Glutenfritt julbröd med massor av frukt och andra godsaker

Idag får ni recept på ett riktigt maffigt, glutenfritt julbröd, med massor av godsaker. Det är mörkt, tungt, saftigt och smakrikt och passar förträffligt till någon god ost. Brödet innehåller många ingredienser, men är väldigt lättgjort, så tveka inte att försöka dig på det! Du kan blanda frukt och nötter hejvilt utifrån vad du tål och tycker om. Aprikoserna kan t ex bytas mot fikon eller dadlar, och mandel och cashewnötter kan bytas mot valnötter och hasselnötter, eller något helt annat om du inte tål mandel och nötter överhuvudtaget. Du kanske tycker att gräddningstiden verkar lång, men försök dig inte på att minska den. Första gången jag testbakade brödet lät jag bli eftergräddningen, och då blev det lite kletigt i mitten. Lycka till!

50 g smör - laktosfritt eller mjölkfritt margarin vid behov
4 dl vatten
½ dl dadelsirap eller mörk agavesirap
1½ msk fiberhusk

50 g färsk jäst - röd eller blå går lika bra, men jag tog röd
2 msk nyponpulver
50 g hel, oskalad mandel
50 g naturella cashewnötter
50 g pumpafrön
50 g stora, kärnfria russin
50 g osvavlade, torkade aprikoser - strimlade
½ dl chiamjöl
½ dl krossade linfrön
3 dl rårismjöl
1 dl durramjöl eller ljust teffmjöl - jag har gjort med båda varianterna och det gick lika bra
1 tsk salt

Smält smöret och häll i vatten och sirap. Låt det bli ca 34 - 35 grader varmt.
Smula jästen i degbunken och lös den i en halv deciliter av vätskan. Vispa ned husken i resten och låt svälla 10 minuter till en lös gröt. Blanda alltsammans och kör igång maskinen på lågt varvtal.
Blanda i frukt, frön och nötter/mandel, samt krossade linfrön och mald chia.
Blanda ihop mjölsorterna med salt och tillsätt lite i taget.
Arbeta degen väl, 10 - 12 minuter på ganska lågt varvtal.
Ta upp degen och knåda ihop den ytterligare med händerna. Forma en "limpa".
Lägg degen i en väl smord form på ca 1,8 liter och jämna till ytan med lite vatten eller olja på fingrarna.
Täck över och låt jäsa dragfritt och övertäckt en timme.
Sätt in formen på 225 grader och sänk genast värmen till 175. Grädda brödet 1½ timme. Täck över med bakpapper eller smörpapper om det ser ut att bli för mörkt. Ta brödet ur formen och sätt in i ugnen igen utan form. Stäng av ugnen och låt brödet stå så ytterligare en halvtimme eller tills ugnen svalnat.
Linda in brödet i bakdukar och låt svalna på galler. Försök hålla dig från att skära i brödet tills det svalnat helt. Låt det gärna stå till nästa dag.

Fräscht grön klorofyllsmoothie med massor av välgörande enzynmer

Här måste kraftåtgärder vidtas igen! Jag har hållit mig riktigt frisk och kurant efter den jobbiga inledningen på hösten när farsoterna avlöste varandra i en strid ström. Det var rena rama Följa John! Men den senaste tiden har min närmaste omgivning trillat omkull som vingliga bowlingkäglor, och det har hostats, hackats och snörvlats överallt, i varenda liten vrå. Än så länge har jag - peppar, peppar - klarat mig förvånansvärt bra trots snorpussar från lilla I och nattliga hostorkaner från maken i sängen bredvid, men nog gäller det att boosta sig med allt man kan hitta på. Den här smoothien är ett exempel. Den är illande, hoppingivande vårgrön och full med klorofyll, enzymer, vitaminer och mineraler. Smaken är fräsch och lite pepprig med en touch av rädisa från groddarna.

Sesamfrön är fullproppade med kalcium så sesammjölk är ett bra kalciumtillskott för den som inte tål vanlig mjölk. Den är väldigt lätt att göra dessutom.

De båda groddpulvren finns att köpa bl a på Råvarubutiken om man inte har vägarna förbi Lifeland i Stockholm där jag också hittat dem.

Förutom smoothien bestod min frukost av en äggmacka med kaviar och oregano, en clementin och en stor kopp kaffe. Ha en härlig dag allihop, och ta det lite lugnt med julstökandet!

