Hösten är här

Ja, gott folk, nu är det som det är. Det är bara att acceptera och gilla läget. Det är höst!! Vi ställer om klockan och kurar skymning. Som ni redan vet har jag svårt för hösten, kylan och mörkret. Men jag jobbar på att försöka tycka om den, att fokusera på lövens vackra färger, att glädjas över att de smutsiga fönstren inte ser så smutsiga ut nu när solen inte skiner så starkt på dem, att det kan vara ganska mysigt att linda in sig i en varm pläd, tända ljus och dricka varm och kryddig äppeldryck. Ingen kan förklara de där dubbla känslorna bättre än Tage Danielsson. Varsågoda!

Här står nu en höstdag förtrollande skön
och pockar på uppmärksamhet.
Och här sitter jag med mitt klank om miljön,
en ständigt förbannad poet
med surmulen uppsyn och träsmak i röven.
Jag tror jag går ut bland de gyllene löven.

Här lyser en höstsol förtrollande gul.
En vind smeker varligt min stuss.
Som ekorren samlar på nötter till jul
jag fyller mitt visthus med plus.
Man skriver om minus. Men sällan förklarar
man tydligt och klart vad det är man försvarar.

Här står nu en ek så förtrollande stark
och ökar mitt gladkapital.
Nu sipprar det fram ur min vresiga mark
en källa, kristallklar och sval.
Jag tillönskar Sverige all lycka och medgång.
Sen blir jag väl arg, efter soljävelns nedgång.

Tage Danielsson (1928-1985)

Om man ser på hösten med Elsa Beskows ögon känns det också genast lättare. Och somliga familjemedlemmar deppar som synes inte nämnvärt över höstmörkret utan älskar att skutta runt bland de prasslande löven.