Den dagen jag föddes hyrde pappa frack

Ja, det är faktiskt alldeles sant! Idag för 64 år sedan såg jag dagens ljus här på Akademiska sjukhuset i Uppsala. Jag kom till världen med hjälp av kejsarsnitt, och när mamma vaknade upp ur narkosångorna satt pappa där vid sängkanten, skrudad i full frackmundering och med famnen full av rosor. Hon trodde nog att hon fortfarande drömde! Hon hade aldrig sett pappa i frack.
De träffades i Congo 1937, när mamma reste dit som missionär. Pappa var redan där, och ganska nybliven änkeman efter att ha förlorat sin gravida hustru något år tidigare. Ljuv musik uppstod så måningom, och 1940, mitt under brinnande krig, gifte de sig på den lilla missionsstationen Bendela. Pappa var iförd kostym eftersom frack definitivt var en bristvara på Bendela. När jag så måningom kom till världen 6 år senare, var både mamma och pappa redan 42 år, hade upplevt flera missfall, och hade förlorat en liten flicka som bara fick leva en vecka. Det kanske kan förklara fracken.
"Men Eric" sa mamma förundrad och säkert fortfarande lite omtöcknad, "varför i hela världen har du frack?" "Jo" sa pappa, "det är en högtidsdag idag. Vi har fått en dotter".
Mitt liv har inte alltid varit lätt. Jag tvingades under långa perioder leva åtskild från mina föräldrar, först på internatskola och senare i fosterhem medan de fortsatte sitt missionsarbete. Men tänk, jag tror att det där allra första, varma välkomnandet har kompenserat för mycket! Jag vet att de älskade mig, och att de gjorde så gott de kunde. Det är det viktiga.
Det är tillåtet att misslyckas och att vara ofullkomlig som förälder. Det är de flesta av oss. Själv har jag säkert gjort alla misstag som är möjliga och några till. Men en grundvaccinering med en rejäl dos kärlek är ett gott skydd mot livets alla farsoter. Det fick jag, och det skulle jag så innerligt önska alla barn som kommer till världen.
Idag tänker jag fira hela dagen! Det faktum att jag fick livet, och att jag får fira ännu en födelsedag!