2 dl egengjord sesammjölk - spar resten att ha till gröt ex vis
15 g färsk grönkål - en liten, sköljd och repad stjälk
15 g färsk spenat
en liten bit Kravbanan, ca 40 g
1 tsk groddpulver av grönkål och broccoli
1 tsk groddpulver av rädisa och rödklöver
1 tsk valfritt näringspulver - läs mer här vad mitt innehåller
1 msk mandelolja

Sesammjölken behöver förberedas kvällen innan. Lägg en deciliter sesamfrön - helst oskalade - i blöt i 4 deciliter vatten och låt stå över natten. På morgonen mixar du alltsamman flera minuter till en slät massa och låter rinna av i tätmaskig sil eller nötpåse. Tryck lätt med baksidan av en sked för att få ut mesta möjliga. Det blir lite knappt 4 deciliter mjölk kvar.

Lägg 2 deciliter av sesammjölken i mixer tillsammans med det övriga. Mixa slätt och häll upp i fint glas.

Lyxiga saffranspotatisbullar med vitlöksdoftande spenatsås

När det är advent måste man få ta ut svängarna. Basta!! Just nu frossar jag i alla goda, juliga kryddor, både i grötar, smoothies, bakverk och allehanda maträtter. Det är nästan det enda som håller mig på rätt köl denna mörka och kalla årstid. Och så alla tända ljus förstås! Jag fick nästan bärga mig för att inte pytsa i vanilj och kanel i mina potatisbullar också, haha! Det blev i alla fall saffran, och de soligt gula potatisbullarna smakade mums med en riktigt grönskande, vitlöksstinn sås gjord på färsk spenat. Jag har vitlök i det mesta så här års för att hålla alla ettriga bacillusker på avstånd.

Är du riktigt hungrig kanske du äter upp hela den här satsen alldeles på egen hand, annars räcker den nog till två personer. Till efterrätt blev det en stor och saftig, C-vitaminspäckad apelsin. Dem är det också läge att frossa i så här års.

Ha en härlig Köttfri måndag allihop!

325 g kokt, kall potatis
2 stora ekologiska ägg
½ kuvert saffran
1 tsk örtkrydda - se bild på vad den innehåller
2 krm örtsalt med ramslök - Renée Voltaire
olivolja till stekning

Sås:
1½ dl smetana eller grekisk yoghurt
3 msk majonnäs
1 stor näve färska spenatblad
1 stor vitlöksklyfta - pressad
1 msk Kunglig Salladskrydda
rivet skal av en ekologisk citron
1 msk pressad citronsaft
lite salt och peppar från kvarn

Börja gärna med såsen, som mår väl av att stå till sig några timmar i kylen.
Mixa hälften av smetanan med resten av ingredienserna till en slät och grön sås. Rör försiktigt ned resten av smetanan och ställ kallt.

Riv potatisen grovt och blanda väl med övriga ingredienser.
Stek bullarna gyllene på båda sidor i olivolja. Smaklig spis!

Oväntade möten - ett kåseri om våra fördomar

Häromveckan var jag på teater här i Uppsala och såg "Min vän fascisten". Den beskrivs som en musikalisk fars, en skrattspegel av vår samtid. Eftersom det här är en matblogg får jag väl försöka beskriva den i mattermer -  som en smakrik och tuggvänlig anrättning, både söt och njutbar, men med en lång och ganska bitterbesk eftersmak. Den handlar nämligen om våra fördomar, dina och mina, och lämnar mycket att tänka på. Jag drog mig till minnes ett kåseri som jag skrev i landstingets personaltidning för ganska många år sedan, och lyckades leta upp det i gömmorna. Det håller än, och handlar just om fördomar, och eftersom jag inte hunnit förbereda något matinlägg till idag, så kommer kåseriet här i repris, precis som jag skrev det för mer än 10 år sedan. Fördomarna har dessvärre inte minskat sedan dess, och det är viktigt att vi vågar titta både på våra egna och andras och erkänna dem.

"Jag lade märke till henne redan på stationen. Det gick liksom inte att låta bli. Hon var svart hela hon. Svart hatt nedtryckt över sotsvart, spretig lugg, lång svart kappa, höga svarta snörkängor, svart ”doktorsväska”, svarta naglar och svart mun. Därtill pärla i näsa och läpp, ringar i öron och ögonbryn. Du milde tid! Jag sände en tacksamhetens tanke till döttrarna därhemma, och bestämde mig raskt för att aldrig mer klaga på bara magar eller konstiga små ”knorvflätor”.

Mitt tåg gled in på stationen, och jag tog plats och bredde belåtet ut mig. En hel timme alldeles ostört med ett stort äpple och Majgull Axelssons senaste. Underbart!

