Hur har ni det med Luther go´vänner?

Hur har ni det med Luther go´vänner? Vaaaaa? Luther? Vem är Luther kanske några av er undrar. Jo, det ska jag tala om för er. Luther var en munk som föddes i Tyskland i slutet av 1400-talet, men som så småningom lämnade klosterlivet, gifte sig med en nunna, bröt med den katolska kyrkan, blev bannlyst, och så småningom grundade protestantismen - den kristna lära som de flesta svenskar ännu officiellt är anhängare av. Luther kallas ofta för reformationens fader eftersom han reformerade hela kyrkan och vände upp och ned på många begrepp inom den. Luther beskrivs ofta som en väldigt dyster, arbetssam och plikttrogen person som ansåg att man skulle arbeta och göra rätt för sig, men somliga hävdar att han i själva verket var en ganska glad och skämtsam prick. Jag har ingen aning om hur det var med den saken, men för mig - och säkert många med mig - innebär Luther en känsla av plikt, tyngd, krav, och förväntningar på att göra rätt och riktigt. Ingen rast och ingen ro! Inget trams!

Vissa mornar har jag ingen lust att kliva upp ur sängen - i synnerhet inte om jag har sovit dåligt, vilket titt som tätt händer p g a värk och en skraltig kropp. Jag vill bara ligga kvar under täcket, läsa, kanske lyssna på musik, och gärna bli servad med frukost, fika och det ena med det andra. "Jag har ingen lust att gå upp" säger jag. "Ligg kvar då" säger maken. Ha!! Om det vore så enkelt! Nää, genast kommer Luther sättandes i full galopp och hötter med ett bistert och uppfordrande pekfinger. "Men Kjersti", säger Luther strängt, "det här går verkligen inte för sig, inte kan du ligga här och dra dig, du måste genast gå upp och göra NYTTA! Det finns hur mycket som helst att göra. Det är bäst du skyndar dig upp så du hinner! Tvätta, baka, städa, laga mat, rensa ur garderoberna, sortera ur de där gamla lådorna som stått där i tio år och som du ännu inte tagit tag i, plantera om blommorna, gallra, svara på mail, förbereda blogginlägg, plugga lite italienska, rensa upp i tillvaron." Ja, det är det ena och det andra, ditt och datt. Erbjuda sig. Ställa upp. Ta ansvar för smått och stort. "Nej Kjersti", säger Luther, "sån här LÄTTJA kan jag VERKLIGEN inte tolerera!" "Okej, okej Luther" säger jag fogligt, kravlar mig över sängkanten och sätter igång.

Jag har vuxit upp med Luther. Min mamma hade honom på axeln t o m på sin dödsbädd, 94 år gammal! Det råkade sammanfalla med att L skulle fylla 50 år, och vi skulle ha kalas för hundratalet gäster. Så jag varvade vaknätter hos mamma med att baka och laga mat. Nu hade personalen på boendet ringt efter mig eftersom man trodde att slutet var nära förestående. Mamma var helt okontaktbar sedan flera dagar efter ännu en stroke, alla mediciner var utsatta, och hon hade vändschema, munvård och allt som hörde till. Jag satt på natten och sjöng hennes älsklingspsalmer för henne, när hon plötsligt slog upp ögonen, tittade på mig och kristallklart sa: "Men Kjersti, L fyller ju år, har du verkligen tid att sitta hos mig?" "Ja", sa jag, ganska häpet, "det stämmer, men nu sitter jag hos dig mamma". Varpå mamma suckade djupt, skakade på huvudet och förkunnade: "Jaja, du kan nog inte räkna med mig, jag tror inte jag orkar hjälpa till". Det blev hennes sista ord. Men tänk, hon höll ut tills vi haft vårt kalas, sen orkade hon inte längre.

Men vet ni vad? Jag tror bestämt att jag har kommit i trotsåldern. Det tog ett tag, men nu känner jag tydligt att den är på väg, även om den kommer lite smygande. Jag tror att jag tänker göra som Luther. Protestera! Vägra! Hötta tillbaka! Tänka efter! Göra det som jag själv VILL! Jaha, och vad är det då kanske du undrar? Jo, just NU är det att ta dagen precis som den kommer. Kanske ligga i sängen till klockan elva om det är en mulen dag. Njuta av sommar, grönska och fågelkvitter de dagar solen är på gott humör och medan det fortfarande är sommar. Läsa roliga böcker och vifta på tårna. Äta glass. Njuta av att få umgås med lilla I och ta del av alla hennes nyfikna upptåg. Sitta i trädgården och bara glo på blommorna och surra ikapp med humlorna. Kanske laga mat, för det tycker jag ju är roligt, men bara  när jag känner för det och utan att mäta och väga och fotografera varenda ingrediens. De andra dagarna tänker jag öppna en sillburk och sätta maken på att borsta potatisen. Om det riktigt kniper har den lokala pizzerian riktigt goda, glutenfria pizzor.

Jag är rätt trött på Luther! Det är på tiden att bli PROTESTANT på riktigt!

Fortsatt GLAD SOMMAR på er allihop! Nu tänker jag ta några dagars blogg- och datorpaus! Vi ses snart igen!