ett medelålders par, som jag förstod var mormor och morfar. Centrum för all uppmärksamhet var den lilla tösen - med all rätt, det var svårt att slita ögonen från henne - och familjen sken av stolthet. De vuxna drack kaffe och åt bakelser. Den lilla flickan matades med sked, med en stor kokosboll! Till det drack hon chockrosa läsk som hälldes över i en pipmugg! Jag blev alldeles förfärad. Inte blev det bättre när mormor avlägsnade sig, och en kort stund senare återkom med en illgrön isglass som hon trugade i flickan.
Dottern -  som väl känner till sin mors världsförbättrariver - spände ögonen i mig och väste mellan tänderna:
"Du håller dig lugn mamma!" Jaja, jag höll mig lugn och skulle nog gjort det även utan tillsägelse -  men det var på vippen.
Om du möjligen skulle känna igen dig, jag förstår verkligen att ni ville det allra, allra bästa. Hela atmosfären andades kärlek, stolthet och välvilja. Men oj, så fel det kan bli. Jag kunde inte låta bli att undra hur mycket socker och färgämnen den lilla tösen fick i sig. Hur mycket plats till närande mat som ger växtkraft och sund energi kunde det bli kvar i den lilla magen, fullproppad som den var av läsk och kokosbollar?

Jag är absolut ingen fanatiker när det gäller godsaker, du som läst min blogg tidigare vet att jag ibland också ger recept på sötsaker, både godis, efterrätter och bakverk. Men jag vet också att vi här i väst äter alldeles för mycket socker för att det ska vara hälsosamt, och jag vet hur svårt det kan vara att förändra sina matvanor i vuxen ålder. Ännu viktigare är det då att försöka skapa vettiga och sunda vanor när barnen är små. Som vuxna har vi ett eget val, och får ta ansvar för konsekvenserna, men barnen är ju helt utlämnade till vad vi bestämmer oss för att stoppa i dem.

Jag kommer kanske att bli en jobbig mormor på många sätt, den dagen det blir aktuellt, men jag kommer i alla fall inte att sticka åt barnbarnen godis eller kakor i smyg. Snarare kommer jag nog smygandes med frukt och morötter. Till dess förser jag döttrar och svärsöner med supernyttig mysli och en och annan energiboll.
Båda delarna är bra mellanmål nu inför stundande sportlov. I morgon får ni dessutom recept på riktigt goda och nyttiga sportlovspannkakor.






6 kommentarer:

  1. Underbart! I min ridklubb hade en mamma coca cola med i nappflaskan med till sitt barn som inte hade lärt sig gå, det ska börjas i tid om man sockerberoende vill bli! Själv är jag en sådan där "elak" mamma som låter mina barn festa på gurka och nötter. På helgen dricker vi äppelmust (utan socker). Fast visst blir det glass ibland eller hemgjorda chokladbollar, med saker med konstig färg på är nog bra att avhålla sig ifrån.

    SvaraRadera
  2. Åh det där hade jag nästan glömt bort, vill minnas att jag inte heller var överförtjust över sockerchocken tjejen fick! Och du kommer ju bli världens bästa mormor den dag det inträffar :) Puss SÖTA mamma :)

    SvaraRadera
  3. Hej Karin! Du låter som en klok och omtänksam mamma tycker jag. Ibland är det absolut mest "snällt" att vara "elak". Det är klart att glass och chokladbollar är tillåtet emellanåt. Det viktiga är att grunda med bra och kloka matvanor, i synnerhet när barnen är riktigt små.
    Och tack Erika, jag ska försöka!

    SvaraRadera
  4. Verkligen sockerchock för den lilla tösen!! Man vill ju gärna säga till, men ändå inte lägga sig i hur andra gör. Bara ge lite tips ;)

    SvaraRadera
  5. Jag håller med, det är jättetråkigt när man ger barnen sånt onyttigt. Som barn äter man ju det man får, och det kan bli väldigt fel. Jag kommer nog också bli en "överbeskyddande" mamma och jag ska se till att mormor o morfar inte smyger till mina barn massa socker...

    SvaraRadera
  6. Ja, ibland är det verkligen svårt att hålla sig i skinnet, det är en avvägning. Man får väl helt enkelt välja sina strider till situationer där man tror att man kan påverka på ett vettigt sätt, och försöka göra det utan att såra.

    SvaraRadera