”Ursäkta, får jag slå mig ned här, mittemot Dig?” Jag tittade förvånat upp. Det var Hon, den Sotsvarta. Jag skäms för att erkänna det, men jag sneglade mig försiktigt omkring. Fullt med platser överallt, varför i sjutton kunde hon inte slå sig ned hos någon yngre och trendigare, om hon nu var så sällskapssjuk, och inte hos en alldaglig tant på 50+ som inget hellre önskade än att få vara ifred.!

”Visst, varsågod.” Jag drog åt mig benen, flyttade kassarna,  och dök demonstrativt ned bakom boken. ”Titta” utbrast hon förtjust, ”titta, en svensk flagga!” Hon var halvvägs ute genom kupéfönstret och jag stirrade förbluffat på henne. Vi susade som bäst med god fart genom den allra skiraste, svenska försommargrönska, en och annan röd stuga skymtade förbi, och en blågul flagga borde väl inte väcka ett sådant uppséende utan tvärtom vara ett ganska naturligt inslag i den allmänna idyllen.

Hon insåg det och skrattade lite generat, och ta mig sjutton om hon inte hade nå´t som blänkte på ena framtanden också. ”Förlåt, men jag kom med planet från New York i morse, jag har inte sett en svensk flagga på över ett år”. Jag kapitulerade. Nyfikenheten var väckt och jag lade undan boken. Vi började prata, och det blev ett fantastiskt samtal. Hon berättade att hon stuckit till NY på vinst och förlust för ett år sedan, direkt efter studenten, efter ett storgräl inom familjen. Hon hade jobbat svart som städare, som sällskapsdam och som bartender, och hade bott på olika ställen, hos arbetskamrater och tillfälliga bekanta. Mitt mammahjärta gjorde förskräckta skutt, men jag lyckades hålla mig lugn på utsidan. Hade hon aldrig råkat illa ut? Nä, faktiskt inte, men en gång hade det varit nära ögat. Nu hade hon i alla fall insett att hon var svensk i själ och hjärta, och hade bestämt sig för att återvända hem och söka ett jobb,  även om hon bävade inför mötet med familjen. Hade jag några råd att ge henne, undrade hon? Egentligen inte, annat än att försöka fortsätta att vara sig själv. För trots sitt uppséendeväckande yttre hade hon en äkthet och oskuldsfullhet som kändes befriande och nästan lite rörande. Vi pratade om relationer, drömmar, besvikelser och förhoppningar, och timmen gick fort. Vi skildes åt på stationen, och jag kände mig alldeles varm om hjärtat. Hon fick syn på sin äldre bror långt borta på perrongen, jag gav henne en kram och önskade lycka till. Jag tänker på henne ibland, och undrar hur det gick för henne.

Fördomar har vi alla. Antingen de gäller hemmafruar, invandrare, homosexuella, ”Livetsordare”, moderater eller rödhåriga. Eller rentav "punkartjejer” med pärla i näsan och sotsvart lugg.  Om vi börjar med att våga erkänna det för oss själva och öppna oss för det okända och främmande kan vi få vara med om alldeles underbara möten. En helt vanlig svensk försommardag på tåget till Gävle."

Bilden har inget med personen att göra, den föreställer Lisbet Salander ur "Män som hatar kvinnor".

LCHF-crepes med fyllning av kyckling och champinjoner

Nej, hörrni, nu måste det bli lite vanlig rejäl mat som omväxling till alla juliga bakverk. Det kanske kan passa med några crepes, där socker och andra kolhydrater helt lyser med sin frånvaro? Jajamän, så får det bli!

Det var länge sedan som jag köpte färdiggrillad kyckling, men häromdagen - efter en lång dag borta på olika äventyr och hungern skrikande i magen - smög sig i alla fall en sådan hem till mitt kök. Eftersom det blev rester över efter makens och min framfart bestämde jag mig för att göra crepes med fyllning av kyckling och champinjoner. Och eftersom jag dessutom hade en halv förpackning med färskost efter tidigare matlagning så fick även den slinka ned i crepessmeten. Smaskigt, som min bloggvän Lana brukar uttrycka det!

Det blev 8 crepes av den här satsen, som borde räcka till 4.

4 stora, ekologiska ägg
100 g färskost smaksatt med örter och vitlök
1 dl grädde
2 tsk fiberhusk
olivolja eller smör till stekning

Fyllning:
300 g färdiggrillat kycklingkött
1 burk champinjoner, 400 g
2 vitlöksklyftor
2 dl grädde
1 tsk dijonsenap
1 msk av Knektgårdens kryddmix - eller annan valfri kryddmix som du tycker om (läs mer här)
olivolja eller smör till stekning

riven ost till gratinering - jag använde pecorino

Vispa/mixa ihop smeten och rör den slät. Låt svälla en halvtimme i rumstemperatur, och grädda sedan crepsen på båda sidor i olivolja eller smör.

