Mrs Angels Tårtbageri

En recension av en bok med den titeln måste väl platsa i en matblogg, eller hur?
I höstas fick jag det roliga uppdraget av bokförlaget Libris att lektörsläsa Gaile Parkins bok "Baking cakes in Kigali" för att se om den lämpade sig för översättning till svenska. Det tyckte jag absolut, och nu finns den, sprillans nyutkommen, i svensk översättning av Maria Store!

Boken är författarinnans romandebut, men hon har tidigare givit ut flera barnböcker och skolböcker. Hon är själv född och uppvuxen i Zimbabwe, och har bott och arbetat i flera afrikanska länder, bl a i Rwanda. Om du liksom jag - och milliontals andra - har fallit pladask för Alexander Mc Calls böcker om Damernas detektivbyrå och den kloka och varmhjärtade Mma Ramotswe tror jag det finns stora utsikter att du också kommer att uppskatta den här boken.

Handingen tilldrar sig i det sargade Rwanda - och där infinner sig genast den största skillnaden mot Alexander McCalls böcker. Medan Mma Ramotswes Botswana varit förskonat från krig och annan förödelse, haft turen att ha kloka ledare och politiker, och haft tid att bygga upp ett stabilt och välmående samhälle, brottas Rwanda fortfarande med efterdyningarna av de blodiga folkmorden. Dess historia bildar en mörk fond till alla de i övrigt allmänmänskliga problem och bekymmer - små som stora - som tas upp i boken.

Angel själv kommer från Tanzania, men har hamnat i Kigali p g a sin mans jobb. I familjen finns också de fem barnbarnen, som Angel plötsligt blivit extramamma till sedan båda hennes barn avlidit under olyckliga omständigheter. För att dryga ut inkomsterna startar Angel sitt tårtbageri. I det internationella lägenhetskomplex där Angel och hennes familj bor finns ett myller av människor med skiftande personligheter och bakgrund. Där finns hjälparbetare av olika nationaliteter som kommit för att hjälpa till med återuppbyggnaden av Rwanda, där finns affärsmän och en CIA-agent med tilltufsad fru. Där finns japanske Ken, som är Angels bästa kund, som gärna ställer till med fest, och som älskar karaoke, och där finns den indiska familjen. Där finns Kens rwandiske chaufför med sina kärleksbekymmer, och där finns prostituerade "Jeanne D´Arc" som säljer sin kropp för att försörja sina småsyskon. Där finns den ständigt småberusade portvakten, och där finns butiksinnehaverskan Leocadie med sin lilla nyfödda baby Beckham som tålmodigt måste vänta tills pojkvännens andra gravida flickvän fött sitt barn innan han kan bestämma sig för vem av dem han vill ha. Angel har tid för dem allihop, och är beredd med ett lyssnande öra och kloka råd. Ofta är mötesplatsen Angels kök, där man luftar sina bekymmer, dricker te och kanske beställer en tårta. Och då handlar det verkligen inte om några massproducerade tåror! Nej, ingen tårta är den andra lik, och Angel har utvecklat tårtmakeriet till skön konst, ja till fulländning. Varje tårta som lämnar hennes kök är personlig, och ska perfekt harmoniera med mottagaren av tårtan, både till smak och utseende.

Liksom Mma Ramotswe är Angel fullt och fast övertygad om att de flesta av livets förtretligheter bäst avhandlas över en kopp te - och gärna en cupcake! Liksom Mma Ramotswe har Angel ett stort och varmt hjärta, hon är klurig och finurlig, klok och livserfaren, och hon är liksom sin botswanska medsyster tolerant och vidsynt. Hon behandlar alla, hög som låg, med samma respekt och medkänsla.

Hur ska man då sammanfattningsvis beskriva boken? Tja, kanske som en feel-goodroman med varm och medmänsklig atmosfär, men också med glimtar av feel-bad. En påminnelse om att livet har sina mörka stråk, och att det är viktigt att komma ihåg sin historia och på vilket sätt den bidragit till att forma oss till de människor vi blivit.

Läs boken, det tycker jag den är värd!