Vet ni vad REGRESSION är? Jo, regression tillhör de s k psykologiska försvarsmekanismerna, som vi människor, oftast omedvetet, tar till när livet känns lite extra knöligt. Regression innebär att man går tillbaka till tidigare utvecklingsstadier, att man går i barndom helt enkelt. Man blir gärna liten och ynklig, och vill bli ompysslad och få tröst. Vid andra tillfällen kan man bli trotsigt tjurig och oresonlig som en liten 2-åring, hur vuxen man än är i vanliga fall. Känner ni igen er? Det gör nog de flesta av oss. Jag gör det i alla fall.
Dagarna efter min käkoperation regreddierade jag definitivt! Jag kände jag mig väldigt liten och ynklig och tyckte KOLLOSSALT synd om mig själv, haha! Egentligen är det ju inte ett dugg synd om mig, för jag blev SÅ väl omhändertagen, och ska förhoppningsvis bli pigg som en mört när allt det onda är bortrensat och bortopererat. Hursomhelst kände jag mig i behov av lite tröst, och det fick bli i form av en barnsligt, nostalgisk gröt till frukost när jag kunde börja äta lite mer vanligt igen. Mina trogna bloggläsare vet ju att jag har ett förflutet på en liten missionsstation i f d Belgiska Congo, och där var både ris, kokos och mango en del av basfödan. Så nu valde jag medvetet att gå i barndom!
Jag spetsade min gröt med vanilj, som är oöverträffat som trösteföda. Min gröt blev alldeles väldigt god och len och trösterik. Den kan även platsa som efterrätt, men jag unnade mig den till frukost. Så det så!
Två rejäla frukostportioner eller fyra - fem efterrättsportioner:
1 dl grötris - mitt kom från Kung Markatta
2 dl vatten
några korn salt
½ snittad, urskrapad vaniljstång
1 burk krämig kokosmjölk, 400 ml
½ tsk vaniljpulver
(1 msk vaniljsocker) - om du gör efterrätt av gröten
½ - 1 förpackning frysta mangotärningar
Blanda ris, vatten, salt och vaniljstång i en kastrull, och koka på låg värme under lock 10 minuter.
Tillsätt kokosmjölken, låt koka upp, och sedan svälla på mycket låg värme under lock ca 40 minuter. Låt den koka ostört utan att röra i den.
Rör ned vaniljpulvret (och ev vaniljsockret), och låt gröten svalna lite, innan du äter den med nätt och jämnt tinade mangotärningar. Gröten är godast lite ljummen. Banan är också gott till. Gröten blev ganska lös i konsistensen, och jag åt den som den var utan någon mjölk till, men den som vill ha någon form av mjölk tar naturligtvis det.
PS Resterna gjorde jag faktiskt efterrätt av. Rörde i lite vaniljsocker och extra grädde, och klickade i blåbärssylt. Även svärsonen, som vanligtvis ratar allt som har den minsta likhet med Ris à la Malta, mumsade glatt och utan protester i sig sin portion. DS