Du kanske undrar om det helt har slagit runt hos mig, vad har PMS i en matblogg att göra? Det är inte så långsökt som du kanske tror.
PMS i det här fallet avser inte kvinnors månatliga gissel, nej det uttyds Pessimistisk Människosyn. Alltför många runtomkring oss lider av åkomman. En PMS:are är ofta missnöjd, missunnsam och gnäller över det mesta i tillvaron. Hon/han känner sig ofta drabbad och tycker att livet är orättvist. Vi i omgivningen reagerar ofta på två olika sätt. Antingen tycker vi att PMS:aren är jobbig, vi blir irriterade och drar oss undan, eller också kan vi haka på "offerrollen" och tycka synd om, jämna vägen och ta över ansvar för personen i fråga. Inget av sätten är särskilt konstruktivt, och hjälper inte PMS:aren att komma vidare. I det första fallet hamnar hon/han lätt utanför och blir en gnällspik som man gärna undviker, och i det andra fallet fastnar personen i en offerroll som förminskar och förhindrar växt, mognad och ansvar. Hur ska vi hjälpa PMS:aren att bli mer av en OMS:are då, det som står för Optimistisk Människosyn. Jo, definitivt inte genom att dra oss undan eller tycka synd om, utan i stället på ett kärleksfullt sätt utmana, ifrågasätta och visa att vi för det allra mesta har ett eget val till hur vi förhåller oss. Det gäller det mesta här i livet, arbete, fritid, relationer eller vad det nu kan vara. Helt enkelt att ta tag i tömmarna och återta kommandot över våra egna liv. Om vi öppnar ögonen och vågar titta på oss själva och vårt beteende, inser nog de flesta av oss att det finns mycket som vi har makt att förändra.
Jag vet naturlgtivis att det finns mycket som vi inte kan råda över. Sjukdomar, olyckor, kriser och sorger drabbar oss olika och utan urskillning. En del människor har haft och har så svåra livsomständigheter att det nästan är omöjligt att utecklas till en OMS:are. Dem ska vi givetvis stödja och hjälpa på alla upptänkliga sätt. Men det är inte den kategorin jag pratar om. Det jag pratar om är det destruktiva och missnöjda klagande, som kan förgifta en hel arbetsplats, en hel grupp, eller en hel familj, och vars syfte egentligen inte är att komma med några lösningar utan bara att få ur sig den egna frustrationen, slippa ta eget ansvar och möjligen väcka medlidande och sympati.
Nog vill vi väl egentligen vara OMS:are allihop? En sån där person som sprider glädje och värme, och i vars närhet människor mår bra och börjar blomma.. Vissa människor verkar ha det i sig från början. De tror att det mesta löser sig, och att motgångar och misslyckanden är till för att övervinnas och leder till nya erfarenheter. De utstrålar värme och livsglädje av bara farten. Vi andra får träna lite mer helt enkelt.
Vad har nu det här med mat att göra? Tja, kanske inget alls. Eller jo, förresten. Det finns mycket forskning som tyder på att vi genom att äta bra och nyttig mat, som är fullspäckad med näringsämnen av olika slag, också kan påverka vår mentala hälsa och vår sinnestämning. Om vi mår bättre, både till kropp och själ, kan vi förhoppningsvis också få mer energi att ta itu med det i vårt liv som behöver förändras i en annan riktning. Då kan vi förhoppningsvis hitta konstruktiva lösningar och göra mer medvetna och kloka livsval.
Ät massor med frukt, grönsaker, rotfrukter, fisk, nötter och frön av allehanda slag, kallpressade oljor, vitlök, sojaprodukter, mörk choklad och kryddor! Och träna på att vända blicken mot det som är gott och positivt i livet! Då har du goda förutsättningar att bli en riktig solstråle!
PMS i det här fallet avser inte kvinnors månatliga gissel, nej det uttyds Pessimistisk Människosyn. Alltför många runtomkring oss lider av åkomman. En PMS:are är ofta missnöjd, missunnsam och gnäller över det mesta i tillvaron. Hon/han känner sig ofta drabbad och tycker att livet är orättvist. Vi i omgivningen reagerar ofta på två olika sätt. Antingen tycker vi att PMS:aren är jobbig, vi blir irriterade och drar oss undan, eller också kan vi haka på "offerrollen" och tycka synd om, jämna vägen och ta över ansvar för personen i fråga. Inget av sätten är särskilt konstruktivt, och hjälper inte PMS:aren att komma vidare. I det första fallet hamnar hon/han lätt utanför och blir en gnällspik som man gärna undviker, och i det andra fallet fastnar personen i en offerroll som förminskar och förhindrar växt, mognad och ansvar. Hur ska vi hjälpa PMS:aren att bli mer av en OMS:are då, det som står för Optimistisk Människosyn. Jo, definitivt inte genom att dra oss undan eller tycka synd om, utan i stället på ett kärleksfullt sätt utmana, ifrågasätta och visa att vi för det allra mesta har ett eget val till hur vi förhåller oss. Det gäller det mesta här i livet, arbete, fritid, relationer eller vad det nu kan vara. Helt enkelt att ta tag i tömmarna och återta kommandot över våra egna liv. Om vi öppnar ögonen och vågar titta på oss själva och vårt beteende, inser nog de flesta av oss att det finns mycket som vi har makt att förändra.
Jag vet naturlgtivis att det finns mycket som vi inte kan råda över. Sjukdomar, olyckor, kriser och sorger drabbar oss olika och utan urskillning. En del människor har haft och har så svåra livsomständigheter att det nästan är omöjligt att utecklas till en OMS:are. Dem ska vi givetvis stödja och hjälpa på alla upptänkliga sätt. Men det är inte den kategorin jag pratar om. Det jag pratar om är det destruktiva och missnöjda klagande, som kan förgifta en hel arbetsplats, en hel grupp, eller en hel familj, och vars syfte egentligen inte är att komma med några lösningar utan bara att få ur sig den egna frustrationen, slippa ta eget ansvar och möjligen väcka medlidande och sympati.
Nog vill vi väl egentligen vara OMS:are allihop? En sån där person som sprider glädje och värme, och i vars närhet människor mår bra och börjar blomma.. Vissa människor verkar ha det i sig från början. De tror att det mesta löser sig, och att motgångar och misslyckanden är till för att övervinnas och leder till nya erfarenheter. De utstrålar värme och livsglädje av bara farten. Vi andra får träna lite mer helt enkelt.
Vad har nu det här med mat att göra? Tja, kanske inget alls. Eller jo, förresten. Det finns mycket forskning som tyder på att vi genom att äta bra och nyttig mat, som är fullspäckad med näringsämnen av olika slag, också kan påverka vår mentala hälsa och vår sinnestämning. Om vi mår bättre, både till kropp och själ, kan vi förhoppningsvis också få mer energi att ta itu med det i vårt liv som behöver förändras i en annan riktning. Då kan vi förhoppningsvis hitta konstruktiva lösningar och göra mer medvetna och kloka livsval.
Ät massor med frukt, grönsaker, rotfrukter, fisk, nötter och frön av allehanda slag, kallpressade oljor, vitlök, sojaprodukter, mörk choklad och kryddor! Och träna på att vända blicken mot det som är gott och positivt i livet! Då har du goda förutsättningar att bli en riktig solstråle!
