tisdag 15 februari 2011

Blodröda läppar

Jag läste en undersökning för en tid sedan. Där konstaterade man att  åhörarna lyssnade mer uppmärksamt till budskapet om den kvinnliga föreläsaren hade målat munnen röd. Man kom också i efterhand ihåg mer av det som sagts än om samma föreläsare höll samma föreläsning helt omålad. Jag tar inget som helst ansvar för evidensen i detta, men håll med om att det är lite intressant? Det kanske är en kvarleva från den tid när vi lufsade omkring i skog och mark och själva sökte vår föda. Vi behövde kanske helt enkelt bli uppmärksammade på det nyttiga som fanns runtomkring oss för vår överlevnad.

"Hallå" ropade de illröda lingonen, "kom hit och plocka oss, vi är jättenyttiga och fulla med antioxidanter och flavonoider"! "Tjohoo" signalerade de solgula kantarellerna, "vi är maxade med nyttigt D-vitamin, du behöver oss för att klara den långa, mörka vintern"!
"Spring inte förbi oss" tjöt de djupblå blåbären, "glödlampan är inte uppfunnen än, men vi är jättebra för synen, så plocka oss och ät oss, så kommer du att se bättre under de skumma höstkvällarna!"

Idag behöver vi inte anstränga oss särskilt mycket för att hitta det vi behöver, allt finns uppdukat i affären. Men fortfarande gäller att vi behöver äta färgrika frukter, bär, grönsaker och kryddörter för att må bra. Mer om detta kan du läsa bl a  i Helena Nybloms böcker. Hon är läkare och har kostens betydelse för hälsan som specialintresse.
Nu vet vi ju alla att både röda bär och röda läppar kan vara nog så giftiga, så det gäller nog att vara på sin vakt i alla fall.
Men inte vågar jag chansa inte! Nästa gång jag har något viktigt att säga ska jag måla munnen illröd!






3 kommentarer:

  1. Intressant! Jag äger inte ens ett läppstift, så jag får nog ryta i istället om jag vill att folk ska lyssna :-) Man skulle kunna önska att det har med något nedärvt att göra, men jag tror helt enkelt att det har med utseendefixeringen i samhället. Ofta om man sitter ett gäng tillsammans och tittar på TV, på något så vanligt som nyheterna, nog sjutton är det någon som ska kommentera uppläsarens utseende istället för att lyssna på det hon (det är alltid kvinnor som ska bedömas) har att säga.
    Helena Nybloms bok Supermat har för övrigt varit som en bibel för mig sen den kom ut.

    Kram Laila

    SvaraRadera
  2. Så sant, så sant!Helena Nybloms böcker rekommenderas verkligen. Kram tillbaka, och ha en jättefin dag!

    SvaraRadera
  3. Vad roligt skrivet! :)

    SvaraRadera