Goda, glutenfria yoghurtpannkakor med kokosmjöl och rårismjöl

Som ni kanske minns, så blev mitt förra pannkaksförsök inte alltigenom lyckat. Snarare katastrofalt. Men man ska aldrig ge upp. Ni minns väl berättelsen om grodan? Nästa försök blev betydligt bättre, för att inte säga riktigt bra. Och den här gången invände inte maken mot exprimenterandet!

Pannkakorna är glutenfria, och kan göras mjölkfria om man byter yoghurten mot havreyoghurt eller sojayoghurt. De är goda som "efterrätt" efter en soppa, men kan förstås ätas till frukost, brunch eller mellanmål. De kan gräddas till små plättar i en plättlagg om man föredrar det.

Som alltid när det gäller pannkakstillverkning så gäller det att inte vara för ivrig. Låt pannkakan stanna till ordentligt innan du ger dig på att vända den. Jag rekommenderar också en lite mindre panna, typ crepespanna, så är det lättare. Den här gången lyckades jag med konststycket att få varenda en av mina åtta pannkakor hela!

4 ägg
3 dl mild, naturell yoghurt - fetthalt 3%
3/4 dl rårismjöl
½ dl kokosmjöl
2 tsk malda psylliumskal/husk
2 krm salt
ev smaksättning i form av lite nystött kardemumma
kokosolja eller smör till stekning

Vispa ihop ägg och yoghurt.
Blanda mjölsorterna med husk, salt och ev kardemumma, och vispa ned lite i taget i äggsmeten.
Låt stå och svälla i rumstemperatur ca en timme.
Hetta upp matfettet (jag tog kokosolja), och grädda pannkakor eller plättar. Jag tog lite matfett inför varje omgång.
Servera pannkakorna med valfria tillbehör, grädde eller en klick smetana, färska bär eller någon god sylt.

Vi åt våra pannkakor med nykokt, alldeles ljuvlig blåbärssylt och hallonsylt från Syltkrukan. Dem köpte vi på höstmarknaden här i Uppsala förra veckan. Monica, som är grundare till Syltkrukan är egentligen agronom - agronomie doktor t o m - men hoppade av den akademiska karriären för att förverkliga drömmarna om ett eget syltkokeri. Nu driver hon dessutom butik, café och logiverksamhet. Ibland ser man henne sälja sin sylt på någon marknad, iförd doktorshatten som en kul grej. Såååå underbart, tycker jag! Tänk om fler vågade följa sina drömmar och sin inre röst, och leva det liv man själv vill och mår bra av!