Låt svampen rinna av väl, och fräs den sedan tillsammans med flisad vitlök i lite olivolja eller smör. Fräs runt under omrörning tills det blir lätt brynt och tillsätt det finfördelade kycklingköttet. Fräs runt ytterligare under omrörning.
Tillsätt grädde, senap och krydda och låt röran koka ihop ungefär 10 minuter under lock.
Fördela röran på crepsen. Det blir rikligt med fyllning. Vik eller rulla ihop och lägg i smord form. Strö över osten och gratinera i 225 graders ugnsvärme 12 - 15 minuter tills ytan blir bubblig och gyllenbrun.
Vi åt crepsen med olivoljedressad färsk spenat.

Glutenfri saffransmandelkaka med vaniljfyllning

Mycket saffran blir det! Jag älskar saffran och vanilj, och den här tiden på året är det fullt tillåtet, för att inte säga rekommendabelt, att ta ut saffranssvängarna! Idag är det dessutom Lucia och då är det ABSOLUT tillåtet! Förra Lucia började jag min morgon med saffransgröt med blåbär, och det kan jag också varmt rekommendera! Ni vet väl förresten om att saffran i likhet med många andra kryddor är inflammationsdämpande? Ett skäl så gott som något att unna sig den soligt gula kryddan. Och vet ni vad?Kakan är ren och skär njutning! Ni ser på bilderna att den var försvinnande god!

I mitt "förra liv" när jag kunde äta gluten (eller årminstone trodde att jag kunde göra det) gjorde jag emellanåt en mjuk kaka med vaniljfyllning som alltid gjorde succé. Nyligen letade jag upp det receptet i gömmorna eftersom en av döttrarna ville ha kakan på sin födelsedagsbjudning. Succé igen! Jag blev påmind om hur fantastiskt god kakan brukade vara, och bestämde mig för att göra en glutenfri variant. Resultatet har ni här. Supergod i den här tappningen också. Jag la till lite saffran i smeten också för att få en riktigt julig kaka, men det är inte med i originalreceptet. Ett annat förslag är att ha saffran i själva fyllningen som då får koka med smöret och mjölken.

Och eftersom jag har bestämt mig för att inte lägga upp några fler recept som innehåller gluten (sedan jag la till "Glutenfritt för alla" i blogghuvudet) tänker jag inte lägga upp mitt gamla recept. Det får förbli hemligt! Ni får helt enkelt nöja er med det här receptet!

70 g smör - vanligt, laktosfritt eller mjölkfritt alternativ
1 dl mjölk - vanlig, laktosfri eller mjölkfritt alternativ
2 tsk fiberhusk

3 stora ekologiska ägg
1 dl ljust råsocker
2 dl mandelmjöl
½ dl kokosnötsmjöl
2 tsk bakpulver
½ kuvert saffran

Fyllning:
100 g smör - vanligt, laktosfritt eller mjölkfritt alternativ
1 dl mjölk - vanlig, laktosfri eller mjölkfritt alternativ
3 msk äkta vaniljsocker

Glasyr:
½ dl florsocker - gärna kokosflorsocker om du har
1 - 1½ msk pressad apelsin eller citron
hackade, syltade apelsin- eller citronskal

Smält smöret, häll i mjölken, och vispa i husken lite i taget under oavbruten omrörning tills det blir en lös "gröt". Låt svalna och svälla 10 minuter.
Vispa under tiden ägg och råsocker ljust och fluffigt med elvisp. Tillsätt "huskgröten" och fortsätt vispa tills det blandats väl.
Blanda ihop mandelmjöl, kokosnötsmjöl, bakpulver och saffran och vänd ned i smeten. Blanda om försiktigt men väl, och häll i en smord form med löstagbar kant, ca 22 cm i diameter.
Grädda kakan nederst i ugnen på 175 grader ca en halvtimme. Kanske lite drygt. Känn med provsticka att kakan stannat i mitten. Lossa formen försiktigt och låt kakan svalna. Klyv den sedan mitt itu.
Till fyllningen kokar du upp smör och mjölk och låter koka någon minut under vispning. Ta från plattan och vispa i vaniljsockret.
Häll vaniljfyllningen - fortfarande varm - jämnt över båda bottnarna och lägg sedan ihop kakan igen. Låt svalna helt, och ställ gärna i kylskåpet en stund.
Rör ihop florsocker och pressad apelsin eller citron och glasera kakan.

