Första Advent - äntligen!

Äntligen! Vaddå äntligen, kanske du undrar? Jo, äntligen börjar jag känna att det snart vänder!
Personligen tycker jag att tiden mellan slutet av september till början av december är en enda lång och motig uppförsbacke. Det blir bara mörkare och kallare, och höstdeppet smyger sig obönhörligt på. Dessutom blir jag nästan alltid - med precisionen av en naturlag - sjuk under den här tiden, hur jag än försöker streta emot och boosta mig med allehanda vitaminer, antioxidanter och huskurer. Men framåt advent börjar jag komma på banan igen! Snön kommer förhoppningsvis och sveper in det grå och dystra i ett försonande vitt pudertäcke, och adventsljusstakar lyser och tindrar i varje fönster. Det börjar kännas som att det finns hopp igen! Mörkret skingras, och i stället infinner sig den där småpirriga förväntan och glädjen över den jul som snart stundar.

Så här skrev jag förra året. Och så här skrev jag året dessförinnan. Läs gärna och begrunda, jag tycker att det håller idag också.

Själv ska jag gå i kyrkan och sjunga - eller snarare kraxa, för hostan håller i sig - de gamla välkända adventspsalmerna, glädjas över det första, tända adventsljuset, och sedan glöggmysa med familjen.

Ha en underbar Första Advent, och en härligt avslappnad och förväntansfull adventstid allihop!