GLAD LUCIA önskar jag er alla! Låt vinermörkret lysas upp av Lucias alla hoppfullt tindrande ljus!

Glutenfria minipajer med pepparkakssmak och ädelostfyllning

Pepparkakor med ädelost är vid det här laget en klassisk kombination. Även pajskal av pepparkakor börjar nog sälla sig till den kategorin. Den här gången gjorde jag pajdegen som en vanlig glutenfri pajdeg, och smaksatte bara med lite pepparkaka, vilket jag tycker blir väl så gott. Eftersom laktosintoleranta finns bland gästerna fick fyllningen bli på den finska, laktosfria blåmögelosten Aura. Jag använde mina egengjorda pepparkakor till smaksättning av degen, men förutsätter att det även går bra med köpta om du inte har hunnit baka egna.

Servera minipajerna ljumma, gärna med någon god marmelad eller chutney till. Persimonmarmelad smakar gott till , liksom päron- och kiwimarmelad. För att inte tala om hjortronsylt (köpt)! Spännande och gott till varm hemgjord äppeldricka eller glögg.

20 små minipajer i mazarinformsformat blev det av satsen.

ca 40 g pepparkaka
3 dl rårismjöl
1 msk PO-fiber
125 g LF smör
1 msk smetana
(ev några droppar vatten)

100 g LF Aura blåmögelost
4 stora, ekologiska ägg
2 dl LF grädde

Mixa ihop pajdegen, och forma till en rulle, som får ligga till sig i kylen en timme. Min deg blev av olika anledningar liggande över ett dygn, och blev därför stenhård. Jag skivade den i 20 jämnstora bitar, sedan fick de mjukna en stund i rumstemperatur, och sedan tryckte jag ut bitarna på en skärbräda innan jag tummade ut bitarna i formarna.
Ställ formarna på en plåt.
Mixa ihop ost, ägg och grädde, och fördela i formarna. Lättast om du tar ett halvlitersmått.
Fyllningen räckte på pricken, till sista droppen till de 20 formarna!
Grädda minipajerna i 200 graders ugnsvärme ca 25 - 28 minuter.
De är godast lite ljumma, men kan göras i förväg och sedan värmas på en kort stund i ugnen.

Glutenfri pudding med hirsmannagryn

Nu blir det sådär knepigt med artbestämningen igen. Kaka? Njaaa. Låda? Tveksamt. Pudding? Möjligen. Kvitt samma! Det får kallas vad det vill, namnfrågan är ovidkommande. Hursomhelst blev skapelsen - som vi åt som efterrätt, ljummen med smetana och färska bär efter en lättare soppmiddag  - väldigt uppskattad. Lite ostkakestuk är det faktiskt över anrättningen. Tillbehör väljer du helt efter eget tycke. Färska bär, mos, sylt, kompott, vispad grädde, tjock yoghurt eller vad du vill. Rör du ned ett kuvert saffran i smeten får du en god advents- eller julpudding.

Eftersom jag använder kokosblomssocker och äkta vaniljpulver i min pudding blir den lite ljust brun. Om du absolut vill att puddingen ska bli ljusare och mer gul i färgen får du använda ljust rårörssocker och vanligt vaniljsocker.

Den här puddingen innehåller inte så mycket kolhydrater, men om du är väldigt strikt på den punkten kan du byta hirsmannagrynen mot mandelmjöl eller kokosnötsmjöl. Om du använder kokosnötsmjöl får du nog ta lite mindre mängd eftersom det mjölet suger mycket vätska. Börja med en halv deciliter och pröva dig fram till vad som känns bra.

2 stora ekologiska ägg
2 äggulor
½ dl kokosblomssocker eller 3/4 dl ljust rårörssocker
1 tsk äkta vaniljpulver eller 1 msk vanligt vaniljsocker
500 g keso, 4% - eventuellt laktosfri
1 dl grädde - eventuellt laktosfri
(1 kuvert saffran)
1 dl hirsmannagryn
1 tsk bakpulver

Vispa ägg, äggulor, socker och vaniljpulver/socker ljust och pösigt. Rör ned keso, grädde och eventuellt saffran.
Blanda hirsmannagryn och bakpulver och rör ned det. Blanda om allt försiktigt och häll i en liten ugnspanna.
Grädda drygt en halvtimme i 175 grader. Känn att puddingen har stannat i mitten, grädda annars lite till. Tillagningstiden beror bland annat på vilken form du använder. Servera ljummen med valfria tillbehör. Puddingen räcker till många, men kan förvaras flera dagar i kylen. Värm den gärna i mikron en kort stund innan i så fall. Självklart kan du också halvera satsen om du bara vill göra en liten pudding.